Landshövdingens trädgård

Omsluten av en ligusterhäck men med staden Uppsala i fonden rymmer landshövdingens trädgård vid Uppsala slott slingrande gångar, prydnadsrabatter och en porlande fontän. Här går dåtid och nutid hand i hand.

Det råder en väldoftande harmoni i trädgården vid Uppsala slott. Här, högst upp på Kasåsen nedanför vilken staden breder ut sig, porlar vatten i en funkiaomgärdad damm alltmedan gladlynta sommarblommor häver sig upp ur välskötta rabatter. Därtill grönskar skuggande träd, yviga buskar och strama gräsmattor medan välordnade grusgångar pryder de två etage som utgör trädgården.

– Stora delar av dagens struktur härrör från mitten av 1800-talet. Dels kan Daniel Müller, akademiträdgårdsmästare vid Botaniska trädgården intill, ha inspirerat med sin fäbless för den tyska romantiska trädgården. Dels var landshövdingarna Flock och Kraemer intresserade av att skapa grönska i staden under industrialismen. De såg till att det planterades rosor och träd, säger Anna Enberg som är park- och trädgårdsspecialist vid Statens fastighetsverk.

– Många växter är kvar sedan 1800-talet medan andra har tillkommit vid restaureringar, berättar Anna Enberg. Det finns inga ursprungliga ritningar, däremot en odaterad förslagsritning som troligen gjordes vid förra sekelskiftet samt en uppmätningsritning från 1936.

Ursprungligen anlades Uppsala slott i mitten av 1500-talet, som en av Gustav Vasas försvarsborgar, men efter den stora stadsbranden 1702 stod slottet tomt. Sedan arkitekt Carl Hårleman lett den återuppbyggnad som blev klar 1766 blev slottet landshövdingeresidens. Redan då slottet grundades fanns trädgårdar, men inte just här, och på 1800-talet anlades en parkanläggning för landshövdingens skull.

Kvar sedan dess finns en tydlig mittgång utifrån vilken två trädgårdsrum tar vid. Den södra och gravt sluttande delen ter sig som en engelsk park med syrener, schersmin, oxbär, hassel och karagan invid en gigantisk skogslönn. Därtill finns en anspråkslös frukt-, bär- och köksträdgård.

I trädgårdens norra och planare del sprakar det istället av färg och form, som taget ur det tyska romantiska trädgårdsideal som uppstod under tidigt 1800-tal. Stilen kännetecknas av symmetri, ett mjukt formspråk och blomsterprakt, och med en liten damm som mittstruktur löper gångar till olika rum med allt från maffiga rospartier till frodiga perennplanteringar med funkia, klippstånds och liljor samt inte minst en lindberså som skänker skugga under soliga dagar. Som allra mest prunkar det i prydnadsplanteringarna vars orange begonia, rosenskära 'Sunset Yellow' och purpurfärgade papegojblad vävs ihop med sommarljusets skirt vitblommande spröt. Dessutom utgör ett för växtzonen ovanligt mullbärsträd, ihop med benved, kornell och olvon, hemvist för fåglar och smådjur.

Senast trädgården rustades var 2006 då landskapsarkitekt Håkan Qvarnström lade till nya grusgångar och planteringar som möter framtiden. Som exempel tillkom ett par magnoliaträd som tillsammans med lökväxter ger trädgården ett ljuvligt flor om våren.

– Trädgården används i huvudsak för landshövdingens representation och sköts för att bibehålla både trädgårdsvärden och kulturhistoriska värden. Som statligt byggnadsvårdsminne krävs dispens hos Riksantikvarieämbetet för minsta förändring. Som exempel fick nuvarande landshövdingen, Stefan Attefall, två äppelträd i present. Innan de planteras måste förändringen godkännas.

Med sina 2 800 kvadratmeter är landshövdingens trädgård, för att vara en anläggning vid ett slott, ganska ringa. Dess absoluta storhet ligger snarare en bit bortanför den ligusterhäck som skiljer trädgården från världen utanför; nämligen en makalös utsikt över den universitetsstad där studenter bildas och växer till de vackraste plantor.

Landshövdingens trädgård vid Uppsala slott är inte öppen för allmänheten.

