Allévägen i Tumba bruk har ­haft samma sträckning sedan träden planterades. Här bredvid Tumbaån påbörjade Riksbanken (Riksens Ständers bank) landets sedeltillverkning för 260 år sedan – och byggde samtidigt upp ett litet samhälle runt den nya expansiva industrin.

Att ströva omkring här ger en levande bild av forna tiders brukssamhälle. Byggnadernas form och placering avslöjar tydliga hierarkier och strukturer. I de fina arbetarlängorna med varsin trädgårdstäppa bor idag runt 150 personer; flertalet av dem har ett helt yrkesliv bakom sig på pappersbruket.

Tumba bruk är en av SFV:s ”krävande kulturmiljöer” som har en egen husarkitekt. Sedan några månader tillbaka är det Ola Hellekant Nilsson som har den rollen. Tillsammans med slottsarkitekten Elsa Notstrand och SFV:s tekniska förvaltare på plats, Kenneth Herkevall, strövar vi runt för att titta närmare på den särpräglade kulturmiljön.

– Det ska bli oerhört spännande att ta tag i det här uppdraget. Samtidigt är ju detta en miljö med stora inslag av bostäder och kommersiella lokaler, så frågorna är ofta desamma som i mina andra uppdrag, även om dessa byggnader är skyddade på ett annat sätt, säger Ola Hellekant Nilsson.

Tanken med SFV:s slotts- och husarkitekter är att de ska stå för kontinuitet och kvalitet i förvaltningen av våra känsligaste kulturmiljöer. De ska säkerställa att kulturvärdena beaktas när fastigheterna utvecklas och förändras och vara ett kunskapsstöd för SFV:s förvaltare.

Ola Hellekant Nilsson har redan börjat ”hovra över området”, som han säger, och sätta sig in de olika delarna. Totalt handlar det om ett femtiotal byggnader på bruksområdet.
– Tillsammans med Kenneth har jag börjat ringa in viktiga områden och åtgärder. Mycket handlar om grundläggande saker: radonfrågor, puts­förbättringar och fönsterbyten till exempel. Titta däruppe, säger han och pekar upp mot ett av de gamla uthusen där några hantverkare stryker falurött över träfasaden.
– De byggnaderna är förråd nuförtiden och har varit i dåligt skick länge. Den här uppgraderingen blir bara den ett lyft för helheten.

Elsa Notstrand har också fått uppdrag som husarkitekt under våren, för Strömsholms ridskola med tillhörande kringbyggnader. Men sedan 2017 är hon också slottsarkitekt för Strömsholms slott och har därmed fått lite perspektiv på uppdraget.
– Jag hade högtflygande planer när jag började. Men det är samtidigt en tight budget eftersom Strömsholms slott till stor del är en bidragsfastighet. Det handlar mycket om att prioritera bland åtgärderna och att stödja förvaltarna. Vi hjälper också till att bringa ordning och reda i dokumentationen, samtidigt som vi ökar kunskapen om objektens historia, säger Elsa Notstrand.

Idag driver hon ett tiotal projekt på Strömsholms slott: från ett större värmeprojekt till att få igång ett fint gammalt urverk som stått still ett tag. Det är stora och små uppdrag som kan kräva många olika kompetenser.

Som slotts- och husarkitekt är man också generalkonsult för ett antal olika underkonsulter som också ingår i SFV:s upphandling, från byggnadsantikvarier och tillgänglighetsexperter till elkonsulter och landskapsarkitekter.
– Det måste vara kvalificerade personer och jag har ansvaret för att alla levererar rätt kvalitet. Det är en hel del projektledning i det här uppdraget, konstaterar Elsa Notstrand.

Elsa Notstrand och Ola Hellekant Nilsson har många gemensamma nämnare: de är egenföretagare med lång och bred erfarenhet av olika arkitektroller, de har stora nätverk och konventionella projekt vid sidan av uppdragen för SFV.

Och de hade båda sökt flera slotts- och husarkitekttjänster innan de fick sina uppdrag.
– Det kändes fantastiskt kul att få uppdraget och det ger också perspektiv till mina övriga projekt, till exempel vikten av att mer återbruka material som finns i bygg­nader, säger Ola Hellekant Nilsson.

Vilka är de största utmaningarna?
– För slottsdelen är det att ha tålamod och göra mesta möjliga av den budget som finns. Och när det gäller ridskolan handlar det om att jag måste komma ikapp kunskapsmässigt, eftersom uppdraget är nytt, byggnaderna många och verksamheter pågår eller planeras för fullt, säger Elsa Notstrand.

För Tumba bruk är förutsättningen lite annorlunda:
– Utmaningen här är att se till att området kan fortsätta att leva som bostadsområde när arbetskraften inte bor kvar. Det gäller att skapa en attraktiv och bra boendemiljö här, samtidigt som vi värnar kulturvärdena, säger Ola ­Hellekant Nilsson.

Vi avrundar promenaden med lite porträttfoto vid den gamla vaktkuren utanför pappersbruket. Säkerheten runt sedelfabriken har alltid varit rigorös, även idag då det är ett privat företag som fortsatt med värdepapperstillverkning i bruket.
– Som slottsarkitekt får man en väldigt nära relation till sin miljö. Det är fantasieggande och väldigt mycket en skönhetsupplevelse att jobba med de här objekten, säger
Elsa Notstrand och tar upp mobilen för att ta egna bilder av den lilla vakt­kuren.