Dessa förändringar hade inte förvanskat huset, det var fortfarande ett enastående hus. Kvinnan som sålde var dock mycket bekymrad över ändringarna och trodde att om spekulanterna fick kännedom om dem skulle de tro att huset var förstört.

Det är lätt att förstå oron, men samtidigt är det fullt naturligt att byggnader förändras utan att för den skull förvanskas. I detta nummer finns en artikel om det nyrenoverade Kungshuset i Lund, en byggnad från 1500-talet. Av det ursprungliga utseendet finns dock inte mycket kvar. Exteriören är snarare ett verk av ett par ombyggnader gjorda under 1800-talet. På 1830-talet byggdes huset på och ungefär 40 år senare avlägsnades en del puts, och gavlar och torn försågs med kreneleringar. Trots dessa förändringar blev Kungshuset byggnadsminnesförklarat på 1930-talet.

Att byggnader förändrats under årens lopp är naturligt och som exemplet Kungshuset visar behöver det inte vara något negativt. Årsringar läggs till, men mycket av det gamla kan fortfarande finnas kvar. Vad som är en förändring och vad som är en förvanskning är inte alltid så lätt att säga. Att slentrianmässigt byta ut byggnadsdetaljer utan någon närmare eftertanke är dock inte att rekommendera och leder lätt till det senare.

I takt med att intresset för byggnadsvård ökat har önskan att återställa äldre byggnader till ursprungligt skick blivit allt vanligare. I samband med en sådan ombyggnad skalas ofta nyare lager bort, lager som kan vara nog så värdefulla. Det kan vara allt från öppna spisar som satts in i samband med att kakel­ugnarna revs ut till konstfullt målade 1940-talstak eller kök från efterkrigs­tiden. Även om resultatet blir historiskt korrekt, försvinner både patina och detaljer som gör ett hus levande.

När ska vi börja värna tillägg från 1980–1990-talen? Även om en hel del av de material som användes då inte åldrats med behag, eller kan vara svåra att underhålla, kan formspråket eller tidsandan bidra med något positivt.

Jag är själv ägare till ett äldre hus. Det uppfördes för en släktings räkning år 1800 och har genomgått flera större ombyggnader. I mitten av 1800-talet höjdes sannolikt taket och nya, större fönster ersatte de ursprungliga som var förhållandevis små. Nya snickerier med rik profilering sattes in och väggarna försågs med dekorations­målning. I skiftet mellan 1800- och 1900-tal gjordes också en del ändringar. Några rum försågs med kakelugnar och så småningom lades linoleummattor på delar av golven. I mitten av 1960-talet hivades mycket av det gamla ut. Nya, kvadratiska fönster sattes in och nästan alla snickerier kasserades i halva huset. Två kammare sparades dock och det gläder mig idag.

Det gör faktiskt också detaljerna från 1960-talet. För 30 år sedan beklagade jag att huset blivit så hårt ombyggt. Idag ser jag kvaliteterna i det som sattes in då. Det är årsringarna som gör byggnaden så tilltalande.

Gustav Bergström

Skribent och föreläsare inom byggnadsvård och arkitektur