Sommarens besök i den medeltida kyrkan i Suntak i Västergötland fick mig att fundera på tid och de historiska spåren vi ser runt omkring oss. Den lilla romanska stenkyrkan var socknens samlingsplats i 800 år innan en ny kyrka byggdes 1902. Den är ett exempel på de tidigaste stenkyrkorna i vårt land. Men den rymmer också lager på lager av levd historia.

Innanför en stenmur ligger den vigda jorden och kyrkbacken där små och stora händelser i socknen dryftats. När jag sätter den stora nyckeln i låset kan jag höra hur den järnskodda dörren går upp med ett knarr på samma gångjärn som tjänat sitt syfte i hundratals år. Där inne har sånger och predikningar ekat upp mot Adam och Eva i paradiset och jag kan
inte låta bli att lägga handen mot kyrkbänkarna av trä från 1700talet – slitna lena av sockenfolkets ständiga greppande med frusna eller varma händer, mjuka eller valkiga, stora som små.

Den verkliga nyckeln till platser som Suntak är historisk kunskap och ju mer jag lär mig, desto mer vill jag veta. Vilka glömda händelser ryms mellan de tjocka stenväggarna? En poetisk tanke slår mig – av fornsvenskans hænda, ”att gripa med handen”, har vi fått ordet händelse och det är händer som bokstavligen har format kulturmiljön, vare sig de har slitit på träet, burit murbruket eller undertecknat besluten. Berättelserna om dem kan se olika ut men de knyter ihop olika händelser, platser och dem som levt där – som trådarna i en väv. Vi funkar på samma sätt då som nu och vi är skapta för att ta in och dela kunskap med varandra i form av berättelser på olika sätt.

Suntak är en av de många kulturmiljöer som Statens fastighetsverk förvaltar. Den är bland annat en del i en större berättelse om tro och religion i vårt land. Att knyta en plats till ett större sammanhang, exempelvis hur kristnandet tog sig uttryck i Sverige, och jämföra med andra fastigheter kan bidra till förståelsen för de stora historiska sammanhangen.

Byggnadskonst har alltid varit av central betydelse för människan och samhället, den har också gett uttryck för staten och dess sätt att organisera och manifestera sig. Allt från stora monument till minsta skvaltkvarn kan vara delar av stora övergripande berättelser om hur riket enats och hur den moderna staten växt fram, om hur kunskap, bildning och kultur tagits i statens tjänst, om förutsättningar för ekonomi och handel, tro och religion samt vård och fostran och inte minst om maktbalans genom integration och expansion.

Berättelser om platser kan också fokusera på djupet – längs med de långa tidstrådarna i väven. Ett landskap rymmer många lager av möjliga berättelser – ibland helt tydliga men ofta ofullständiga. Området kring det mytomspunna Omberg i Östergötland är ett exempel på en central plats som brukats, formats och tolkats i maktens närvaro under mycket lång tid.

Den som besöker Alvastra pålverk vid Dags mosse – inte långt från klosterruinen – lämnas ofta med långt fler frågor än svar. Hemlighetsfullt vajar gräset och vassruggarna vid mossen som berättar föga om att det under mark ligger rester efter en mycket märklig anläggning. Där byggde människor för 5 000 år sedan en pålbyggnad bestående av två stora plattformar av trä. Den exakta kunskapen om vad dessa använts till har för länge sedan gått förlorad men i mossen återstår fortfarande mycket att hitta, lämningar som delvis kan skriva om vår historia. Andra spår här är nyare, till exempel gravfält från brons och järnålder. De berättar att människor har fortsatt att bo vid Omberg. Trakten har troligen varit en centralplats vid vikingatidens början. 2014 upptäcktes resterna av en möjlig hallbyggnad. Kanske höll en storman sina gästabud här i slutet av 1000talet.

På 1100talet blev Alvastra säte åt Sverkerätten – en av de kungaätter som kämpade om makten i det som så småningom ska bli Sverige. Kung Sverker d.ä mördades 1156 på väg till julottan, men redan 1143 grundade han och drottning Ulvhild ett av Sveriges första kloster vid sin gård. Klostret var under 400 år ett av de rikaste och mäktigaste i landet. Det var i Alvastra kloster som den heliga Birgitta vid 1300talets mitt fick många av sina mest omtalade uppenbarelser.

Under Vasatiden etableras den svenska centralmakten och klostergodset Alvastra blir, som så många andra av kyrkans gods i samband med reformationen, en kungsgård. Klostret stängdes och byggnadsmaterial hämtas bland annat till uppbyggnaden av Vadstena slott. Gården blir så småningom adelsgods fram till reduktionen 1680 då det blev ett militärt boställe. Sedan 1875 är Alvastra en statlig arrendegård, där nu en och samma familj har drivit ett modernt lantbruk sedan 1930.

SVT:s Historien om Sverige har valt att fokusera på människorna i historien. Det är också berättelser om människor, och hur de format kulturmiljön, som vi ofta kan relatera till bäst. Berättelserna blir inslag i den historiska väven. Den banbrytande arkeologen Otto Frödin börjar till exempel att arbeta med utgrävningar i Alvastra 1909. Han kom att jobba i och omkring Alvastra under resten av sitt liv och han blir som heliga Birgitta och många andra en del av platsens historia – precis som vi, som brukar den idag, kommer att bli det.

När pålbyggnaden i Dags mosse upptäcktes ledde Otto Frödin arbetet med utgrävningen. Men han grävde också lämningar runt kungsgården som han kopplar ihop med Sverkerätten – en tid då statsbildningen har sina rötter. Hans tolkningar av ”Sverkerminnena” har senare ifrågasatts men ska ses i kontexten av tidens nationalromantiska strömningar. För Otto Frödin blev historien om den mördade kung Sverker central i tolkningarna av platsen, till och med personlig då han och hustrun lät döpa sin son efter den gamle kungen i det så kallade ”Sverkerkapellet”.

