På midsommardagen den 24 juni i år återskapas Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523. Ett par hundra personer i 1500-talskläder kommer att vandra sträckan mellan Medborgarplatsen och Yttre borggården på Stockholms slott. Kanske har du sett den detaljrika frisen av Carl Larsson på Nationalmuseum: Gustav Vasa till häst omgiven av en festlig folkmassa på väg mot slottet Tre kronor.

Projektledaren för intåget, Hjalmar Olsson, vill inte kalla sig lajvare, utan berättare. I Peter Hårds skepnad, slottsfogde på Tre Kronor, kommer han att ta emot tåget på yttre borggården och vara dagens ciceron. Hjalmar Olsson arbetade länge som producent för kulturhistoriska projekt, idag är han läkare. Resten av tillvaron ägnar han åt att återskapa delar av vår historia.

– Jag har en passion för att levandegöra, att komma människorna från förr nära och verkligen lära känna deras historia, säger Hjalmar.

I september hänger han av sig läkarrocken under en helg för att i Ansgars skepnad guida på Birka. Vid jubileet för Stockholms blodbad 2020 – mitt under pandemin – samlades han och andra historieintresserade kollegor i Gamla stan och gick runt och åter-berättade blodbadets skeenden.

– Det är något speciellt med att vara på själva platsen. Det var just en sådan där novemberkväll: regn på kullerstenarna och lite kyligt i luften. Tänk dig skriken från drängen när han slits av hästen och avrättas. Det är inte påhittat eller uppdiktat, det hände precis där du står.

Efter blodbadseventet föddes idén om ett jubileum kring Gustav Vasas intåg i Stockholm.

– Det är en viktig händelse i Sveriges historia, grunden till det moderna Sverige och den sista gången vårt land var ockuperat. Det måste uppmärksammas. Vi såg chansen att göra något större och formerade en projektgrupp. Jag hade gärna sett att Stockholms stad eller Stockholms kulturhistoriska museer hade varit mer aktiva kring jubileet, men när de inte är det får vi vara det själva. Vi är en gräsrotsrörelse, precis som dalaupproret, säger Hjalmar Olsson.

Så vad blir nästa projekt?

– Jag har länge drömt om att uppföra en monolog av en ung drottning Kristina på Ulriksdals slott. Berättelser är meningsskapande. Var kommer vi ifrån? Vilka händelser och personer har format oss? När Gustav Vasa rider in i Stockholm skapar han fundamentet för det Sverige som kom att bli vårt. Det måste vi berätta om.✷

                                                       ✷✷✷

För Elisabeth ”Lisa” Wall väcktes historieintresset på teatern – det var där lusten till flydda tider och att återskapa dem började. För Ulf Ragnarsson började allt med att Anders Franzén 1956 hittade Vasaskeppet i Stockholms inlopp. Pojken Ulf blev som besatt och var redan i sin ungdom expert på fullriggare.

På 1990-talet möttes de på en 1700-talspicknick på Drottningholm, ljuv musik uppstod och snart var de med och startade 1700-talsföreningen Sällskapet Gustafs skål, som idag är känd långt utanför Sverige. De uppträdde med sång och vackra dräkter på tillställningar, i Sverige och utomlands.

Idag hittar vi dem på en 1700-talsgård utanför Kalmar. Nedervåningen är helt återskapad till 1700-tal medan den gamla råvinden fått en modernare inredning. Eldstäder och levande ljus stöttas av solceller och jordvärme. På ena sidan gården ser de havet och på den andra gamla ekar.

– Miljön här i 1700-talet är oslagbar, så rogivande – färgsättningen, fönstren och hur ljuset faller in. Vi har alltid drömt om att få bo i ett 1700-talshus, säger Lisa.

De gifte sig på Kalmar slott under Renässansdagarna år 2000. Temat var högreståndsbröllop under andra halvan av 1500-talet. Det var första gången ett sådant bröllop återskapades och de fick söka dispens från biskopen i Växjö för att det skulle bli giltigt. Paret var redan då engagerade i Calmar renässansgille, där de idag benämns som ålderman och vice ålderman.

– Dräkthistoriker sydde våra bröllopsdräkter, mathistoriker gjorde maten och vid honnörsbordet serverades en bröllopsmeny från 1570-talet, dock halverad, bara 40 rätter. Ceremonierna som offentligt sänggående, musik på tidstrogna instrument, tornerspel, balett, liturgin och psalmerna gjordes inför de 200 bröllopsgästerna i 1500-talsdräkter.

– Vi träffades i 1700-talet, gifte oss i renässansen och åkte på bröllopsresa till Medeltidsveckan i Visby, säger Lisa.

Just nu studerar de Vendeltidens vanor (yngre järnåldern i Sverige), men mest är det 1700-tal och 1500-tal som upptar vardagen. Ulf och Lisa syr själva historiska dräkter och hyr ut både egentillverkade och inköpta dräkter.

– Man säger ”klär ut sig”, men vi klär upp oss till 1500- eller 1700-tal. Under en tillställning av Gustafs skål är du klädd i 1700-tal, du äter mat lagad enligt den tidens recept på 1700-talsporslin och lyssnar på instrument och musik som skapades då. Alla dina sinnen andas 1700-tal, det blir magiskt, säger Ulf. Att leva så här öppnar många dörrar för Ulf och Lisa.

– När vi åker till Bretten i Tyskland för att delta i ett reenactmentslag från 1504 tillsammans med knektar från olika länder blir det inte ett krigiskt möte, utan ett europeiskt fredsprojekt, avslutar Ulf. ✷

                                                       ✷✷✷

För Johnny Vestlund väcktes intresset för historia och återskapande när han som ung besökte olika medeltidsmarknader. Intresset blev djupare, han började delta själv med allmän medeltidsdräkt och ”efter yllet blev det lite plåtattiraljer och så mer och mer plåt”. En kompis som var med i föreningen Proknekt fick honom att engagera sig där. För som Johnny säger: ”Det är trevligare att kramas i ylle än i plåt”.

I dag sitter Johnny Vestlund i styrelsen för föreningen, där fokus ligger på tyska landsknektar, krig och lägerliv. Under medeltidsveckan har de flera stora uppgifter, bland annat driver de en egen scen och arrangerar marscher. I år deltar de också i Gustav Vasas intåg i Stockholm, där Johnny är en av marschgeneralerna, och sedan har de bland annat det tyska eventet Landsknekt Hurra och troligen en resa till Riga eller Tallinn. Det är människorna och alla möten han återkommer till:

– Min stora passion är det historiska föreningslivet. Det är en obeskrivlig känsla, man är hemma när man träffar sina åter-skapande vänner. Det spelar ingen roll vilken historisk period de brinner för, det är intresset som förenar.

Tack vare sin flickvän befann han sig plötsligt ofta i stallet, i hennes värld. Han började fundera på de tyska eventen och skaffade häst. För att hästen skulle klara event med svartkrut, vapen och ståhej kontaktade han Karolinerna på Bohus fästning som återskapar 1700-tal:

– De tog emot mig med öppna armar och trots att jag är nybörjare får jag vara med och öva med kavalleriet. Det är kanoner och truppförflyttningar, perfekt för de event jag hoppas få vara med på, berättar Johnny Vestlund, på väg till stallet efter en lång arbetsdag. ✷