Borgholms slottsruin

Den kungliga borgen i Borgholm var ett av rikets viktigaste fästen. Under hela medeltiden och ända fram till 1600-talet var Borgholm upprepade gånger skådeplatsen för strider och belägringar, förstörelse och återuppbyggnad. Svenskar, danskar och tyskar har omväxlande innehaft borgen och kungar har hållit hov i dess salar.

Rötter i 1100-talet

Den ursprungliga kastalen uppfördes under 1100-talet innanför en kraftig ringmur. Under medeltiden byggdes borgen ut i flera etapper. Kung Johan III utsåg arkitekten Dominicus Pahr att 1572–92 förvandla det gamla fästet till ett renässansslott. Slottet fick formen av en monumental kvadrat med runda hörntorn och ett fyrkantigt torn på varje sträckmur. Den västra längan med sitt skyddande läge ut mot branten försågs med ståtliga praktgemak och stora fönster i båda våningarna.

Under Kalmarkriget 1611–1613 totalförstördes slottet och den svenske tronföljaren, blivande kung Karl X Gustaf, anlitade tidens ledande arkitekt Nicodemus Tessin den äldre att bygga om slottet till ett strängt och enhetligt palats i barockklassicistisk stil. Karl X Gustaf är den ende av Sveriges kungar som bott sammanhängande någon längre tid på slottet.

Från ståtligt barockpalats till storslagen ruin

Palatsplanerna blev endast delvis realiserade. Under Karl XI:s tid fortsatte byggnadsarbetet allt långsammare för att 1709, mitt under Karl XII:s ryska fälttåg, slutgiltigt avstanna. Kvar blev endast en vaktstyrka. Fram till 1772 hölls regelbundna gudstjänster i slottskyrkan.

Slottet förföll och 1803 inrättades en klädesfabrik och ett färgeri i den norra längan. Det var i denna byggnad som den våldsamma branden bröt ut den 14 oktober 1806 och förvandlade slottet till den ruin vi ser i dag.

Populärt utflyktsmål

I dag är Borgholms slottsruin ett omtyckt kulturhistoriskt utflyktsmål som lockar besökare med konserter, utställningar och andra evenemang.

I dag är Borgholms slott hyresgäst.