 

Hårlemans boské

I Ulriksdals slottspark har de höga lindhäckarna i Hårlemans boské en air av fransk barockträdgårdskultur. Här har kungligheter och adel förlustat sig sedan 1740-talet, idag är boskén öppen för alla som vill dra sig undan stadens brus och möta vår historia.

Som en gigantisk labyrint bjuder Hårlemans boské på både trädgårdsyra och lugn.

Här, i Ulriksdals slottspark i Solna strax norr om Stockholms city, lockar välklippta gräsmattor till picknick eller en tupplur, dunkla valv till äventyr, knastrande grusgångar till att leka kull och prunkande planteringsytor till blomsternjutning – allt inramat av maffiga häckar.

– I stora drag har boskén samma form som på 1700-talet, berättar Rein Matson som är landskapsarkitekt på Statens fastighetsverk, SFV. 

– Boskén anlades som del i en arkitektonisk komposition. Men här kunde också aristokratin ägna sig åt lek och upptåg, inta måltider och ta ett glas vin i skuggan, alltså precis det vi gillar att göra idag. Glädjande nog ingår parken i ett statligt byggnadsminne och är numera öppen för alla, året om.

Ulriksdals slottspark ligger i den kungliga nationalstadsparken. Här lät riksrådet Jakob De la Gardie uppföra slottet 1643, medan sonen Magnus Gabriel tjugo år senare såg till att trädgården blev en av Sveriges mest praktfulla. Enligt barockens ideal var parkens kvarterindelade parterr med dammar, fontäner och skulpturer en förlängning av slottet.

Framåt 1740 behövde anläggningen uppdateras, ett uppdrag som föll på arkitekten Carl Hårleman. Inspirerad av fransk trädgårdskonst lade han ytterligare tyngd vid barockens idé om att skapa ordning, och förstärkte strukturen på slottsparterren med en kilformad lindboské.

En boské, eller lövteater, kan beskrivas som en formbunden komposition där häckar av klippta träd bildar rum. I Hårlemans boské användes lind, som lever länge och är lätt att föryngra med rot- eller stamskott. Att linden klarar hård beskärning och är lätt att forma öppnar för djupa utskurna valv som bjuder till förflyttning från rum till rum – och till nya överraskningar.

Medan många rum består av välansad gräsmatta är några försedda med rabatter, varav två tillkom på 1930-talet genom trädgårdsarkitekten Gösta Reuterswärds försorg. I det som tidigare varit rosenträdgård prunkar idag perenna gräs och sommarblommor innanför stramt rektangulära infattningshäckar. Som pendang finns en plantering med mjukare linjer.

I en centralt placerad cirkelrabatt samt rombformade och kvadratiska odlingsbäddar symboliserar växter som blomsterlin, kornvallmo, solrosor och linnétagetes våra svenska åkrar och ängar.

– Valet av annueller varierar från år till år. Dessutom kompletterade vi med en del nya plantor i häckarna för ett tiotal år sedan. Men i övrigt är växtmaterialet ursprungligt, vilket gör den här boskén autentisk.

För formens skull beskärs häckarna flera gånger om året. Ovanifrån nås de med hjälp av skylift, i övrigt görs finjustering med häcksax och sekatör. Därtill sker ett ständigt föryngringsarbete, företrädesvis med egna sticklingar som planteras in när det uppstår luckor i häcken.

Vinden sveper genom lövteaterns grenverk. Häckarna skänker skugga, skönhet och tid till eftertanke. Från områdets högsta punkt, kullen som kallas Mons Mariae, utkristalliserar sig anläggningens hela struktur.

– Hårlemans boské berättar om hur det såg ut på 1700-talet, säger Rein Matson. Men den förmedlar också kunskap om hur saker har förändrats, till exempel vår syn på naturen. Genom att förstå historien kan vi begripa vår egen värld och hur vårt samhälle har utvecklats.

Ulriksdals slottspark är öppen för allmänheten, året om. Mer information på www.kungligaslotten.se/vara-besoksmal/ulriksdals-slott/ulriksdals-slottspark

Linnés Hammarby

I trädgården vid Carl von Linnés sommarbostad Hammarby finns rester från några av de vetenskapliga odlingar som bidragit till hur vi idag klassificerar och namnger naturen. Bland äkta linnéaner, levande staket och en bärapel som Linné själv har planterat uppstår en känsla av förundran.

