Den lilla prästkragen vajar i vinden utanför det röda torpet med vita knutar. Här i den vackra naturen, tystnaden och enkelheten kan en kreativ själ växa till oanad höjd. Här finns gott om tid och rymd för dagdrömmar om ett bättre liv någon annanstans.

Kommer man från grusgången på entrésidan, kantad av alm och lönn, ser gården liten ut. Inne i huset vittnar allt om enkelhet, sparsamhet och hårt arbete. Här finns inget av det prunkande och storvulna borta på Huseby. Bara ett litet ljus på ett runt träbord – här inne bodde torparen Jonas Nilsson, hans hustru Stina Cajsa och de sju barnen.

Christina Nilsson föddes på Snugge den 20 augusti 1843, som yngst i barnaskaran – det äldsta syskonet var 19 år och det yngsta 7. Familjen kämpade i många år med ekonomin, det var hårda tider och många familjer emigrerade till Amerika. När familjen Nilsson tvingades ifrån sin lilla gård Snugge under nödåret 1848 var Christina 5 år gammal. Det sägs att hon försökte trösta sin förkrossade mamma med att lova henne att köpa tillbaka gården när hon blev stor. Gården Snugge i Sjöabol var Stina Cajsas släktgård. Familjen tilldelades ett rum och kök och senare en backstuga på Lövhult och fadern blev arbetskarl på Huseby bruk. För att bidra till familjekassan började den lilla Christina stå vid vägen och öppna grindarna för förbipasserande ekipage.

Tidigt förstod man att Christina hade en speciell sångröst och hon lärde sig också spela fiol genom brodern Carl. När hon var 8 år började hon sjunga med sin fiol på marknader och värdshus. Många gånger uppmärksammades hennes röst under åren. När häradshövding Fredrik Tornérhjelm hörde henne sjunga i Ljungby föreslog han att hon skulle komma till Halmstad och studera för den 29-åriga sångerskan och konstnären Adelaide Valerius. Nu blev det verklighet av lovorden. Den då 14-åriga Christina Nilsson lämnade föräldrahemmet och påbörjade sin resa mot ett annat liv.

Ett år senare befann hon sig i Göteborg för studier på den tjeckiske kompositören Smetanas musikinstitut. Hösten 1859 kom hon till Stockholm för utbildning i regi av Frans Berwald och hösten 1860 åkte hon till till Paris för fortsatta studier. Det som sen hände från debuten i Paris i oktober 1864 och avskedskonserterna sommaren 1888 på Royal Albert Hall i London hade inte ens en mycket fantasirik liten flicka i Småland kunnat ana. Hennes karriär tog henne till världens stora scener, hon sjöng i Paris, London, Wien, St Petersburg, Moskva och turnerade i Amerika.

Christina Nilsson gifte sig två gånger, först med en fransk och sedan en spansk greve. Hon hade hem i Paris, på den franska rivieran och i Spanien. Från 1895 och framåt besökte hon Sverige och Småland varje år och 1906 köpte hon Villa Vik utanför Växjö. Den 22 november 1921 avled hon på stadshotellet i Växjö, bara någon mil från det lilla torpet Snugge. Hon hade då med stor ansträngning tagit sig från Spanien till Sverige eftersom hennes hälsa försämrats och hon ville hem till Småland.

Det fanns så många stora ögonblick. Regnet av blommor den 27 oktober 1864 då Christina Nilsson tog emot Parispublikens jubel efter debuten som Violetta i Verdis La traviata, de oändliga ovationerna i februari 1965 då hon sjöng Nattens drottning och konserten i St Petersburg då kejsaren och kejsa­rinnan skänkte henne de berömda gröna smaragderna. Men kanske var Christina Nilssons stoltaste ögonblick inte något av dessa. Kanske var det på rue de Rivoli i Paris den 2 december 1867 då hon signerade köpekontraktet på 4 000 riksdaler och köpte tillbaka föräldrahemmet till sin mor och far. Cirkeln var sluten, hon höll sitt löfte – de fick tillbaka sitt kära Snugge.

Källor: Besök på Snugge. Tryckt material från Christina Nilssons släktförening, Christina Nilsson av Harald Vrethammar, Christina Nilsson Minnen och platser, Snugge – Christina Nilssons födelsehem. Den oemotståndliga – en Christina Nilssonbiografi av Ingegerd Björklund, Författarhuset 2000.