Boken, som kom ut 1949, skildrar ett samhälle som styrs av ett parti som utövar en form av diktatur. Partiets slagord är ”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka”. Befolkningen hålls i schack genom olika former av kontroll och med sofistikerad manipulation där inga sanningar är konstanta och det som var rätt igår är fel idag. Historien är ett redskap för elitens kontroll och den förändras ständigt.

Boken har haft en stor kulturell påverkan, även om den av många uppfattades som en tydlig dystopi. Inte skulle väl det samhälle som beskrivs kunna finnas? Så enkelt kan det väl inte vara att manipulera människor?

Idag lever vi i en tid när det går att se tydliga tendenser mot det som beskrevs i 1984. Vi har nog alla stött på begrepp som fake news, falska nyheter. Konspirationsteoretikernas möjligheter att sprida sina vilda hypoteser har ökat exponentiellt med framväxten av sociala medier. Vi har sett många exempel på där sanningen manipuleras: ”Jag sade aldrig det jag sade igår och om någon hörde mej säga det, så var det bara fake.”

Med stöd av olika AI-redskap blir det svårare och svårare att avgöra om till exempel ett foto eller till och med en film är en avspegling av ett faktiskt förlopp, eller en konstruktion. Kampen om vår uppmärksamhet och försöken att påverka våra uppfattningar pågår hela tiden. Från olika aktörer, inklusive fientliga stater, pågår ständiga påverkansoperationer där alla redskap som kan användas också används. Vi lever i en märklig tid.

Nu kan man undra varför jag inleder en krönika i Kulturvärden på detta mörka sätt. Förklaringen är enkel: i den tid vi lever blir det än viktigare att bevara och utveckla vårt kulturarv. Statens fastighetsverks uppdrag är att förvalta en del av statens fastighetsbestånd. Inom detta finns en viktig del av det nationella kulturarvet – särskilt det som genom de fysiska byggnadsverken kan berätta om statens historia. Vi förvaltar också stora markområden, en sjundedel av landets yta och i dessa landskap finns en ständigt närvarande berättelse.

Vi kan i vårt fastighetsbestånd och våra landskap läsa olika historier, som alla tillsammans bildar grunden för vår gemensamma historia. Genom att de fysiska spåren finns kvar, så försvårar vi möjligheterna att helt förändra perspektiven på vår historia. Byggnadsverken, landskapet, arkiven och museerna har en helt avgörande betydelse för att vi ska kunna motverka de negativa effekterna av vår tids baksidor.

Samtidigt ska vi inte tro att det vi ser är det enda som funnits. Att vår historia ständigt måste tolkas och omtolkas är självklart. Vi lär oss mer och mer hela tiden och nya källor blir tillgängliga. Men vårt lärande måste bygga på grundläggande vetenskapliga principer. Det räcker inte med att säga att jag tycker att det är på ett visst sätt – nej, vi måste kunna belägga det som sägs.

SFV har ett fantastiskt spännande uppdrag genom att vi med vår förvaltning har så stora möjligheter att bidra till kunskapen om hur vårt samhälle utvecklats!