Ekskogen på Visingsö

Under hundratals år hade svenska kronan ensamrätt till ektimmer på böndernas marker. Ektimmer användes framförallt till skeppsbyggen och var därför en viktig del av landets krigsplanering. För de bönder som högg ek utan lov väntade hårda straff. Detta avskräckte dock inte allmogen från eken och ekförrådet minskade i landet. I början av 1800-talet insåg man att det höll på att bli brist på ek.

Den 18 mars 1819 får Johan Aron af Borneman i uppdrag att besiktiga Sveriges alla ekar, för att se vilka som är lämpliga för fartygsbyggen till flottan. Sveriges huvudsakliga ekbestånd har vuxit i Svenska Pommern, men då detta gick förlorat 1815 blev man tvungen att se sig om efter andra ekar till flottan.

Perfekt plats för ekodling

Klimatet, jordmånen och närheten till vatten gjorde Visingsö till en perfekt plats för ekodling. År 1831 inleddes ekplanteringen på Visingsö av hovjägmästare af Ström. Under flera år planterades ek för att säkra flottans behov av timmer. Ekarna stamkvistades för att bli långa och raka och passa för skeppsbyggeri. 1975 var ekarna redo att avverkas, marinchefen erbjöds ekarna men avböjde – nu byggdes inte längre båtar av timmer. Ekvirket från Visingsö kom aldrig att användas i sitt ursprungliga syfte.

Ektimmer från Visingsö är dock en eftertraktad vara. Statens fastighetsverk har bland annat lagt trägolv från Visingsö i Östra stallet i Riksantikvarieämbetets lokaler i Stockholm och i ambassaden i Pretoria. Eken återfinns också i de tunnor där Mackmyra lagrar sin whisky.

Nya ekar för kommande generationer

Vi vill att även kommande generationer ska kunna besöka och uppleva ekskogen på Visingsö. Därför planteras nya ekbestånd i samband med avverkningar. I skogen kan man nu studera ekar i olika ålder och följa olika skötselsätt under trädens livslängd. Stora insatser görs för att gallra bland de granar som växer i ekbestånden och som på senare år har konkurrerat allt för mycket med ekarna. Andra frågor att ta ställning till är hur ekbestånden ska skötas nu när de börjar bli gamla. Avverkning och återplantering måste ske med hänsyn till rekreation och naturvärden. Målsättningen inför framtiden är att säkra ekarnas fortbestånd utifrån kulturhistoriska, ekologiska och upplevelsemässiga aspekter.

Vandringsleder genom ekskogen

Vandringsstigarna finns på södra Visingsö och startar nära hamnen. Det finns tre markerade stigar: 3,8 km, 6,4 km, och 7,2 km. Stigarna går genom ekskogen. De passerar både kulturhistoriskt och botaniskt intressanta platser och objekt: allt från gravfält och kungsgårdsladorna i korsvirke till mullbärsträd och den "stora silvergranen". Både botaniska och kulturhistoriska sevärdheter är skyltade. På fem platser utmed stigarna finns rastplatser med bänkar. Personer med funktionsnedsättning hänvisas till de skogsvägar som går genom ekskogen, flera av dessa leder till skyltade objekt.

Gravfält från vikingatiden

Visingsö har varit bebodd sedan inlandsisen drog sig tillbaka och ön reste sig ur vattnet. Fornlämningar från alla åldrar har hittats på ön. Fynden vittnar om vilken betydelse Visingsö hade under vikingatiden och kan jämförs med exempelvis Birka. De kanske mest i ögonfallande är de tre stora gravfälten från vikingatiden. De var ursprungligen var större än i dag.

Läs mer om vad du kan göra på Visingsö.