Redan inför bildandet av SFV slogs det fast att stora delar av det bestånd som den nya myndigheten skulle förvalta var av mycket speciell karaktär. Byggnaderna skulle vårdas och underhållas på ett sätt som innebar att de skulle bevaras såsom ett uttryck för gångna tiders byggnadskonst, både upplevelsemässigt och materialtekniskt. Det innebär alltså att myndigheten måste ha kunnande om äldre tiders hantverk, sätt att bygga och genom-föra fortlöpande underhåll samt förmåga att tillämpa dessa kunskaper på byggnaderna.

SFV:s nybyggnationer tillhör visserligen det bästa som uppförts i Sverige under de senaste trettio åren – museer i Lund, Göteborg, Karlskrona och Stockholm och ambassaderna i Berlin och Washington för att nämna några – men merparten av våra projekt handlar ändå om underhåll, restaurering, renovering och utveckling. Kronan och staten har alltid försökt återbruka de fastigheter som man haft tillgång till på olika sätt; fästningar har nyttjats som fängelser, Vasaslott och andra byggnader har förvandlats till sädesmagasin och så vidare.

Den här hållbarhetsaspekten är i högsta grad giltig än idag. Ofta är det både bättre och billigare att nyttja det som redan finns än att bygga nytt. När vi långsiktigt bevarar kulturmiljöerna för kommande generationer tillför vi även ekonomiska, miljömässiga och sociala värden. Genom att bruka fastigheterna, hålla dem i fint skick och försöka hitta aktuella användningsområden skapas hela tiden nya berättelser. Husen och markerna synliggör historierna om denna ovärderliga skatt för alla oss som bor och lever i Sverige.

Det nyligen färdigrenoverade Rosenbad är ett bra exempel på detta. Det som nu är Sveriges maktcentrum och som i dagligt tal förknippas med vår regering har ett namn och en historia som härstammar från 1680-talet. Då fanns där stadens populäraste badhus, där man kunde bada i rosor. Kvarteret var då en blandning av bostäder och institutioner. Ungefär 100 år senare byggdes här det Bondeska palatset. I kvarteret fanns också ett barnbördshus och i mitten av 1800-talet öppnade ett hotell och den populära krogen Tennstopet (som fortfarande finns kvar, fast på annan plats i Stockholm). Vid förra sekelskiftet gavs plats åt de nuvarande byggnaderna i kvarteret. De rymde bland annat flera banker, kontor, paradlägenheter, café, barer samt restaurang- och nöjesverksamhet i originella och påkostade lokaler.

Det finns sålunda gott om skäl till att utbrista i ett fyrfaldigt hurra för den kompetenta och vitala trettioåringen Statens fastighetsverk – som i sin tur tronar på en väldigt lång brokig historia. Vår förvaltning är inte bara en fråga om hus och natur. Vi bidrar med kollektiv nytta och kulturell infrastruktur till vårt land och är en grundbult i vår gemensamma historia och framtid. Jag och alla medarbetare på SFV är stolta över vårt stora och, som vi tycker, mycket angelägna arv. Minst lika stolta är vi över det arbete som vi utför idag och som syftar till att föra vår historia vidare, till glädje för kommande generationer.

Ingrid Eiken
generaldirektör, Statens fastighetsverk