Otto Frödin genomförde också under många år arbetet med att gräva ut och restaurera lämningarna efter klostret i Alvastra som trots att de uppmärksammats som historiska minnen redan under 1600talet befann sig i starkt förfall. Han tar sig an ruinen som ett fornvårdsprojekt och skapar mycket av det som vi idag kan se i besöksmålet Alvastra.

Så formar vi historiens väv, där lager läggs på lager, och där nya kunskaper och upptäckter ger nya perspektiv. Att, som SVT gjort, ta på sig uppgiften att berätta historien om vårt land under 15 000 år på tio avsnitt innebär att göra val. Att berätta historia ska göras med en medvetenhet om att det arv vi förvaltar idag också är resultatet av många hundra års urval, efterlämningar av tidigare berättelser. Om nationens framväxt och skapandet av nationella identiteter i olika syften. Historia och kulturarv kan vara en enande kraft men därmed också motsatsen – uteslutande. I skuggan av de dominerande berättelserna finns berättelser om andra grupper, platser, livsvillkor och bruk av kulturmiljön genom historien som också behöver berättas.

Att få uppleva och känna spåren av historien kan ge oss tillfälle att greppa tid och det ger oss en möjlighet att förstå oss själva och det samhälle vi lever i. Kulturmiljöer kan på så sätt utgöra arenor för viktiga samtal kring hur vi ser på oss själva och nutidens utmaningar. I tider av kris kan historia och kulturarv också bli extra viktigt och bilder i media på plundrade museer och kulturhistoriska platser påminner om att motståndarens historia och kollektiva minnen är utsatta mål i krigstid.

Bruket av historia kan både berika och skapa nyfikenhet på att få veta mer. Därför är SVT:s stora satsning ett välkommet bidrag och en möjlighet för Statens fastighetsverk att berätta om platserna, husen, markerna och fornlämningarna. De bevaras för att berätta statens historia men de är också en historia om dig och mig, alla vi som lever här idag och ska vara en tillgång för alla. De är en del av historien om Sverige men också en del av framtiden och genom berättelserna om dem faller historien på plats.

Byggnaderna sätter scenen

Statens fastighetsverk förvaltar många av de byggnader som är skådeplatser för händelserna som iscensätts i Historien om Sverige. Därför blev myndigheten ett av Sveriges Televisions viktigaste samarbetspartner i projektet. 

Text: Martin Boström  Foto: Ulrika Malm/SVT/Historien om Sverige

Att berätta en så omfattande historia som Historien om Sverige är utmanande, inte minst att hitta rätt inspelnings­platser. Här kunde Statens fastighetsverk bistå Sveriges television (SVT).

– SFV har varit väldigt behjälpliga med att hitta rätt inspelningsplatser och de är så klart en bra samverkanspartner, eftersom de sitter på så mycket om vår historia genom sina byggnader, säger Björn Wahren, producent och projektledare på SVT.

En av de svårare historiska epokerna att återskapa var, enligt Björn Wahren, medeltiden.

Anledningen är delvis att det helt enkelt inte finns så många medeltida slott bevarade i Sverige. Många av de gamla borgarna moderniserades till renässansslott på 1600-talet.

– Vi fick ofta filma mot något hörn, som var det enda ursprungliga som fanns kvar. Så det var väldigt begränsande, men SFV hjälpte oss mycket med att hitta rätt miljöer, säger Björn Wahren.

Martina Hedvall, affärsutvecklare på Statens fastighetsverk, var den som försökte tillgodose SVT:s önskemål. I vissa fall var det enkelt, i andra lite krångligare. Som när förfrågan om ett slott kom in till SFV.

– Inga problem, tänkte jag. Vad vill ni ha? Ett gult? Ett rosa? Men så simpelt var det inte. De behövde slottet Tre Kronor innan branden 1697. Och det tyckte vi så klart var en spännande utmaning, säger hon.

Martina Hedvall kopplade in sina kollegor på kulturmiljöenheten för att hitta ett existerande slott med samma egenskaper som Tre Kronor.

– Vi tog fram flera förslag och det slutade med att SVT bland annat filmade på Läckö slott. När man filmar på historiska platser så behöver man givetvis vara extra aktsam om vad man gör och hur man rör sig i miljöerna. Men det har fungerat jättebra, säger hon.

Två slott som SVT fick stor användning för var Vadstena och Skokloster. Framför allt det sistnämnda, som för Björn Wahren blev något av en favorit.

– Skokloster är ett så välbevarat slott, framför allt interiört, och har så många olika sorters miljöer och rum. Dessutom har personalen där varit fantastisk och mycket behjälplig.

Martina Hedvall hoppas att SFV:s fastigheter fortsätter att locka inspelningar och evenemang. Ju mer de syns, desto mer intresserad blir allmänheten, menar hon.

– Vi har sett exempel på att en film­inspelning på en historisk plats ökar intresset för just den platsen. Och kan vi dessutom attrahera en ny historieintresserad publik genom Historien om Sverige så vore det fantastiskt.

På plats i historien

I början av november var det premiär för SFV:s nya podd: På plats i historien. Den handlar om några av platserna och människorna som format det som är dagens Sverige. I tio poddavsnitt, som knyter an till SVT:s storsatsning Historien om Sverige, följer vi med programledaren Malin Åkersten, arkeologen Magnus Reuterdahl och andra experter från Statens fastighetsverk till många fler historiska platser. Platser där du idag kan uppleva, se och känna på vår gemensamma historia. På plats i historien finns där poddar finns samt här på vår webb: På plats i historien