Kulturvärden

Statens vilstuga vid Silvervägen.

Statens vilstuga i Arjeplogs kommun ligger vid Silvervägen, en liten bit ifrån den norska gränsen. Den ser kanske oansenlig ut men bär på en spännande historia. Foto: Peder Lundqvist

Spionbasen vid gränsen

Ensligt beläget i Arjeplogs kommun, ett stenkast från den norska gränsen, ligger ett oansenligt timmerhus. Huset uppfördes av staten på 1870-talet för att ge trötta resenärer en trygg plats att vila på. Att huset, statens vilstuga vid Silvervägen, under andra världskriget var en av nio hemliga baser för en allierad spionoperation kan inte anas.

När Tyskland ockuperade Norge 1940 flydde den norska kungen tillsammans med regeringen till London, och en nazistisk ockupationsmyndighet tog över styret av Norge. Samtidigt gick det norska motståndet under jorden. I stället för militära insatser i det öppna behövde man arbeta i det fördolda.

När andra världskriget under 1943 och 1944 gick in i sin sista fas, med Tyskland på tillbakagång och Ryssland både på de allierades sida och med siktet inställt på att närma sig Östersjön, uppkom Operation Sepals – ett hemligt samarbete mellan svensk, norsk, brittisk och amerikansk underrättelsetjänst. Syftet var att både stötta Norge i att frigöra sig från tysk ockupation och att aktivt motarbeta Rysslands växande intresse för de nordiska länderna. Ett fritt och demokratiskt Norden behövde säkras för framtiden.

Norska soldater under andra världskriget.

Sommaren 1944 upprättades nio baser vid gränsen mellan Sverige och Norge, varav fyra på den svenska sidan som alla var aktiva till krigsslutet i maj 1945.om arbetade för norska XU på båda sidor om den norsk-svenska gränsen. Foto: digitalarkivet.no

Radiomottagare typ 31/1.

Cirka 5000 radiomottagare typ 31/1 gavs till den norska exilregeringen i Storbritannien och vidarebefordrades därifrån till respektive bas i Sverige. Foto: Armémuseum

Ena långsidan på statens vilstuga.

Vilstugan användes av cirka 50 personer som arbetade för norska XU på båda sidor om den norsk-svenska gränsen. Foto: Peder Lundqvist

Operationen, som utgick från det svensk-norska gränsområdet, förlades i nio baser med olika kodnamn. Fyra av baserna låg på den svenska sidan: "Måns" i STF:s Pältsastuga, "Anna" i STF:s stuga vid Unna Allakas, "Truls" vid statens vilstuga vid Silvervägen, samt Sepals högkvarter "Marit/Lotte", byggd vid östspetsen av Leinavattnet och Voskojaure, en halvmil in på svenskt territorium.

De norska kommandosoldater som vistades i stugorna var tränade i vapen, sabotage och gerillakrigsföring både av brittiska SOE och i svenska polistruppsläger, tvärt emot den svenska regeringens offentliga policy om att bibehålla neutraliteten. Samtidigt som tyska plan passerade genom svenskt luftrum och tyska soldater reste fritt med svensk järnväg, utförde norska soldater sabotage, spionage, vapenleveranser och sprängde tyska snöplogar, förråd och färjor från Sepalsbaserna i de svenska fjällstugorna.

Den utrustning, vapen och förnödenheter som behövdes för Operation Sepals finansierades av amerikanska OSS (idag CIA) och smugglades till baserna. Hela operationen var ett enda stort lagarbete, som möjliggjordes av stöd från både den bofasta lokalbefolkningen och samerna i regionen. Eftersom Tyskland såg de renskötande samerna som ett fredligt folk utan landstillhörighet, kunde samerna röra sig över gränsen mellan Sverige och Norge med tyska gränspass. På så sätt var samerna en unik resurs för Operation Sepals, både som vapensmugglare och även i att hjälpa norska flyktingar undkomma tyskarna.

De norska kommandosoldater som vistades i stugorna var tränade i vapen, sabotage och gerillakrigföring.

Interiör i statens vilstuga.

Vilstugan är möblerad med rustika trämöbler, bänkar, bord och sängar samt en öppen eldstad. Foto: Peder Lundqvist

Idag ingår vilstugan vid Silvervägen, som kom i Statens fastighetsverks vård så sent som 2023, i de cirka 150 byggnadskluster som SFV förvaltar. Den ligger vackert till, med fjällen i bakgrunden och omgiven av knotiga björkar. Själva stugan är sparsamt inredd med en öppen eldstad och grova trämöbler. Det enkla möblemanget består av träbänkar, bord och rustika våningssängar, fortfarande redo för trötta besökare.

