Kolskjulet är en del av flottans historia. Genom sitt läge vid inloppet till huvudstadens centrum är den en viktig del i berättelsen om tidigare liv och rörelse vid de arbetsplatser, som långt in på 1900-talet dominerade stadens stränder.
Kolskjulet är den enda byggnaden inom Stockholms örlogsbas som självklart markerar övergången från segel- till ångfartyg. Det uppfördes strax efter att flottans första ångfartyg byggts och fungerade som kolförråd under närmare 100 år.
Fram till mitten av 1800-talet hade flottan till största delen bestått av seglande skepp men de ersattes nu av stenkolseldade ångfartyg. Fartygen krävde stora kolförråd. 1852 projekterades därför ett stenkolsmagasin rymmande 7000 tunnor stenkol.
Magasinet uppfördes under samma år och byggdes till 1861 efter ritningar av Victor Ringheim. Huset fick en stabil konstruktion med pelare av tegel. Kolskjulet hade inga fönster, bara portar för in- och utlastning. Kolet kunde också vinschas upp till luckorna i takutsprången med en anordning som inte längre finns kvar.
Proviantförråd
Kolskjulets vinklade del inreddes år 1940 för Kustflottans räkning med ett vinterbonat kontor samt ett förrådsrum. Två år senare, 1942, byggdes den östra delen och vinden om till proviantförråd för kaffe, te, kryddor, sylt och ost. I samband med det byggdes en glidbana och en spiraltrappa för att förenkla kommunikationerna mellan våningarna. Till förrådet hörde en kafferostningsmaskin som finns kvar än idag.
Kolskjulet tillsammans med bergrummen var de enda lokaler, som efter flottans avflyttning år 1969 hade kvar sina marina funktioner. Kolskjulet byggdes om till proviantförråd under andra världskriget och användes som mobiliseringsförråd fram till 1990-talet.
Under 2006-2009 byggde SFV om hela Kolskjulet till kontor och konferenslokaler för Briggen Tre Kronor, som också ligger förtöjd utanför vid kajen när hon inte är ute och seglar.
Idag är Briggen Tre Kronor och Annorlunda Catering hyresgäster.