Linnémuseet i Uppsala

Botaniska huset som det kallades då, var under hans tid ett internationellt centrum för medicinsk och naturvetenskaplig forskning. Här undervisade Linné, gjorde vetenskapliga iakttagelser och skrev sina epokgörande böcker. Övervåningen i Carl von Linnés hem användes till Linnés vetenskapliga arbete och fungerade som den tidens institution för medicin och botanik. På nedre botten huserade däremot hustrun Sara Lisa och de sju barnen.

Från studerkammaren, med utsikt över trädgården, utgick hans omfattande brevväxling och som svar kom frön, plantor och djur från jordens alla hörn. Naturaliesamlingarna blev allt större och fyllde till slut tre rum. I husets föreläsningssal inspirerade Linné en hel generation naturvetare. 

Byggt av Olof Rudbeck d ä

Husets byggherre var Olof Rudbeck d ä som redan 1655 hade skapat den botaniska akademiträdgården. Universalgeniet Rudbeck var inte bara professor i medicin, botanist, historiker, uppfinnare utan även en energisk arkitekt.

Tiderna var magra för Uppsala universitet, så han fann ut ett sätt att bygga materialsnålt och brandsäkert. Väggarna var på sina ställen bara av en tegelstens tjocklek men hölls ihop av en slags armerande järnstänger. Allt trä hade bytts ut mot järn. Tak, dörr och fönsterluckor var plåtbeslagna.

Byggnaden placerades i hörnet av trädgården, så att dess prefekt - Rudbecks son Olof d y - kunde ha god uppsikt över verksamheten.

När större delen av Uppsala brann ner år 1702, klarade sig faktiskt detta märkliga "brandsäkra" hus.

"Likare en rövarkula och ugglenäste"

När Linné tillträdde tjänsten var botaniska huset eftersatt och "likare en rövarkula och ett ugglenäste än en professorsbostad". Huset byggdes istället radikalt om av slottsmurmästare Körner som möjligen arbetade efter Carl Hårlemans anvisningar. Byggnaden kom i alla fall att få många hårlemanska drag och Körner hade tidigare samarbetat med Carl Hårleman vid flera av Uppsalas stora 1700-talsbyggen.

Taket höjdes och varje våning fick en rumsplan med stor sal i mitten och mindre sidorum som alla fick eleganta gipstak. Husets första våning inreddes till familjen medan andra våningen blev Linnés vetenskapliga del med föreläsningssal, bibliotek, studerkammare och naturaliekabinett. Med egna ord beskriver han det som ett "ganska täckt palais till honom byggt av Academien".

I början av 1800-talet blev huset tjänstebostad för universitetets director musices som ansvarade för musiken vid universitetet. Den siste i raden var Hugo Alfvén som bodde här 1910-1935 med sin hustru Marie Kröyer. På nedre botten övade Alfvén med Akademiska kapellet och på övervåningen fanns hemmet med hans speciella kompositionsrum.

Restaurering på 1930-talet

Svenska Linnésällskapet hade redan tidigare restaurerat Linnéträdgården och åren 1935-1937 gjordes en omfattande byggnadsantikvarisk undersökning och restaurering av själva byggnaden. Undersökningen leddes av Erik Lundkvist, Sigurd Wallin och Nils Sundkvist och målet var att så nära som möjligt komma tillbaka till Linnés tid i huset. Stor hjälp hade man av den mängd 1700-tals föremål och byggnadsdetaljer som återfanns som fyllning i trossbotten.

År 1937 invigdes Linnés hem till Linnémuseet, och tack vare att flera av hans ättlingar fanns bland sällskapets grundare, kunde deras ärvda Linnésamlingar komma tillbaka till huset.

Handmålade tapeter som på Linnés tid

Lagom till Linnéjubileet 2007 genomgick Linnémuseet den mest omfattande renoveringen sedan museets inrättande 1937; under 2006 och 2007 renoverades både fasad och interiörer. Tak och väggar skrapades och målades och snickerierna på övervåningen målades med linoljefärg i en grå kulör som man funnit på en av de äldsta bevarade bröstpanelerna i huset. Stentrappan fick en vacker målad fris i kalkstensimitation och några rum med putsade väggar fick bröstpaneler i trompe l'oeil.

Sammanlagt fem rum fick nya tapeter. Många skickliga hantverkare har arbetat med historiskt korrekta material och tekniker för att ge en rättvis bild av hur väggarna kan ha sett ut under Linnés levnad. Tapeterna är handmålade på handgjort papper av linnelump som limmats och sytts ihop innan de spikats upp på väggarna.

Eftersom man inte säkert vet hur tapeterna i huset såg ut när Linné levde har man kopierat andra bevarade tapeter från 1750- och 1760-talen. Två tapeter (varav en rekonstruerades 2004) har hämtats från Linnémuseets omedelbara närhet. Den ena tapeten är ett verk av Uppsalas ende kände 1700-talstapetmakare Bure och ett fynd från museets vind. Den andra återfanns som fragment i ett hus på andra sidan Svartbäcksgatan, byggt vid 1800-talets början av Linnés yngsta dotter och hennes make. Möjligen satt denna tapet ursprungligen i Linnés tjänstebostad, eftersom det var vanligt att man tog med sig tapeterna när man flyttade.

För övriga tapeter har man använt tapeter från Drottningholms slott, Drottningholmsteatern och Bacchi Vapen på Järntorgsgatan i Stockholm. Den sistnämnda förvaras sedan 1930-talet i Stockholms Stadsmuseums samlingar.

Idag är Linnésällskapet hyresgäster.

Bilder

Se alla bilder