Strängnäs 1523. Klockan är strax före åtta denna morgon, den 6 juni. Den mäktiga domkyrkans torn reser sig högt över den medeltida och ännu brandsargade bebyggelsen runt omkring. Den enda byggnad som mäter sig med kyrkan är biskopens eget tegelpalats, det som idag kallas Roggeborgen. Två herrar går med raska steg över kyrkbacken, de talar på tyska med varandra. De är på väg rakt mot domkyrkan, för det är stora saker i görningen denna dag.

Gustav Vasas tid vid makten har lämnat flera spår efter sig i det fastighetsbestånd som Statens fastighetsverk förvaltar. Sedan 2020 har olika händelser i den maktkamp som utspelade sig 1520–1523 uppmärksammats runt om i Sverige. Exempelvis i Kalmar dit den då relativt okände adelsmannen Gustav Eriksson av ätten Vasa anlände i maj 1520, från dansk fångenskap, för att uppmana till resning mot unionen mellan Danmark, Norge och Sverige. Vidare till Dalarna dit flykten gick vintern 1520–21 och senare samma år i Vadstena där Gustav valdes till svensk riksföreståndare vid ett herremöte (riksdag).

Maktkampen mellan de som fortfarande stöttade den danska unionskungen och de som hellre ville se ett självständigt Sverige pågick för fullt. 1523 är läget gott för unionsmotståndarna – med den mäktiga Hansastaden Lübeck i ryggen vädras seger. Men Lübeck vill ha garantier av upprorsmakarna för att skulderna ska betalas. Sådana som bara en kung kan ge.

Som riksföreståndare har Gustav Eriksson sammankallat en herredag. Till Strängnäs anländer förutom riksråden bland annat två rådsherrar från Lübeck. Det är tack vare deras bevarade rapport som vi kan ana vad som sedan följde. Kl 8 på morgonen den 6 juni genomförs en mässa i domkyrkan. När riksrådet senare samlas ute på kyrkogården för valöverläggningar väntar de tyska besökarna i kyrkan på beskedet. Inte heller Gustav, självaste riksföreståndaren, närvarar – han avvaktar i sitt gemak, sannolikt hemma hos biskopen i Roggeborgen. De närvarande i rådet väljer Gustav till kung och för att göra en lång historia kort: upprorsledaren Gustav Eriksson blir Gustav I av Sverige och redan dagen efter undertecknar han sitt första kungliga brev med ”Göstaff af Gudz naad”.

Men detta var en orolig tid och med största sannolikhet var det ingen av de närvarande som anade hur länge denna möjligen något improviserade lösning skulle hålla i sig. Den 24 juni samma år rider han som Gustav I in genom stadsporten till Stockholm och därmed är unionskriget i stort sett över. Den nya kungen visade sig vara hårdför och satt kvar vid makten ända till sin död 1560.

Genom att bryta kyrkans makt vid reformationen och lägga beslag på dess egendomar, reformera språket, effektivisera skattesystemet, vidareutveckla näringar som bergsbruk och jordbruk, bygga arméer och borgar skapade han med tiden ett fast sammanhållet rike med ett effektivt styre: grunden till nationalstaten Sverige.

Att det just var i Strängnäs som det viktiga herremötet hölls var ingen slump. Staden som växt fram där land och vattenvägar korsas var mycket tidigt en viktig marknads- och tingsplats. Sedan 1100-talet hade Strängnäs varit biskopssäte och spelade under medeltiden en viktig roll som kyrklig förvaltningsstad.

Många av dess biskopar hade en viktig politisk roll, inte minst under unionstiden, då Strängnäsbiskopen såsom rikskansler förvarade det svenska riksrådets sigill och arkiv. För den mäktiga biskopen i Strängnäs byggdes i slutet av 1400-talet ett palats. Det färdigställdes av biskop Kort Rogge (död 1501) och sedan 1930-talet kallas den just Roggeborgen.

Vid tiden för händelserna 1523 beboddes palatset av biskop Magnus Sommar. Sannolikt var Gustav Vasa, i samband med kungavalet, gäst hos biskop Magnus. Efter reformationen lade Gustav Vasa själv beslag på biskopspalatset. 1626 upplät Gustav II Adolf Roggeborgen till Sveriges andra gymnasium, senare högre läroverk fram till 1935. Den har genomgått flera ombyggnader och i slutet av 1960-talet flyttade Strängnäs stifts och läroverksbibliotek in, det så kallade Roggebiblioteket. Än idag vittnar äldre igensatta muröppningar om byggnadens skiftande historia.

Det viktiga kungavalet 1523 skedde ute på kyrkbacken för att sedan bekräftas vid S:t Eskils gillesgård. Men länge uppfattade man den så kallade Rikssalen inne i Roggeborgen som själva valplatsen. Långt in på 1900-talet har berättelser om Gustav Vasa fått ett mytiskt och nationalistiskt färgat innehåll och säkert är det många läroverkselever som suttit i Rikssalen och i fostrande syfte fått historier om ”landsfadern” berättat för sig.

Firandet kring 500-årsjubileet 2023 handlar inte om hjälteberättelser utan om att uppmärksamma det som blev resultatet av händelserna 1523 – grunden till det moderna Sverige. Det är också det som Strängnäs kommun tagit fasta på i sitt firande som pågår under hela året: ”500-årsresan, genom dåtid, nutid och framtid”.