Vasakärven – en historisk symbol
Här och var i Statens fastighetsverks miljöer med ursprung i Vasatiden återfinns den så kallade Vasakärven. Den har länge varit populär som motiv inom konsten och är en symbol som med tiden kommit att få flera innebörder.
Ett släktvapen
Ursprunget är Gustav Vasas släktvapen. Namnet kommer från en så kallad vase, vilken avser ett knippe av ris, grenar eller sädeskärve, på fornsvenska vasi. Men bildens utseende har varierat genom århundraden och dess ursprung är oklart. Det vapen som släkten Vasa förde under medeltiden har bland annat föreslagits föreställa hjälmvippor, byggnadsjärn, liljespiror, liljestavar, schacktorn med mera.
Gustav Vasa
Gustav Vasa eller Gustav Eriksson som han egentligen hette använde själv aldrig sin ätts namn Vasa. Före trontillträdet 1523 benämndes kungen såväl av sig själv som av sin samtid enbart Gustav Eriksson. Som kung kallades han Gustav I.
Namnformen Gustav Eriksson Vasa återfinns första gången på 1600-talet och varianten Gustav Vasa fick antagligen sitt egentliga genombrott först på 1700-talet. Vasavapnet har sedan vasatiden burits i Sveriges riksvapen med undantag för perioder när regenterna inte varit ättlingar till Vasaätten. Därför har vapnet ofta använts i statlig svensk symbolik. Vasakärven ingår sedan 1818 återigen i Sveriges stora riksvapen.
Symbol med många betydelser
Med tiden har Vasakärven använts till mycket - från reklam och fastighetsbolag till Svea livgardets vapen. Under 1930- och 1940-talet gjorde också Vasakärvens starka symbolvärde att den kommit att användas av olika fascistiska och nazistiska grupperingar.
Själva släktnamnet Vasas har i sig också varit produktivt som namn och namnelement. Det finns en lång rad Vasagator, regalskeppet Vasa, staden Vasa och Vasaloppet med mera.
I Statens fastighetsverks miljöer berättar Vasakärven att platsen har sina rötter i Gustav Vasa och hans söners regeringstid då många av dessa kulturmiljöer utformades för den kungliga ätten Vasa.