Klockan börjar närma sig tre i den ljusa julinatten när en vagn i största hemlighet anländer från Svartsjö slott till slottet Fredrikshof. Det är änkedrottningen Lovisa Ulrikas hovkvartermästare Laurent och hennes ständigt lojale tjänare ”morianen” Badin. De får tillgång till drottningens privata rum och i största hast rafsar de ned papper, huller om buller, i en koffert och beger sig åter ut i natten.

För på lustslottet Svartsjö ligger Lovisa Ulrika svårt sjuk – faktum är att hon är döende. Trots att hon några dagar tidigare återförenats med sin äldste son kung Gustaf III efter en infekterad konflikt är deras uppdrag att se till att hennes privata dokument inte hamnar i kungens händer. Vid återkomsten till Svartsjö är Lovisa Ulrika redan död och de hjälps åt att bränna alla papper i den öppna spisen där en eld brinner trots den varma sommarnatten. Drottningens hemligheter är räddade.

Det är ingen slump att det är drottningens ”morian” som fått detta viktiga uppdrag. Hans namn är Gustaf Badin Couchi och han står sedan länge den kungliga familjen mycket nära. Hans märkliga livsöde är en del av en lika bisarr som mörk trend under 1700-talet, då Europas högadel och kungahus importerade slavpojkar från de europeiska slavkolonierna.

I efterlämnade anteckningar minns och reflekterar han själv över sitt liv som började på andra sidan Atlanten i Västindien, där hans familj ägdes av den danske guvernören över Saint Croix. Släktens namn var Couchi, men i övrigt minns han inte mycket av sitt första hem. När guvernören 1758 återvände till Danmark tog han med sig den då omkring åtta år gamla pojken.

År 1760 överlämnas den lille slavpojken som en gåva till det svenska kungaparet. Hans "fostermoder Louvisa Ulericka'' ger honom en experimentell och fri uppfostran enligt Rousseaus idéer, filosofen på modet. Han växer till en början upp helt utan regler och begränsningar – ett naturbarn – och han får namnet Badin efter det franska ordet för ”upptågsmakare”.

Så småningom får han utbildning men som vuxen fortsätter han att vara en självklar medskapare i hovets lekar och festligheter. Han blir drottningens förtrogne sekreterare. När hon ligger för döden i juli 1782 gör Badin sitt bästa för att mäkla fred mellan mor och äldste sonen i den infekterade konflikten gällande vem som egentligen är far till landets nya tronföljare.

Om detta skriver Badin; ”På Swartsjö är en ålldrig lind som tros blifwit planterat af endera Gustaf Adolphe eller och af drottning Christina, det hwar till denna lind som jag stemde mötte emellan broder och syster”. Gustaf III möter sin syster Sofia Albertina som lojalt stått vid sin mors sida och några dagar senare kan Badin från tröskeln till drottningens sovrum se mor och son mötas en sista gång.

Trots vreden över tilltaget med moderns brända dokument belönar Gustaf III Badins lojalitet med tre kronohemman till hans uppehälle. Som en fri man kan Badin nu titulera sig bonde. Han gifter sig två gånger men förblir barnlös. Med tiden skaffar han sig både bildning, ett ansenligt bibliotek och rykte som en hedersman. Han umgås i samhällets toppskikt och är en framstående medlem i flera av tidens populära ordnar. Han dör stilla 1822 och begravs på Katarina kyrkogård. På försättsbladet till sin kvarlämnade bibel har han själv skrivit ”Han var föder bland träilar, vandrade bland dem men då ljuset tändes önskad han dö den frijes död”.

Källor: Lars Wikström, Fredrik Adolph Ludvig Gustaf Albrecht Badin-Couschi – Ett sällsamt levnadsöde (Släkt och hävd nr 1 1971); Ola Larsmo, Skuggan av Badin : några dagboksanteckningar av Gustav III:s ”morian” 1996; Badins Biographie 1814, parbricole.se.