Carolina Rediviva universitetsbibliotek

År 1778 revs det tidigare universitetshuset Academia Carolina, där man haft planer på att placera bibliotekets samlingar. Den biblioteksbyggnad som invigdes 1841 fick därför namnet Carolina Rediviva, "det återuppståndna Carolina". Biblioteket hade ursprungligen två funktioner, dels som bibliotek och dels att inrymma universitetets stora festsal. Det var först 1888-92 som byggnaden fick sin renodlade bibliotekskaraktär. Carolina rymmer idag huvudbiblioteket inom Uppsala Universitetsbiblioteks nätverk av filial- och specialbibliotek.

Det ursprungliga Carolina Rediviva

Universitetsbiblioteket har sitt ursprung i Carl Fredrik Sundvalls ritningar från åren 1813-19. Arbetet leddes av Sundvall och byggnadschef var överstelöjtnant Jacob Magnus Nordencreutz, som lett uppförandet av Botanicum ett decennium tidigare. Samarbetet ställdes på hårda prov när Nordencreutz gjorde egna ändringar i ritningarna. I de påföljande stridigheterna ställde sig universitetets styrelse bakom ändringarna med resultatet att Sundvall avsade sig all delaktighet i bygget. Arkitekten och dekorationsmålaren Carl Johan Hjelm, elev till arkitekten Louis Jean Desprez, utsågs till ledare för det konstnärliga utförandet. På baksidan placerades det ståtliga trapphuset, Carolinatrappan, som tillsammans med Carolinasalen utgjorde byggnadens huvudrum.

Carolinasalen

Carolinasalen användes för akademiska högtidligheter fram till det nya universitetshuset invigdes 1887, då utrymme för samlingarna frigjordes. Med tiden installerades också läsesalar för forskare och studenter. Ett forskningsbibliotek har ständiga behov av förändring vad gäller både lokalutvidgningar och delvis förnyad användning. Innerväggar har tillkommit, rivits och omplacerats och flera funktioner har flyttat omkring. Man kan därför säga att Carolina Rediviva aldrig kommit att stå färdigt.

Carl August Kihlbergs tillbyggnad 1888-92

Redan på 1860-talet var utrymmesbristen ett faktum. Samlingarna hade vuxit och i hyllorna ställdes böckerna i flera rader på djupet. Nya salar behövdes, ljusintaget var för dåligt och brandsäkerheten urusel. På 1880-talet kopplades arkitekten Carl August Kihlberg in och en ny huvudtrappa drogs upp i vestibulen istället för monumentaltrapphuset som revs. En hiss installerades och brandsäkerheten förbättrades med hjälp av brandmur och brandbottnar. Nya rundfönster gav bättre ljusförhållanden.

Axel Anderbergs tillbyggnad 1913-17

Axel Anderbergs tillbyggnad tillkom 1913-17 och även det inre av den gamla byggnaden omgestaltades. Den bakåtgående flygeln förlängdes med en tillbyggnad och vinkelrätt mot denna flygel uppfördes en läsesalsbyggnad. Dagsljus faller in både genom de stora fönstren och genom det glasade taket och ger ljus och luftighet åt hela läsesalen. Nya hissar, bättre uppvärmning, toaletter, ventilation och elektricitet installerades också.

Axel Anderbergs och Jöran Curmans tillbyggnad 1934-45

På 1930-talet ökade samlingarna med ca 600 hyllmeter per år. Mellan åren 1934-45 tillkom två tillbyggnader som placerades på vardera sida om den stora läsesalen från 1917. Anderberg stod även denna gång för det i huvuddrag färdiga förslaget, men ersattes vid sin död 1937 av Jöran Curman som arbetade vidare på Anderbergs förslag.

Peter Celsings tillbyggnad 1952-71

Efter andra världskriget växte tillströmningen av såväl böcker och tidskrifter som av forskare och studenter och trängseln blev återigen ett problem. Professor Peter Celsing fick Byggnadsstyrelsens uppdrag att utarbeta utredningsskisser för en ny tillbyggnad. Nu tillkom de båda inglasade gårdsbyggnaderna med arbetsrum och läsesal.

Senaste förändringarna

Mellan åren 1996 och 2001 rustade Statens fastighetsverk fönster och fasader och en handikappramp i granit byggdes på den södra sidan av entrén. 2017-2019 byggdes Sveriges äldsta forskningbibliotek om för att bättre anpassas till dagens behov. Genom ombyggnaden, som framför allt rörde byggnadens entréplan, har biblioteket försetts med fler gruppstudieplatser och bättre service i form av ett större, publikt café. Här har en förbättrad mötesplats skapats inom Uppsala universitet för studenter, forskare och andra besökare.