Den kallas för trädgårdarnas trädgård, bjuder på sanslös skönhet och ger en direkt koppling till vår vetenskapliga historia. I trädgården vid Carl von Linnés Hammarby, en dryg mil sydost om Uppsala, frodas växter efter frön som den store botanikern har haft i sin hand.

– De rester av odlingar vi ser idag kan betraktas som vetenskapliga lämningar, säger Jesper Kårehed som är trädgårdsintendent vid Uppsala linneanska trädgårdar. Och senare anlagda rabatter har samma slags växter som Linné provodlade i sin strävan efter att förstå och klassificera naturen.

Normalt arbetade Carl von Linné vid universitetet i Uppsala, där han också disponerade en bostad. Att 1758 köpa Hammarby var en försäkring för familjen, som vid Linnés frånfälle skulle behöva lämna hemmet i staden. Fram till dess var Hammarby ett älskat sommarviste – och en privat forskningsanläggning.

– Här sådde Linné spännande frön som hans lärjungar hämtat hem från hela världen. Dessutom höll han lektioner för studenter som inkvarterades i traktens ladugårdar.

Ett besök på Hammarby är en vandring i historien. Utmed stigarna i den lundliknande park där de vetenskapliga odlingarna ursprungligen låg finns ett fyrtiotal linnéaner, alltså växter som Linné själv ska ha drivit upp och planterat.

Bland dårört, alpsockblomma, vintergröna, spansk körvel och hammarbytaklök utmärker sig särskilt skogsbingel – vars tydliga han- och honblommor Linné använde som exempel för att förklara att växter är sexuella varelser.

Extra magiskt är det att klappa barken på den med skruv och cement lagade sibiriska bärapel som Linné planterade i mitten av 1760-talet. Eller att dra med handen över en frodig häck av lyckobladsbuske, Caragana frutex. 

– Då det var ont om ved på den tiden var Linné bekymrad över att unga granar användes till gärdesgårdar. Han förordade istället levande staket i form av häckar. 

Framför boningshuset, som Linné lät bygga i mitten av 1760-talet, finns en innerträdgård i vars centrum det tronar en cirkelrund praktrabatt. Här blommar härligheter som kärleksört, malva, blodamarant, jätteverbena och lejongap innanför en kant av grå helgonört.

– Cirkelrabatten är anlagd senare men innehåller arter som vi vet att Linné odlade, berättar Jesper Kårehed. Många förvånas över hur pass "moderna" trädgårdsväxter som fanns redan på 1700-talet, till exempel jätteverbena. Men de fanns alltså i specialsortimentet.

På var sida om bostadshusets entrétrappa är mullbänkar fyllda med 1700-talsnyheter som hästmynta från Amerika, laxerande flikrabarber från Asien och ett enbladssmultron från Paris – en mutation som trädgårdsmästaren i Versailles skickade till Linné.

Rabatterna anlades på 1930-talet med ledning av en originalskiss samt Linnés brev till en fransk botanist.

– Allting kring Hammarby blir en slags storytelling. Som att Linné fick en sändning med härdiga sibiriska frön och lökar från Katarina II av Ryssland vilka Falck, en av Linnés favoritstudenter, delvis samlat in.

1778 gick Carl von Linné ur tiden varefter hustrun Sara Lisa styrde Hammarby med fast hand.

När staten i slutet av 1800-talet köpte Hammarby som bevarandeprojekt skapades den så kallade Upplandsträdgården, en stram barockanläggning med syfte att visa vad som odlades i uppländska trädgårdar på 1700-talet.

Självklart hade Linné ett finger med i spelet, utifrån hans manuskript planterades växter som stor riddarsporre, månviol, blodalunrot, blomsterfunkia, stormhatt, bondpion, höstaster, bergenia och kanadensiskt gullris. 

Idag är Linnés Hammarby ett byggnadsminne, där trädgårdens sköts av Uppsala universitet vars huvudambition är att bevara linnéanerna. Dessutom månar man om platsen som besöksmål.

