Kanton i Drottningholms slottsområde

Under 1700-talet kastar man längtansfulla blickar efter importerade lyxvaror från Kina. Och i de små husen tillverkas silke, strumpor, och spetstyg åt hovet, men även gevär och vackert järnsmide till Kina slott.

Ett idealsamhälle

Om du hade gått där på den prydliga grusvägen i Kanton för 300 år sedan och känt dofterna av smedjans rök och trädgårdarnas blommor så skulle du märka att alla hus som låg tätt på rad efter varandra följde en viss färgkod. Här i närvaro av Drottningholm ville man ge intryck av stenhus och därmed gav man från början alla hus ljusa färger.

I dag har hus målats om åtskilliga gånger, så alla har inte kvar den ursprungliga färgen, men foton från sent 1800-tal antyder att Kanton strålat i sina ljusa färger.

Under 1700-talet fanns en mycket tydlig symmetri för husens placeringar i Kanton, men det kom att ändras allteftersom flera hus flyttades eller revs ner. Ju närmare nutid vi närmar oss i historien, desto mer återskapas denna ursprungliga symmetri som fanns i Kanton på 1700-talet när hus återigen flyttas.

Silkesbruket i Kanton

Silke var något väldigt exklusivt, och självklart skulle det då tillverkas i Lovisa Ulrikas alldeles egna lilla brukssamhälle. Hon anlitade kinesiska experter och odlade mullbärsträd där hon födde upp egna silkesmaskar.

Tekniken att utvinna silkestråd ur silkesmaskens puppa har använts i Kina i 5000 år och fascinationen i Sverige för kinesisk konst och teknik var stor på 1700-talet.

En av de första fabrikerna i Kanton skulle väva band och strumpor av drottningens egen silkesproduktion, och mycket utav det färdiga materialet gick till hovets eget behov.

Drömmen om ett eget litet mönstersamhälle där varor till hovet kunde tillverkas på bekvämt avstånd höll endast i ett tiotal år. Stora delar av tillverkningen lades ner, och blev istället bostäder.

Husen i Kanton har genom åren renoverats och byggts om ett flertal gånger av alla arrendatorer som under 1800-talets och 1900-talet bott längs den lilla gatan. De flesta hyresgäster bodde bara i sina hus under sommaren.

Kafferep och trädgårdspyssel

Från och med de första decennierna av 1800-talet bodde en stor del hovanställda i Kanton. Efter makens bortgång fick änkan ofta bo kvar på livstid som en slags pension. Längs gatan var det tätt mellan änkorna. Ett litet hus med trädgård är ju ingen dålig pension.

Kanton 1

Huset har varit bostad sedan det byggdes i slutet av 1750 till skillnad från många av de andra byggnaderna i Kanton. Strax efter att huset blev klart flyttade kammarlakejen Schildknecht in i huset.

1781 gavs huset till operasångaren Christopher Karsten, och hans familj bodde kvar i det ända fram till 1870, då slottsarkitekten Axel Nyström flyttade in i den vackra byggnaden.

1890 flyttade distriktsveterinär Holmgren och hans familj in och fru Holmgren fick låna huset av Gustav V ända fram till sin död 1954.

Lusthuset

Lusthuset kallas av tradition för Karstens sångartempel efter operasångaren Karsten som bodde i Kanton 1 på Gustav III:s tid. Att det funnits där sedan Karstens tid är dokumenterat, det förekommer på en karta från 1791.

När makarna Holmgren flyttade in i Kanton 1 1890 rustade de det förfallna lusthuset och målade taket med grön linoljefärg. Flöjeln målades vit.

Kanton 2

1777 flyttade en av 1700-talets mer exotiska karaktärer, "morianen Badin" in i Kanton 2. Som tioåring hade han varit en gåva från det danska etatsrådet Reiser till Lovisa Ulrika som lät honom växa upp som ett barn i kungahuset.

När Badin hade blivit äldre fick han huset på livstid. Efter hans bortgång skänktes Kanton 2 till ekonomidirektören Grill.

Innan Badin flyttade in i huset, var huset från 1762 en böss- och jägar-betjänts bostad med en hundgård bakom huset.

Kanton 3

Kanton 3 byggdes omkring 1760 som spetsfabrik, och i många år jobbade de utländska arbetarna som man anställt flitigt. Arbetarna kunde sin sak, och var mycket duktiga. Två katolska kvinnor från Brabant ledde arbetet med spetstygerna, och man gav många fattiga unga flickor i uppgift att tillverka dem för en dagslön.

1980 upptäcker man att Kanton 3 var i väldigt dåligt skick. Lösningen blev att riva den gamla byggnaden och återuppbygga en kopia av det ursprungliga huset. Några fönsterluckor kunde man dock spara och använda till det nya huset som blev klart 1987.

Kanton 4

I detta hus fanns först en bandverkstad, senare en gevärsfabrik. I bokverket "Kanton vid Drottningholm. Ett mönstersamhälle för manufakturer från 1700-talet", står det att nr 4 tidigare varit bandfabrik men ändrats till "gewärs-fabrik" tillfälligt under 1760-talet. Huset är förmodligen ett av de tidigast uppförda husen från omkring 1760, men dess funktion är oklar.

