Sjukligheten var stor bland krigsfolk i kaserner och därför byggdes ett sjukhus för Flottans män på Kastellholmen 1736. Det användes i 100 år och blev därefter kasern till skeppsgossarna och till slut bostäder till hantverkare. Idag är byggnaden vanliga bostäder.
1715 blev Stockholm återigen örlogsbas genom upprättandet av Galäreskadern och man behövde nu ett sjukhus för manskapet. På denna plats på Skeppsholmen byggdes därför 1736-37 ett sjukhus i tegel.
Det hade då en våning med två sjuksalar och ett rum för fältskären, läkaren. ”För de sjukas konservation” byggdes en badstuga, flottbasens första. Badstugan med två basturum och tre torkrum sköt ut i vattnet här bakom dig. Den började tidigt användas som extra sjuksal då de 50 sängplatserna på sjukhuset inte räckte till. Sjukhuset byggdes på en våning 1789 och blev en rödmålad länga med fönsterluckor och tegeltak. Sjukligheten på flottbasen var hög och 1828 tillkom ett ”sommarsjukhus” med 50 sängar. Det var flyttbart, det första i sitt slag i landet, och konstruerades av flottans arkitekt Fredrik Blom. De extra sjuksalarna kom väl till pass 1834, när en koleraepidemi bröt ut i Stockholm.
Sjukvården flyttades till Skeppsholmen 1845 och husets övervåning blev kasern för skeppsgossar. De utbildades till sjömän och/eller befäl i skolan på Skeppsholmen och sommartid på fartyg till sjöss. Huset i övrigt rymde lägenheter för arbetare på flottans varv: blockmakare, smedgesäller, segelsömmare och murmästare.
1878 byggdes huset om efter ritning av arkitekt Victor Ringheim och fick dagens utseende. Det inreddes med bostäder för varvsarbetare och började kallas Hantverkarebostället. Än i dag är det ett bostadshus med lägenheter som hyrs privat via Stockholms stad.