Den 21 augusti 1521 ”kom den dådkraftige mannen Gustav Eriksson med stort följe till Vadstena stad för att  hålla herredag”. På plats fanns också Linköpings biskop Brask liksom en rad centrala adelsmän från kringliggande län. Bakgrunden var upproret mot unionskungen Kristian II, där Gustav Vasa framför allt hade fått stöd från allmogen.

Genom mötet i Vadstena kunde han även få med sig stora delar av makteliten. Var mötet ägde rum vet man inte. Kanske var det i ett av husen vid Storgatan. Att ströva fram på denna gata 500 år senare ger hur som helst en historisk känsla. Här finns till exempel Sveriges äldsta rådhus, med anor från 1400-talet. Det medeltida gatunätet är närmast intakt, och efter några minuter i nordlig riktning når vi fram till klosterområdet: själva startmotorn i Vadstenas utveckling från mitten av 1300-talet.

Flera delar av de äldsta klosterbyggnaderna är bevarade med nya funktioner, till exempel för hotell och konferenser. Det var på 1340-talet som Birgitta Birgersdotter – Heliga Birgitta – fick sina uppenbarelser som ledde till att klosterorden invigdes här 1384. Några decennier senare, 1430, stod den mäktiga klosterkyrkan klar, som i detalj utformats enligt Birgittas riktlinjer: 70 meter gånger 35 meter. Ingen ornamentik – utan allt ska vara av ”slät gärning, ödmjukt och starkt”.

En skapelse som Birgitta dock aldrig hann få se. Hon dog i Rom 1373 och helgonförklarades redan 1391 – men det som sägs vara hennes reliker ligger nu i en sammetsklädd kista i kyrkan. I klostret fanns två konvent: ett med 60 systrar och ett med 25 bröder. Under 1400-talet hade klostret utvecklats till en maktfaktor att räkna med och blev en av landets största jordägare, med runt 800 gårdar i sin ägo. Kungar  och adelsmän skänkte rikedomar till klostret för sina själars frälsning. Pilgrimer kom från hela landet för att göra bot. Vadstena var ett andligt kraftcentrum med internationell ryktbarhet, ibland kallat ”Nordens Rom”.

Så var alltså utgångsläget den där augustidagen 1521 när Gustav Eriksson drog in i staden. Herremötet här  inledde ett nytt skede – både för landet i stort och för Vadstena. En förskjutning av makt som präglades både av politiska, religiösa och ekonomiska faktorer.

Med Gustav Vasa inleds riktningen mot en stark, centraliserad nationalstat. Den 6 juni 1523 utropades han till kung i Strängnäs men själva kröningen skedde först den 12  januari 1528 i Uppsala domkyrka. Men nu behövde kungen, och staten, pengar, inte minst för att betala tyska Lübeck som finansierat en stor del av den nya kungens strider. Den begynnande reformationen – övergången från den katolska till den protestantiska läran – passade Gustav Vasas politiska mål perfekt. 

Genom den öppnade sig möjligheten att ta över makten över kyrkan och därigenom tillskansa sig dess  rikedomar. Hur Gustav Vasa själv ställde sig i trosfrågan är oklart. Han var pragmatisk och fokuserad på att få mer resurser till staten. I Vadstenadiariet kan man få en inblick i de första framstötarna från kungligt håll: i februari 1524 avtvingades klostret på ”fem silverplåtar som gjorts till Sankta Katarinas skrin” samt drygt hundra ”lödiga mark”. Sedan kommer kungens fogdar tillbaka och vill ha mer och mer – år efter år. 

I den så kallade reformationsriksdagen 1527 blev det formellt stadgat att kronan kunde dra in pengar från  kyrkorna. Men inget sades direkt om Martin Luthers läror. Övergången från katolsk till lutheransk lära skedde  successivt genom att biskopar som avsattes ersattes med lutheraner. I Vadstena märktes det genom att  munkarna stadigt blev färre, medan nunnorna ändå kunde fortsätta ett tag till – fast med betydligt mindre  ekonomiska medel. En del allmosor kom fortfarande in från befolkningen.

Vadstena kloster klarade sig bättre än de flesta andra kloster, kanske tack vare sin tidigare maktställning. Först runt 1540 blev angreppen på den katolska kyrkan mer märkbara. Efterhand förbjöds pilgrimsresor, vigvatten, helgonadyrkan och andra  katolska ceremonier, och gudstjänsterna började hållas på svenska. I Vadstena försvann de sista  kyrkobröderna runt 1550, medan nunnorna fick vara kvar ytterligare några decennier.

Medan klosterväsendet successivt monterades ned tog riksdagen 1544 också ett avgörande beslut om Vadstenas framtid. Kungen hade haft bekymmer med orostendenser på flera håll i landet, till exempel Dackefejden i Småland. Därför behövdes en strategisk försvarspunkt på östgötaslätten. Men det kanske fanns ytterligare motiv.

– Att placera en försvarsanläggning i Vadstena var nog en kunglig markering också – att sätta dit en kunglig symbol mitt i den viktigaste katolska staden, säger Tom Andersson, slottsfogde på Vadstena slott. Arbetet påbörjades 1545 och en hel stadsdel med ett 30-tal gårdar fick rivas för att ge plats åt fästningen.

