Malören

Den hästskoformade ön är ungefär 3 kilometer lång. Malör är ett äldre ord för en rund sten, och antas syfta till de runda stenar som ön består av.

Fiskeläget på Malören har haft stor betydelse för svenska och finska fiskare. Ön befolkades senast på 1600-talet, då den goda tillgången på strömming drog till sig fiskare. Öns storhetsperiod var under 1700-talets andra hälft, då strömmingsfisket var extra gott. Tiondet av fisket lämnades till prästen i Torneå. Fiskarna kom både från Torneå och från Karlö i Österbotten. De båda samhällena hade varsin "by" på ön och sommartid kunde det bo upp till 200 personer på ön.

När Sverige förlorade Finland till Ryssland år 1809 hamnade Malören på den svenska sidan. Till en början innebar detta att Karlöborna upphörde med fisket vid Malören. Senare fick de återvända med särskilt pass – och om de betalade extra strömming till kyrkoherden och prästen i Haparanda.

Hamnen övergavs

Under 1700- och 1800-talen fanns inga kajer, utan båtarna drogs upp på land eller låg utankrade. Det blev lätt problem med in- och utfarter vid hård och sydlig vind. För att lösa detta och bistå fartygen med lots, lades räls från södra till norra sidan av ön. På så sätt kunde lotsbåten spelas över på vagn och sjösättas i lä. Rälsen finns inte längre kvar på ön. Lotsen på Malören hjälpte också till när de allt större fartygen som började segla i regionen på 1800-talet behövde ta sig in till olika hamnar längs kusten.

1929 byggdes öns första kaj, den syns i dag mest som rester av stenkistor. Landhöjningen och de allt större lotsbåtarna ledde till bygget av en ny hamn under 1950-talet. Hamnen av betong tog fyra år att bygga men fick överges redan 1967, då naturens krafter höll på att omforma hamnen till en udde.

När telefonen kom till ön 1932 slogs Malörens lotsplats ihop med Erikören. Därefter har ingen lots bott året runt på Malören. Där lotsarnas historia slutade tog Norrbottens gränsjägare vid, men nu avvecklar militären sin verksamhet på ön.

Skärgårdens domkyrka

En helg varje år ordnas högmässa och kyrkkaffe i öns gemensamma kapell. Kapellet från 1768 kallas ibland "Skärgårdens domkyrka", eftersom den har en domkyrkas spira på taket. Byggnaden är åttakantig med spånklätt tak, en kyrktyp som var populär runt Bottenviken under 1700-talet. Kyrkan var länge den byggnad på ön som fick tjäna som riktmärke, men 1851 byggdes en fyr efter ritningar av Gustav von Heidenstam. Fyren sänder nu ett "M", det vill säga två signaler, var sjätte sekund.

Att Malören har haft en blomstrande verksamhet kan man se på de lämningar som finns på ön. En sjömansgrav från 1835 minner om den kapten som omkom när en skuta kapsejsade i hård storm. Det finns även en labyrint, ett vrak och lämningar efter ett sjömärke som restes 1725. Det var ett enkelt stångmärke på öns sydöstra udde, som tio år senare byggdes om till en båk. En båk är ett fyrliknande sjömärke utan ljus, ofta byggda av trä som ett tiotal meter högt, avsmalnande torn. Båkar behandlades vanligtvis med tjära eller rödfärg.

Malören är sedan 1997 ett naturreservat med en yta av 182 hektar. Området är föreslaget till Natura 2000. Marken och lotsstugan förvaltas av Statens fastighetsverk. Fyren ägs av Sjöfartsverket, och kyrkan ägs av Svenska kyrkan. De flesta stugor på ön ägs av privatpersoner.

Sommaren 2018 startade Malören Lodge resor och boende ut till ön för den som vill uppleva Malören på riktigt.