– Vilstugan har stort behov av underhåll, men vi har inte tagit fram något eget vårdprogram för den än, eftersom den är ny i vår förvaltning. Men den har en mycket intressant historia och borde klassas som statligt byggnadsminne, berättar Jonatan Ramstedt, en av två fastighetsförvaltare på SFV Skog i Norrbotten.

Klotter i statens vilstuga.

I vilstugan med kodnamn Truls finns det klotter och inskriptioner bevarade på väggarna, bland annat namn på personer som vistats där under 1940-talet. Det är oklart om just dessa namn går att knyta till Sepalsverksamheten, även om de ristades in under andra världskriget. . Foto: Peder Lundqvist

Husgavel på Statens vilstuga.

Foto: Peder Lundqvist

Att förvalta en sådan här byggnad kräver mycket god planering. Vilstugan ligger i Arjeplogs kommun uppe i fjällvärlden, ovanför odlingsgränsen. Det är cirka tio mil till närmaste samhälle på svenska sidan och cirka 30 mil till närmaste SFV-kontor, som ligger i Jokkmokk. Barmarkssäsongen är dessutom kort uppe på fjället och många underhållsåtgärder kräver snöfritt för att kunna utföras.

– Restid är något som man måste ha extra mycket i åtanke när man förvaltar byggnader och fastigheter ovan odlingsgränsen och renbetesfjällen, avstånden blir mycket stora och vissa platser är svåråtkomliga. Man måste försöka planera in resorna så gott det går efter väder, säsong och behov, säger Jonatan Ramstedt.

I år har vilstugan fått ett nytt tak, som en första åtgärd för att bevara den för framtiden. Nu är det plåttak på ovansidan för att skydda det undre originaltaket i spån, som har högt kulturhistoriskt värde.

– Under 2025 planerar vi också att sätta upp en informationsskylt på platsen, så att passerande får möjlighet att ta del av vilstugans spännande historia, säger Jonatan Ramstedt.

Statens vilstuga vid Silvervägen.

Statens fastighetsverk har under 2024 försett vilstugan med ett skyddande plåttak. Under plåten finns det äldre taket av spån bevarat, eftersom det har högt kulturhistoriskt värde. Spåntaket kan nu endast ses inifrån stugan. Foto: Peder Lundqvist

Vilstugan är historiskt väldigt intressant, både på grund av sin funktion under andra världskriget och för att den faktiskt finns kvar och kan besökas idag.

2021 tog Norrbottens museum i Luleå fram en arkeologisk dokumentation av allierade baser i på svensk mark i Norrbotten. Där berättas att vilstugan, Sepalsbasen Truls, främst användes av en undergrupp från den hemliga norska underrättelseorganisationen XU, som verkade från området Salten i Norge. XU-organisationen i Salten startade sin verksamhet under hösten 1943 och var verksam fram till befrielsen av Norge den 8 maj 1945.

Den tyska krigsmakten var starkt närvarande i Saltenområdet. Från 1943 pågick också arbetet med Nordlandsbanan. Hitler ville bygga ut det norska tågnätet, för att bland annat kunna frakta malm från Kiruna och transportera vapen till tyska soldater vid den norra fronten. Att förhindra eller försena Tysklands planer för Norden var av särskilt intresse för de allierade, som bland annat genomförde sabotageaktioner i området. En av huvuduppgifterna för bemanningen vid Sepals III var att förse motståndsgrupperna i området med vapen och utrustning.

Dörren till Statens vilstuga.

Dörren till Statens vilstuga. Foto: Peder Lundqvist

Frida Palmbo är arkeolog vid Norrbottens museum i Luleå och har arbetat med den arkeologiska dokumentationen av Sepalsbaserna. Hon berättar att i vilstugan med kodnamn Truls finns det klotter och inskriptioner bevarade på väggarna, bland annat namn på personer som vistats där under 1940-talet. Det är oklart om just dessa namn går att knyta till Sepals-verksamheten, även om de ristades in under andra världskriget. För att få mer kunskap om själva byggnaden, behöver en ordentlig undersökning av platsen göras.

– En arkeologisk undersökning av stugan skulle ge oss möjlighet att hitta mer information, om än svårtolkad eftersom byggnaden har använts även efter Operation Sepals. Vilstugan är väldigt historiskt intressant, både på grund av sin funktion under andra världskriget och för att den faktiskt finns kvar och kan besökas idag, säger Frida Palmbo och fortsätter: Den berättar både om hur området har nyttjats över tid och är en viktig del av norra Sveriges historia under andra världskriget. Den bör bevaras för framtiden.

Karta med Sepals baser utmärkta.

Illustratör: Sven Malmberg

Vill du veta mer?

Podd: Operation Sepals: CIA i Norrbotten 3 april 2011 – P3 Dokumentär | Sveriges Radio.

Bok: ”Operation Sepals: Hemliga baser i Sverige 1944–45”. Krigshistoria vid Statens vilstuga | ArjeplogNytt.ill du