Det kan också vara ett hus som satts upp på samma plats som den flyttade bandfabriken. Det som sattes upp istället kan ha byggts av äldre material, vilket var vanligt.
1826 var byggnaden i så dåligt skick att den dömdes ut. Man föreslog uthyrning mot underhållsskyldighet eller "borttagning".

Det hus som revs på 1900-talet vittnar enligt foton om tidig 1800-talsarkitektur och har eventuellt ersatt det utdömda huset.

På 1940-talet togs Kanton 4 ner och återuppbyggdes på nytt. En grund gjordes och huset placerades närmare vägen i linje med övriga hus längs gatan. Det byggdes också om invändigt.

Kanton 5

I Kanton 5 tillverkades det strumpor till hovet. Men här bodde från och med 1777 en pistolsmed vid namn Nusbaum. Senare kom han att flytta därifrån, och svarvaren Gorkes fru, som vid det här laget var änka, fick flytta in i Kanton 5.

Kanton 5 var ett av de husen som genom tiderna fått flyttats omkring. 1940 stod huset mitt emot Kanton 6, men ett år senare flyttades det till den plats Kanton 5 står på idag. Under flytten får Kanton 5 en rejäl uppgradering, med bland annat en ny källarvåning.

Kanton 6

Kanton 6 blev tidigt en fabriksbyggnad, som började som en broderiverkstad. Senare ändrades husets verksamhet till snickeri. Kammartjänaren Pappilon fick bo i huset under tidigt 1800-tal, när han gick bort fick hans änka huset på livstid.

Kanton 7–8

Huset uppfördes i början av 1760-talet som en del av manufakturverksamheten. Det beskrivs i byggnadsförteckningen från 1777 som "tvenne hus för Jägare att bebo". Gården användes för jakthundarna.

1813 bodde en änka vid namn Happe i det här huset. Hon hade fått det på livstid, efter sin döde man Happe som varit trädgårdsmästare i Drottningholms parker. Änkefru Happe hade tillgång till flera olika byggnader, bland annat brygghus, fähus, foderhus, redskapshus, ett hus för svanarna och en liten bod. Dessutom hade Änkefru Happe en vacker liten trädgård.

Kanton 9

Huset uppfördes någon gång efter 1762. 1777 års inventering upplyser att Adolf Fredrik uppfört stommen till nr 9, men att det inretts av dess ägare, "Assesoren och Oekonomihofmästaren Hedmans byggning, belägen vid gärdesgrinden". Vägen från Drottningholm till Lovö kyrka gick utmed husen nr 7–8 och 9. Den hade anlagts som väg med allé av Lovisa Ulrika på 1750-talet, och fortsatte genom den norra allén i lustträdgården fram till slottet.

Senare folkskola och lärarbostad

1871 byggdes huset om till folkskola och lärarbostad och behöll denna funktion in på 1930-talet. Sedan har det åter blivit privatbostad. Huset genomgick en omfattande renovering och modernisering 1939 och är byggnadsminne.

Lilla Kina

Huset byggdes 1753, samtidigt som det första Kina slott, som bostad åt bössespännaren Carl Maisch. Till huset hörde hundgård, mangelbod och burar för rapphöns, som släpptes ut vid jakterna, och nödvändiga uthus.

Bostad för hertigens mätress

Huset kallades från 1700-talets slut för China boställe. Det utarrenderades på livstid åt Anna Sophia Hagman, hertig Fredrik Adolfs officiella mätress, enligt kungligt brev 1813. Under hela 1800-talet och till 1930-talet har renoveringar och ombyggnader bekostats av arrendatorerna och syns inte i räkenskaperna.

Återkommande uppgifter i räkenskaperna dessförinnan och senare vittnar om att byggnaden har genomgått många renoveringar och ombyggnader. 1937 gjordes en stor ombyggnad av huset då planlösningen förändrades och bland annat eldstäder flyttades.

Huset är statligt byggnadsminne.

Konstnärsbostaden

Ivar Tengbom ritade 1926 en maskinistbostad för den intilliggande elanläggningen. När huset inte längre behövdes för maskinisten flyttade istället Evert Lundquist in med sin familj. Byggnaden är fortfarande en privatbostad. 

Evert Lundquists ateljé

Drottningholms slott fick centralvärme i samband med renoveringen 1907–1913. I maskinhuset alstrades likström med ångmaskin, generator och ackumulatorer.

1950 övergick man till direktansluten växelström och maskinhuset behövdes inte längre. Istället uppläts det som ateljé åt konstnären Evert Lundquist.

Sedan 1994 är den ett museum.

En del av världsarvet

Drottningholms slott med omgivande miljö är sedan 1991 upptaget på Unesco World Heritage List, vilket innebär att det även internationellt är klassat som mycket värdefullt från kulturhistorisk synpunkt. Det utgör en del av världsarvet.

Bostäder för privat bruk

Husen i Kanton används för privat bruk. Vänligen respektera de boende och betrakta husen från gångvägen.

Läs mer om världsarvet Drottningholm

• Drottningholms slott
• Drottningholmsteatern
• Slottsparken

• Kina slott
• Malmen
• Drottningholms kungsgård

• Drottningholm norr om Ekerövägen
• Brostugan
• Lovö naturreservat