Tidernas tapetmakare
I en liten verkstad på Långholmen i Stockholm skapas nya tapeter till gästflygeln vid statsministerbostaden på Harpsund. Det är tapetmakarna Sara Lundström och Mats Qwarfordt som sköter tryckningen, med mönsterförlagor hämtade från slutet av 1700-talet.
I ett idylliskt rött hus med vita knutar i Lilla Knapersta på Långholmen huserar företaget Handtryckta tapeter, som sedan 1989 drivs av tapetmakarna Sara Lundström och Mats Qwarfordt. Tapeterna som trycks när Kulturvärden är på besök ska sättas upp i östra flygeln på Harpsund som inte har renoverats sedan 1960-talet.
Nu får flygeln modern standard och utländska gäster ska kunna övernatta i en vacker och pietetsfull miljö med anor från 1600-talet.
Inredningsarkitekterna Ulf Agnér och Lisa Steen vid Statens fastighetsverk ansvarar för inredningen i östra flygeln. Målet för dem är att bevara husets karaktär och platsens själ.
– När östra flygeln ställdes i ordning på 1920-talet skrev inredningstidningen ”Svenska hem
i ord och bild” att flygeln bestod av små intimt dekorerade och inredda gästkamrar med en fläkt av förgångna tiders herrgårdsliv.
Det var vår utgångspunkt för gestaltningen av den nyrenoverade gästflygeln, säger Ulf Agnér.
– Vi har sökt efter tapeter med mönsterbild i tidsperioden från 1770–80 fram till 1820. Formspråket är klassiskt och har många inslag av natur, blommotiv, bär och frukter.
Med den utgångspunkten har vi valt två tapeter av tapetmakaren Johan Norman, verksam i Stockholm 1770–1808: Desideria med mönster av bladslingor, rosenknopp, jordgubbe, vindruva och blomma samt Julia med mönster av blommor, nejlika och blåbär.
I ett av rummen i östra flygeln finns också den handtryckta tapeten Scrolling Fern, med mönster av böljande, svepande ormbunksslingor. Förlagan finns i en fransk mönsterbok från 1820.
Idag ska tapeten Stola, som har ett mönster av gula eklöv och gröna bladslingor, screentryckas. Förlagan finns på Stola herrgård i Västergötland.
Mönstret på den nya tapeten är förminskat för att bättre passa rummet på Harpsund där tapeten ska sättas upp.
– Screentryck är en gammal teknik. Man använder en ram och en tunn duk som man täcker förutom där man vill att färgen ska fästa.
Idag lägger vi på en ljust grön linoljeförstärkt limfärg som ska ligga på bladen och drar därefter en så kallad rakel över duken så att färgen pressas ned där man vill ha den, berättar tapetmakare Sara Lundström.
Hon förbereder tryckbordet tillsammans med kollegan Mats Qwarfordt. Han sätter fast tapetrullen i bortre änden av tryckbordet och startar tryckningen av den första rullen, den så kallade rapporten, av totalt tolv.
När rullen är klar hängs den på pinnar i taket. En doft av linoljefärg sprider sig och efter cirka en timme är hela tapetserarverkstaden full med rullar på tork.
– Det är som en härlig skog. Det fantastiska med det här jobbet är att vi har så bra material att jobba med. Vi använder riktig färg och riktigt papper och mönsterrikedomen är stor. Ena dagen jobbar vi med tapeter med 1770-talsmönster och nästa dag med 1970-talsmönster.
Och att det tryckts många mönster i den lilla verkstaden går inte att ta miste på. Överallt, från golv till tak, ligger och står tapetrullar staplade i olika mönster och färger.
– Vi har ett stort arkiv med mönster från mitten av 1700-talet och framåt, som vi nytrycker. Om originaltapeter har gått förlorade kan vi hjälpa till med att hitta ett mönster som återställer tidsandan, säger Sara Lundström.
– De traditionella handtryckstekniker som vi använder är frihandsmåleri, schablonering, blocktryck eller screentryck. Kunskapen om tapethistorien är något vi är mycket glada och stolta över. Vi har ofta nära samarbete med byggnadsvårdare, arkitekter, antikvarier och intendenter och tar gärna emot skolor för att sprida vår kunskap vidare.
Och arbetet har burit frukt. 2021 utsågs Sara Lundström och Mats Qwarfordt till Årets Byggnadvårdare.
Idag finns tapetmakarnas tapeter, bårder, linoleumgolv och rullgardiner i byggnader världen över.
– Men vi tycker förstås att det är jättehäftigt att få jobba med Harpsund. Från början hade vi ett speciellt kodord för uppdraget som vi kallade Projekt Roddbåten. Båten eller ekan är ju verkligen något man förknippar med Harpsund, skrattar Sara Lundström.