När Gustav III lät uppföra sitt sommarslott hade han förmodligen inte en tanke på att ritningarna 237 år senare skulle återbrukas för att konstruera en skalenlig pepparkaksversion av paviljongen, men här är vi nu. Konditorn, bakboksförfattaren och förläggaren Mia Öhrn har gripit sig an uppdraget och under hennes vana händer växer pepparkakspaviljongen fram.

– Att baka historiska byggnader, där det finns riktiga ritningar att utgå ifrån, är så roligt! Det är viktig att det syns vilken byggnad det är, men det får inte vara för svårt. Den som vill ska kunna baka sin egen version utan att det krävs en konditorsutbildning.

Mia Öhrn har bakat många pampiga pepparkakshus genom åren, och det blir aldrig tråkigt.

– Att spritsa på kristyren och se hur huset får liv är väldigt roligt. När jag är inne i en av mina pepparkakperioder så tittar jag på alla byggnader jag möter med de ögonen och mäter dem utifrån kriteriet ”kan det här bli ett bra pepparkakshus?”.

Den konst- och arkitekturintresserade Gustav III hade stora planer för Hagaparken. Han planerade att bygga ett stort och ett litet palats, där det lilla tänktes som kungens egen sommarbostad. Det stora palatset blev aldrig färdigt, men det lilla, dagens praktfulla paviljong, ritades av arkitekt Olof Tempelman 1787.

Gustav III flyttade in 1790. Paviljongen var då inte komplett, men kungen, som var djupt engagerad i de byggnadsverk han beställt, ville på nära håll se hur arbetet med det stora palatset framskred. Först 1792, samma år som kungen mördades, var paviljongen helt färdiginredd i pompejansk stil (den svenska motsvarigheten till den franska nyklassicismen) av konstnären Louis Masreliez. Just inredningen, där naturen utanför de stora glaspartierna tas i beaktande och återspeglas i dekoren, är en av anledningarna till att Gustav III:s paviljong anses vara en av den svenska konsthistoriens triumfer.

Men åter till pepparkaksbaket. Mia Öhrn har skurit till och gräddat varje byggnadsdel i förväg. Alla delar granskas noga och de som behöver justeras filas till med zestjärn. Fogmassan är smält socker, som bubblar segt i en stekpanna av gjutjärn. Som stöd vid monteringen, och för att huset ska kunna flyttas, använder hon en tjock pappskiva som grund.

– Gustav III:s pepparkakspaviljong blir ganska bred, nästan 70 centimeter. Jag monterar den på en kapaskiva, som man kan köpa i butiker som säljer konstnärsmaterial. Med en bra botten kan man först rita ut var pepparkakshuset ska stå och sen fästa det mot skivan med karamell, så att det står stadigt.

Det färdiga huset dekoreras med extra kristyr. Längs fönstren, som består av gelatinplattor som fästs med smält socker före monteringen, gnistrar istappar. Gustav III:s paviljong är inte öppen för allmänheten under årets kalla månader, men det gör sig väldigt vackert i vinterskrud.

Mias 3 bästa tips för ett lyckat pepparkakshus-bygge:

• Använd gärna köpt pepparkaksdeg till husbak. Det är tidskrävande som det är ändå, och smaken är sällan huvudsaken.
• Även om ett pepparkakshus ser lite halvdant ut när det är ihopsatt så kan man rädda vad som helst med kristyr! Dekorera mycket så blir det vackert. Kristyr, godis och florsocker är väldigt förlåtande.
• Vad snäll mot dig själv. Även om inte varje detalj är perfekt så blir helheten härlig ändå.

Bygg ditt eget pepparkaksslott

Instruktioner, recept och ritningar hittar du här:

• Pepparkaksslottet - så här gör du

Lycka till!

Lite mer pepparkaksbyggande

Se alla bilder