Stillheten, ljuset och färgerna. Det är mycket som lockar med Varbergs fästning – utöver de spännande historierna som döljer sig bakom stenmurarna.
Text: Elisabet Hesseborn Foto: Bert Leandersson
Lämna sanden vid fästningens fot och följ folklivet den smala vägen upp mot murarna. Fundera på hur århundradena väljer vilken inställning man har – hur man närmat sig.
På 1600-talet kanske du skulle stormat fram i fullt anfall, under 1700- och 1800-talets fängelseperiod går du med tunga steg. Då är det är ett eländigt liv som väntar.
Men istället strosar du sakta fram, stannar och tar in platsen. Det är något speciellt med utsikten över havet som både förenar och förklarar varför fästningen ligger där den ligger. Namnet Varberg är nämligen långt äldre än byggnadsverket. Det kommer från ”Vardhbergh”, fornnordiska för vaktberg. På platsen låg en vårdkase där elden för mer än tusen år sedan tändes vid orostider.
Här byggde den danske greve Jakob ett befäst stenhus i slutet av 1200-talet som danskar och svenskar sen i växlande ordning i över 700 år slitit för att bygga och underhålla. Från ett litet stenhus uppe på en klippa, med utmärkt utkiksläge. Ombyggd, påbyggd, belägrad, beskjuten och bränd.
Väl uppe är stillheten, sommarljuset och färgerna det första som slår dig. Det är som om en konstnär skapat allt med en särskild förkärlek till det blåa havet och himlen, de tegelröda och gråa murarna och de gröna gräsvallarna.
Inte konstigt att ljuset, ängarna och havet här inspirerat sitt eget friluftsmåleri – Varbergskolan – i slutet av 1800-talet då Varberg också blev en populär badort.
I mer än 100 år har det legat ett kulturhistoriskt museum i fästningen. Innanför murarna väntar nu spännande historier, en välförtjänt fika och kanske en övernattning.
Staden och fästningen hänger ihop. Det fysiska sambandet är fortfarande tydligt i gatunätets orientering efter skottvinklar från fästningen. Bastionerna Röda munken och Grå munken är på ett sinnrikt sätt vinklade så att kunde man bestryka muren med försvarseld från fästningen. Djupt bakom murarna finns valv – så kallade artillerikasematter. Under 500 av sina 700 år har fästningen varit operativ. Genom den långa uppbyggnadstiden har två skilda försvarssystem kommit till uttryck, den medeltida borgen och 1600-talets bastionsystem. Som kontrast till de massiva murverken har fästningen omfattande grönytor uppe på vallarna.