Från Sundsvall till Härnösand.
1778 blev Härnösand residensstad i Västernorrlands län. Länsresidenset hade då under 16 års tid legat i Sundsvall, och flytten därifrån kunde realiseras först efter en del protester. I Härnösand valdes tomten invid Nattviken vid Stora torgets västra ände ut som plats för den nya byggnaden.
Gustav III:s resa
Residenset i Härnösand är ett av de tidigaste exemplen på nyklassicistisk arkitektur i Sverige, projekterat och byggt efter Gustav III:s resa till Frankrike och Italien. Kungen hade under sin resa mött de nya arkitekturströmningarna på kontinenten, som sökte sina förebilder i bevarade antika byggnadsverk. Direkt efter hemkomsten ville Gustav III se den nya arkitekturen förverkligad i Sverige. Resan kom att få utomordentligt stor betydelse för utvecklingen av arkitektur, skulptur och inredningskonst i det sena 1700-talets Sverige.
Nyklassicism
Residenset började byggas 1785 och var inflyttningsklart sommaren 1790. Arkitekt var Olof Tempelman. En liknande byggnad i storlek och form hade aldrig tidigare skådats i Härnösand. Huset uppfördes i 2 1/2 våningar med huvudfasad mot torget och sjöfasad mot en planterad terrass.
De nyklassicistiska dragen tar sig uttryck på flera sätt. Kolossalpilastrarna som spänner över byggnadens två våningar lurar ögat att se en envåningsbyggnad, precis som det grekiska templet. Mezzaninvåningen ovanför pilastrarna och under taket ersätter det grekiska templets markerade takbjälklag.
Den stora upprustningen 1928-29
1909 ansågs Tempelmans hus inte längre tjänlig som bostad åt landshövdingen utan han inkvarterades i Nybergska huset i Härnösand. Inte förrän i slutet av 1920-talet hade man kommit fram till en lösning på landshövdingens bostadssituation. Residenset rustades upp genom en omfattande modernisering under ledning av arkitekt F Fagerström då planlösning och inre stomme genomgick stora förändringar. Bland annat bildades helt nya rumssamband, t ex matsalen och musiksalongen. Fagerström bevarade originalsnickerierna från 1790-talet.
Kabinettet med gustaviansk inredning där samtliga stolar är tillverkade i Lindome vid slutet av 1700-talet. Trymån tillhör husets originalinredning. Foto: Åke E:son Lindman
Dåvarande landshövdingen Stenström lyckades få pengar till vävspända och dekorationsmålade väggfält för salongen samt till dekorationsmålning i kalkfärg i matsalen. Artisten Yngve Lundström fick i uppdrag att överse allt målningsarbete och komma med förslag till enklare dekoration till vissa rum och ge färgprov till övriga.
Residenset återinvigdes 1929 i sin nya glans med en helt ny, egenartad och sammanhängande interiör och hög konstnärlig nivå. 1790-talets snickerier fick ingå i en ny sammanhang med Yngve Lundströms 1700-tals inspirerade måleri i 1920-talets anda.
Restaureringen 2000-2001
Ingen större upprustning och helhetsgrepp hade tagits i residensets representativa delar sedan 1920-talets upprustning, när det år 2000 var dags för en ny upprustning av residenset inför ett förestående landshövdingebyte. Statens fastighetsverks målsättning med upprustningen blev att återställa Yngve Lundströms färgsättning för representationsvåningen och stora trapphuset.
Biblioteket på bottenvåningen fick en modernare utformning 2000-2001. Taklampan har hängt här sedan 1950-talet. Foto: Åke E:son Lindman
Arkivstudier och färgskrapningar på plats gav goda möjlighet till återställande och tolkning av Lundströms färgsättning. Muralmålningen i matsalen knackades ner 1955, vilket gav problem. Det blev nödvändigt med en tolkning av Lundströms färgsättning medan fältindelningarna kunde återställas med stor säkerhet utifrån ett fotografi.
I samband med restaureringen fick residenset en sammanhållen gustaviansk inredning i hela representationsvåningen på plan ett. På bottenvåningen inreddes en tjänstevåning med representationskaraktär i klassiskt modernt snitt och med unika mattor tillverkade i Sverige.