Anläggningen byggdes som en fyrkantig ö med runda kanontorn i varsitt hörn - huvudbyggnaden var vänd mot Vätterns strand och övriga sidor skyddades av nio meter höga jordvallar och vattengravar. Byggtiden blev lång och efterhand förändrades planerna något – från försvarsanläggning till residens.

Slottsbygget gjorde  också att staden levde upp. Många hantverkare och bönder engagerades, liksom skickliga yrkesmän från Europa. Slottet fick aldrig någon större försvarspolitisk betydelse, men det blev en plats för representation och förvaltning. Idag är det ett märkvärdigt välbevarat slott som möter besökaren. Andra Vasaslott är resultatet av om- och påbyggnader medan Vadstena slott byggdes från grunden under Vasatiden.

– Det här är ett av Sveriges bäst bevarade renässansslott. Den har den korrekta silhuetten och symmetrin. Det var ett slott som passade för fest, konstaterar Tom Andersson när vi går igenom den stora rikssalen, där flera riksmöten ägt rum.

Blickar man därifrån ut över dagens borggård ser det ungefär ut som på andra halvan av 1500-talet. I väntan på att slottet skulle bli klart stod då ett timmerhus längs med vallen, vilket dock senare brann upp. Det var här Gustav Vasa bodde när han gifte sig med Katarina Stenbock 1552 och det var även i detta hus som det så kallade Vadstenabullret ägde rum med Gustav Vasas dotter Cecilia i centrum några år senare.

Slottsarbetet avbröts under det nordiska sjuårskriget 1563–1570, och en större del av staden brändes upp av danskarna i sluttampen av detta krig. Först när Johan III övertar regeringsmakten 1569 återupptas slottsbygget i samarbete med arkitekten Arendt de Roy. Det är nu fästningen tar formen av ett elegant renässansslott.

Under Johan III:s tid fick även klostret en ny vår genom hans giftermål med katoliken Katarina Jagellonica. Katarina engagerade sig stort i klostret och bekostade ombyggnader och reparationer. Samtidigt utökades antalet nunnor för första på gången på flera decennier. Men efter Johans död beseglades klostrets öde. Brodern hertig Karl stängde klostret slutgiltigt 1595. Kvar fanns då elva nunnor, varav de flesta nu lämnade Sverige. Det skulle dröja drygt 350 år innan Birgittinerorden fick möjlighet att komma tillbaka till Vadstena igen.

Medan klostret tömdes slutfördes slottsarbetet. Slottet stod klart 1620 och har sedan dess använts i en rad  olika funktioner efter att den sista kungligheten på slottet, Hedvig Eleonora, dog 1715 – bland annat som väveri, magasin, fängelse och arkiv.

Även klostret fick en ny funktion efter att ha stått tomt i 50 år. I mitten av 1600-talet skapades ett krigsmanshus, ett hem för krigsinvalider. Det är en viktig del i den vårdhistoria som avsatt tydliga spår i Vadstena, allt sedan medeltiden. Under 1700-talet invigs Stora dårhuset för ”usle, svagsinnte och rasande" personer och under 1800-talet inrättas Sveriges första centralhospital för  sinnessjuka i det gamla nunneklostret.

Lokalerna användes ända till 1951 då den ideella föreningen Birgittastiftelsen, grundad 1920, påbörjade sitt arbete med att restaurera klostret. Bakom sjukhusets skal knackade man 1956 fram klostrets tegelstruktur och under detta hittade arkeologerna även rester av det gamla folkungapalatset från 1200-talet. Dessa rester går nu att beskåda i det fina Klostermuseet i nunneklostret, som drivs av stiftelsen. 

Vad händer i kommunen under jubileumsåret?

En viktig del blir den vandringsutställning,  Gustav Vasa talar ur skägget, som kommer till slottet i sommar. Utställningen har byggts på med texter med lokal förankring, som Tom Andersson och kommunens kulturstrateg Markus Lindberg skrivit. Under det senaste året har duon läst in sig på Gustav Vasas liv med koppling till Vadstena – bland annat med utgångspunkt från den korrespondens som kungen hade.

– Det som är roligt är att Gustav Vasa blandar högt och lågt i sina brev. Ena stunden kan han prata om relationer mellan bygdens invånare och i andra stunden handlar det om riksangelägenheter, säger Tom Andersson. Här ska man även sätta in Gustav Vasas roll i ett bredare perspektiv. 

– Hade man stängt klostret och inte byggt slottet, då kan man fundera på om Vadstena funnits kvar över  huvud taget. På 1700-talet när slottet inte användes av kronan var det ganska sömnigt här, säger Markus Lindberg som egentligen hade planer för flera event i samband med jubileet.

Men corona har satt hinder i vägen. Å andra sidan var tillströmningen till Vadstena tämligen stabil även under pandemiåret 2020. Och den pittoreska medeltidsstaden vid Vätterns strand lär fortsätta locka besökare – med klosterområdet och slottet som tydliga dragplåster.

– Det finns en växelverkan mellan dessa två storheter, klostret och slottet. Och så den gamla stan  mittemellan. Att besöka Vadstena är en så kompakt upplevelse – det är väldigt speciellt, konstaterar Tom Andersson.