På Citadellet i centrala Landskrona står en ny förskolebyggnad, snart redo för inflyttning. Det röda trähuset är noga formgivet för att smälta in i kulturmiljön och har återbrukat tegel på taket.

I det lummiga grönområdet, som förvaltas av Statens fastighetsverk, finns allehanda verksamheter i de historiska byggnaderna, som till exempel hantverkare, eventföretag, kafé samt en ny restaurang som bjuder på en bestämd säsongsmeny i en gammal garagelokal.

Citadellet är en av många historiska miljöer som genom sin gestaltning och historia berör och väcker nyfikenhet. Den från början ointagliga fästningen, med anor från 1500-talet, är idag ett mycket populärt utflyktsmål och en inspirerande arbetsmiljö.

– Citadellet är ett bra exempel på en hållbart gestaltad livsmiljö. Med sina många tidslager är det en spännande och fantasieggande miljö att vistas i, säger Karin Svenonius, kulturmiljöspecialist, arkitekt, på SFV.

Gestaltade livsmiljöer är ett nyckelord i den nya arkitekturpolitik som riksdagen antog 2018. Här slår man fast att ”arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle” med människan i centrum. Även de estetiska och kulturhistoriska värdena ska utvecklas och tas tillvara. De statliga myndigheterna ska vara förebilder i detta arbete.

– När de nya riktlinjerna kom kände vi igen oss i de flesta punkter. Vi jobbar hela tiden med att restaurera och utveckla våra fastigheter och kulturmiljöer på ett hållbart, långsiktigt sätt. Det är det som som SFV är organiserat för, säger Karin Svenonius.

Några exempel från senare år: ­renoveringen av Nationalmuseum, fasadrenoveringen av Stockholms slott och påbyggnaden av Skissernas museum i Lund. Men en stor del av arbetet sker mer på mikronivå, fast med samma noggrannhet – till exempel en tillgänglighetsanpassad entré, en upprustad vandringsled eller ett nytt trappräcke. Små detaljer som kan skapa värde i en större helhet.

Så vad innebär då begreppet gestaltad livsmiljö? I en krönika i Kulturvärden (2/2020) beskriver riksarkitekten Helena Bjarnegård det på följande sätt: ”Att forma miljöer med eftertanke, klokhet och trygg hand är viktigt och genom omsorgsfull gestaltning kan vi skapa stora värden. Det gäller både när vi utvecklar och tar hand om befintliga miljöer och när vi skapar nya.”

Malin Lindström, kulturmiljöspecialist, arkitekt på SFV, håller med om den beskrivningen men vill också lyfta fram den enskilda människans roll i samspelet med livsmiljön:

– I grunden handlar det om trivsel och att människor ska må bra i de miljöer de vistas i, säger Malin Lindström.

Hon beskriver linjen från modernismen där den enskilda människan i vissa fall kunde bli blott ett medel i de ofta storslagna arkitektoniska planerna som skulle omforma samhället. Men arkitekter som till exempel finländaren Alvar Aalto och dansken Jan Gehl styrde bort från det ensidiga ekonomiska perspektivet och fokuserade i stället på människors behov – ”den lilla människans väl”, för att citera Aalto. Och det är i den andan Statens fastighetsverk vill jobba.

– Jag tror att våra kulturarvsmiljöer kan väcka nyfikenhet och ge en känsla av sammanhang. Och det kan också skapa stolthet i vardagen. En god livsmiljö bidrar till ökad livskvalitet, säger Malin Lindström och betonar att dessa miljöer kan få extra stor betydelse under svåra eller oroliga tider.

Gestaltningen handlar inte bara om byggnaderna utan även om landskapet runt omkring. Anna Enberg, landskaps­arkitekt på SFV, lyfter ett aktuellt exempel:

– Nu när Göta hovrätt i Jönköping ska flytta passar vi på att utveckla den omgivande parken i linje med originalritningarna från 1870-talet. Vi tar bort parkeringsplatser och ­skapar mer grönytor och mötesplatser i stället.

En annan aktuell fråga som kommit upp under senare år är biologisk mångfald, en central del i FN:s hållbarhetsmål.

– Åtgärder som främjar den biologiska mångfalden kan vid första anblick upplevas skräpiga eller ovårdade. Därför behövs informa­tion och kunskapsspridning så att nya inslag som faunadepåer och ängsmarker blir ett tillskott och även upplevs som något vackert, säger Anna Enberg.

Även om SFV i många stycken redan jobbar målmedvetet för att utveckla hållbara livsmiljöer finns det möjligheter att utveckla arbetet ytterligare.

– Vi behöver bli ännu bättre på att kommunicera varför detta är viktigt och öka förståelsen för frågan. