Om vi hade vetat att kaféet och gårdsbutiken skulle bli så populära så skulle vi ha byggt det lite mer restauranganpassat, säger Per Sandqvist när vi ses i den ljusa butiken som också inhyser kaféet. Det är bara två månader sedan de öppnade och det har varit en strid ström med folk som kommit till Landsberga gård, i södra Uppland, för att handla alltifrån gårdens egna närvärpta ägg till lokalproducerat knäckebröd, bacon och bröd. Och inte minst, suttit ned och fikat. 

– Vi har fått väldigt mycket beröm för vår utemiljö, att gästerna kan sitta och fika i det här kulturhistoriska landskapet, säger Per Sandqvist.

Landsberga gård är ett statligt byggnadsminne och familjen har bevarat många tidstypiska detaljer i samband med renoveringen av det gamla stallet, exempelvis vällingklockan på gaveln som ringde in och ut arbetsdagen ända fram till 1940-talet. Den mångfacetterade gården lockar folk från både när och fjärran.

– Det är ”locals’’ som ska köpa ägg och blir glada när de även kan handla med sig fil och ost. Och så är det många urbana människor som vill komma ut på landet, säger Per.

Butiken/kaféet är inhyst i den gamla stallbyggnaden från slutet av 1800-talet som renoverats tillsammans med Statens fastighetsverk under vintern. Om man sätter sig vid den ena långsidan har man utsikt över dalgångens böljande åkrar och Biskopskulla kyrka – en obruten horisont.

– Allting härstammar från Henrik Sandqvist, vår farfarsfar. De flesta ekonomibyggnaderna uppförde han mellan 1892 och 1910.

På den tiden hade arrendatorerna byggnadsskyldighet och när Henrik Sandqvist tog över arrendet var gården ganska nedgången.

– Henrik var lite av en entreprenörssjäl, med en kombination av företagande och storhetsvansinne säger Per och skrattar.

Exempelvis skeppade Henrik mjölk på ångbåt till Stockholm.

– Ena dagen mjölkade de korna i ladugården, nästa dag fanns den i Stockholm. Båtleden var dåtidens motorväg, säger Per.

Han konstaterar att det funnits mjölkkor i området sedan vikingatiden, men 2001 försvann de från gården och ladugården stod tom i några år. 2009 byggdes den så om till värphönsstall. Farmor Ester hade haft hundra höns i ett pittoreskt hönshus intill stallet på 1920-talet och nu var det dags att utöka.

Familjen Sandqvist sålde först äggen via ett packeri i Västerås. Det hände att Per åkte till Ica Maxi, lyfte på locket till äggkartongerna och såg på numret att det var deras egna, lokala ägg. Medan sonen stod bredvid och rodnade över att pappa var så pinsam, funderade Per över hur de skulle kunna få ut ett mervärde av att äggen var lokalproducerade. Så för några år sedan började de sälja sina egna ägg direkt till kund under eget varumärke.

Bröderna Sandqvist, Joakim och Per, bestämde sig för att satsa och bygga om stallet tillsammans med sina respektive familjer. Per säger att han och Joakim är ganska olika som personer.

– Jag är mer visionären som gillar att utveckla och se framåt, Joakim lever mycket i vardagen och är mer ”hands-on”.

Och när Per ville läsa på Ultuna för att bredda sina kunskaper skötte Joakim om gården, vilket Per är mycket tacksam över.

– Vi firade 130 år den 14 mars i år och det är den 130:e skörden som familjen nu bärgar. Det är också en av de tråkigaste skördarna på grund av den brutala torkan under sommaren.

Att deras farmor en gång i tiden höll sig med hundra höns handlade inte minst om att som kvinna i början av 1900-talet hitta ett sätt att få egna pengar. Idag står värphönsen och butiksförsäljning till konsument för 35–40 procent av inkomsterna.

– Idéen med gårdsbutiken var att om folk kunde komma hit och köpa tre flak med ägg så kanske de kan köpa tre andra saker också.

Vad som händer i framtiden vet han inte. 17-åriga dottern Klara som den här onsdagen jobbar i kaféet är bestämd när hon får frågan:

– Jag kommer inte att ta över gården.

Hennes bild av att driva ett lantbruk är att föräldrarna jobbar jämt.

– De är inte lediga på helgen, det finns alltid något som ska göras, det är full fart hela tiden. Men det är ändå bra, jag har ju alltid sommarjobb säger hon.

Grunden för Landsberga är växtodlingen. Till gården hör 250 hektar mark. Dessutom arrenderar familjen ytterligare 450 hektar.

– Vår största ekonomiska utmaning är att det finns 22 hus på Landsberga. Det är en gedigen utmaning att mäkta med underhållet. När vi är klara i ena änden så är det dags att börja där vi var för åtta-tio år sedan.

Per konstaterar att det är en svår balansgång, att värna det gamla som bär på så mycket historia och samtidigt driva ett effektivt lantbruk. Och ibland är de själva experterna, som när de skulle återställa gaveln på stallet och ersätta portarna från 50-talet med mer tidstypiska stalldörrar. Riksantikvarieämbetet gav också sitt godkännande.

– Vi kunde mer än markförvaltningen i Uppsala och det är ju inte så konstigt – vi bär ju på historien. Vi lever mitt i det, här finns berättelser, fotografier, verktyg och redskap från tidigare generationer.

På väggen i kaféet hänger svartvita bilder och färgbilder om vartannat. Här finns alla generationer porträtterade. Per pekar på en bild från början av 1900-talet, där Henriks döttrar rider i herrsadel. Sedan sneglar han på dottern Klara:

– Jag lyssnar inte så mycket när Klara säger att hon inte ska ta över, hon är ju bara sjutton år och jag hoppas att hon tänker annorlunda när hon är äldre.