Kungliga musikaliska akademien, Stockholm

Arkitekt Johan Fredrik Åbom ritade huset. Musikaliska akademiens Stora sal var den första som byggdes för sitt ändamål i vårt land. Den användes också när Stockholm gästades av utländska musikartister och här hölls de tjugosex första Nobelfestligheterna.

Arkitekten utformade konserthuset som ett palats i nyrenässans med utvändig trappa. Husets paradrum, konsertsalen, har formen av en kyrksal med ett högt mittskepp och sidoskepp med läktare som stöttas av smäckra gjutjärnskolonner, målade i vitt och guld. Den ursprungliga takkronan pryder fortfarande sin plats och har fått nytt ljus genom fiberoptik.

Kjellbergska huset som bostad

J. F. Åbom ritade förutom Nybrokajen 11 också det angränsande Kjellbergska huset. Det ritades som bostad för medicinprofessorn Adolf Kjellberg. Byggnaden är mycket karaktäristisk för de privatpalats som under 1800-talet växte fram på Nedre Norrmalm. Den tidstypiska nyrenässansarkitekturen och dispositionen av bostandsvåningarna, med en sällskapsdel mot gatan och en privat del mot gården, överensstämmer väl med samtidens syn på hur ett bostadshus för den övre samhällsklassen skulle se ut.

År 1926 förvärvades huset av Musikaliska akademien och de tre översta våningarna inreddes för undervisning. I huset fanns också Musikaliska akademiens bibliotek.

I samma kvarter ligger det tidigare Utrikesministerhotellet. Fastigheten förvärvades av staten 1786 som bostad och representationsvåning för kanslipresidenten, senare utrikesministern. Stallet på gården byggdes om till spelplats för folk- och världsmusik år 2000.

Den forna glansen återställd

I början av 1940-talet flyttade Musikaliska akademien till Valhallavägen, och Nybrokajen 11 blev Radiosymfonikernas repetitionslokal fram till 1979 då Berwaldhallen stod klar. På 1980-talet återställdes fasaderna på Nybrokajen 11 och Kjellbergska huset i ursprungligt skick.

När det blev klart att Rikskonserter skulle flytta in i konserthuset, påbörjades den invändiga renoveringen som bland annat syftade till att återställa Stora salen i dess forna glans. För renoveringen svarade arkitekt SAR/MSA Ingmar Lönngren.

Renoveringsarbetet fortsatte därefter i Utrikesministerhotellet. I husets planlösning och inredning finns spår från alla perioder i byggnadens historia, men det var främst tapeter, bårder och kakelugnar från 1840- och 50-talen som präglade rummen och gör så även i dag.

I trapphuset och vestibulen, som sannolikt har bevarats sedan 1600-talet, har man återskapat 1800-talets marmorering och dekormåleri.

Hela byggnaden omfattas av skyddsföreskrifter som bevakas av Länsstyrelsen.