Putslustigt slut på sommaren
Trots att den kyliga sommaren övergår i efterlängtat semesterväder finns det de som föredrar att blanda kalkbruk, mura, putsa och renovera järnfönster. Magneten är byggnadsvårdslägret vid Tomarps kungsgård i Skåne.
Tre brukblandare snurrar framför kungsgårdens gamla magasin från 1897 i rött tegel. Det ryker från kalksäckar som töms i blandare. De elva deltagarna - i ovanligt nedstänkta snickarbyxor - rör sig som flitiga myror på byggarbetsplatsen medan solen bränner. De utbildas av de erfarna byggnadsvårdarna Theodor Blomkvist och Marcus Bilker, med vana från tidigare läger.
Årets byggnadsvårdsläger, som årligen arrangeras av Svenska Byggnadsvårdsföreningen, i samarbete med Statens fastighetsverk, pågår de två första veckorna i augusti. Denna gång i en annorlunda miljö - en kungsgård i sten med rötter i dansk medeltid i Kvidinge, några mil nordost om Helsingborg. Fokus ligger på naturligt och traditionellt kalk i murbruk, puts och färg samt järnfönster. Tegelbyggnadens mest väderutsatta västsida har tidigare varit putsad med cementbruk och deltagarnas huvuduppgift är nu att reparera och återställa den på ett korrekt sätt.
Men först blir det studiebesök hos Målarkalk, ett familjeföretag i Hyllinge, som levererar naturlig hydraulisk kalk från Frankrike. NHL-kalk härdar med vatten i stället för med luft och är en naturprodukt som är lämplig i byggnadsvård. Denna kalk har producerats i Saint-Astier sedan år 30 före Kristus, industriellt sedan 1851 på samma plats.
Lägerledaren Christer Erlandson hoppar in i arbetet där det behövs. Hans intresse för kulturvård väcktes efter pensionen, som inte hindrar honom från att jobba. Det är han som lagar alla luncher och fixar fika för att ge kursdeltagarna arbetsro.
– Det går knappt att slita dem från arbetet när maten är klar, säger Christer.
Byggnadsvårdslägret har lockat sex kvinnor och fem män. Det är vitt skilda personer; allt från en pensionerad norsk advokat till en IT-konsult som längtar efter en handfast motvikt i tillvaron.
Cristina Nordström Järpedal från Vara deltog i det allra första byggnadsvårdslägret i Sverige 1992. Men det är först i år när hennes son har fyllt 14 år, som hon har kunnat vara borta i två veckor på semestern. Hon var tidigare textilingenjör på Saab men skolade om sig och är nu egenföretagare inom traditionellt byggnadsmåleri. Hon saknade utbildning om kalk och sökte sig därför till årets läger.
Det visar sig att flera av deltagarna ser en avgörande poäng i att få bekanta sig med specialverktyg som murslevar, rivbrädor, kanitzer och snutar av teak.
Mona Eriksson, byggnadsantikvarie bosatt på Gotland, lyser upp i hela ansiktet när hon talar om verktygen och hur de fungerar ”en nivå över fönsterskrapor”. Och hon är inte ensam.
– Murarslevarna är fantastiska! utbrister Evald Jon Strøm, pensionär från Oslo som med eget historieintresse tagit med barnbarnen Markus Strøm Karlsen, 14 år, och Thomas Clementz, 15, på lägeräventyret.
– Stora Berta kallar jag domkraften som vi använde för att lyfta upp golvbjälkarna. Jag får önska mig en sådan i julklapp, säger Gudrun Svensson som varnar för tigersågar och högtryckstvättar som omedvetna män kan förstöra kulturvärden med.
Gudrun Svensson hör till lägerveteranerna. Årets läger bör vara hennes åttonde, om hon minns rätt. Hon har dessutom varit på byggnadsvårdsläger i Frankrike tre gånger.
Där ordnar frivilligorganisationen Rempart 150 byggnadsvårdsläger om året. Det är en förebild för Sverige.
Att hugga granit och sandsten till ett gotiskt fönster i en kyrkoruin och bygga en ektrappa i en bastion finns på Gudruns meritlista.
När de två lägerveckorna är slut kan de sammanfattas som roliga och lärorika veckor med tungt arbete.
Lärlingarna hann slamma valvbenet, ett fundament till ett 1500-talsvalv i själva borgen på kungsgården.
– Vi använde ett italienskt kalkbruk framtaget av Mapei, Rinzaffo och Antique, som är härdigt mot salt och som blandades i lertegel på 1300-1400-talen. Jag har provat det i Malmö med stor framgång under sju år, berättar Theodor Blomkvist.
Men hela fasaden hann de inte göra klar eftersom det kom till andra arbetsuppgifter i stället.
– Som vanligt hände det sådant som inte är planerat. När innerväggen skulle putsas och första golvbrädan togs bort upptäckte vi att golvbjälkarnas ändar var ruttna och därför hade sjunkit ned 15 cm. Vi kapade bort det ruttna, tjärade ändarna och lyfte upp golvbjälkarna med domkraft så att de kom i nivå och lade sedan tillbaka golvbrädorna. Ett järnfönster gick sönder när det ramlade ut och en smed kom för att laga det.
Lägerdeltagarna gjorde också några prov som Statens fastighetsverk, kungsgårdens förvaltare, ska följa under kommande år.
Mathias Stenström har som teknisk förvaltare av Tommarps kungsgård själv lärt sig mycket om kalkbruk och puts som han har direkt nytta av i jobbet på Statens fastighetsverk.
– Lyckan som uppstår när man lär sig något nytt och gör något rejält med händerna är obetalbar. De flesta är nybörjare när de kommer men bara efter några dagar händer det något. Vi ser hur folk utvecklas på väldigt kort tid. Internatet svetsar samman och det kan uppstå magi vid middagsbordet i kvällssolen, säger Mathias Stenström.
Fotnot: Den som vill åka på byggnadsvårdsläger kan hämta mer information och anmäla sig via Svenska Byggnadsvårdsföreningens webbplats www.byggnadsvard.se