– Hammarby inger en känsla av sommarlov, menar Jesper Kårehed. Att vistas här är som att få leva lite lättsamt ihop med familjen Linné.

Linnés Hammarby håller öppet från maj­–september. För öppettider och priser se www.botan.uu.se/vara-tradgardar/linnes-hammarby

Örtagården i Vadstena

Örtagården vid Vadstena kloster har rötter från Heliga Birgittas tid. Här planterade Sveriges förste trädgårdsmästare läkeväxter, fruktträd och de vackraste klosterliljor till munkarnas och nunnornas fromma. Idag bjuds allmänheten på kunskap, skönhet och en och annan valnöt.

Kramplösande isop, lugnande Johannesört, sårläkande åbrodd, vinruta som dämpar sexlust hos män … Örtagården vid Vadstena kloster har växter för alla behov. Närmare bestämt innehåller odlingsbäddarna i det av måbärshäckar omgivna medicinalkvarteret sextiofyra arter som alla kan påverka hälsan, eller i alla fall sätta piff på maten.

– Det fina är att det ännu finns kvar ursprungsväxter, säger Lennart Wallstedt som är ordförande för sällskapet Örtagårdens vänner. Vi kan räkna in fem reliktväxter, alltså sådana som har funnits här sedan klostertiden.

Hit hör renande ramslök, läkande luktviol, hålnunneört som sades bota kvinnosjukdomar, akleja som symboliserade närvaron av den helige ande och renhetssymbolen klosterlilja som om våren blommar med tusentals vita klockor i munkträdgården intill örtagården.

– Tanken är att verkligen odla sådant som fanns under Heliga Birgittas tid och vi i föreningen utför en del detektivarbete. Som exempel visade gamla förteckningar att en ros med stora ljusrosa blommor är en mumieros som hittats i egyptiska gravar. Tänk att vi har den i Vadstena!

Här vid Vätterns östra strand instiftade Heliga Birgitta ett dubbelkloster, där både män och kvinnor skulle verka. Redan 1369, året innan påven Urban V godkände ordensregeln, skickade Birgitta väpnaren Johan Peterson för att påbörja arbetet med det första Birgittinklostret. Med sig hade han troligen växter från kontinenten, och blev med sin fruktbara och hälsosamma klosterträdgård Sveriges förste trädgårdsmästare.

Fram till reformationen på 1520-talet blomstrade såväl klosterlivet som örtagården i Vadstena. Men när Gustav Vasa bommade igen de katolska klostren förföll trädgården. Omkring 450 år senare dök det dock upp en biologilärare vid namn Rolf Erixon, som efter att ha länge ha bearbetat berörda myndigheter fick tillstånd att anlägga en örtagård som kunde invigas 1984.

Den nya örtagården, placerad en aning bortanför de ursprungliga trädgårdskvarteren, är planerad utifrån den schweiziska Sankt Gallenplanen. I denna klosterritning från 800-talet delas trädgården in i lotter, varför det vid sidan av medicinalträdgården även finns fruktträdgård, lustgård, gräsgård, rosarium och en torgplats – där mullbärsträd och rosor liksom en robinia som råkat hamna här för 200 år sedan flankeras av två gigantiska valnötsträd.

– Valnötsträd kan ha funnits här på medeltiden. Deras nötter är skördeklara i oktober och efter den första höststormen kommer Vadstenaborna hit och plockar nedfallna frukter.

När den nya örtagården anlades bildades föreningen Örtagårdens vänner vars medlemmar bistår Statens Fastighetsverk med en del av skötseln. Dessutom anordnas träffar med fika och föreläsningar för att både förmedla och tillägna sig kunskap om medeltida växter.

– Det nya växtmaterialet kom inte alltid med munkar, säger Lennart Wallstedt. Idag kan man härleda mycket till vikingarna som kom hem med växter från sina korståg. Ett exempel är kirskålen som munkarna har fått oförtjänt skäll för.

Himlen är klarblå. En flock skränande råkor drar genom skyn. Klockan i Rödtornet slår sina klingande slag. Skönhet, kryddiga dofter och historiens vingslag. Örtagården i Vadstena skänker medeltida magi.

Örtagården i Vadstena håller öppet året om. @ortagardensvanner finns på Instagram.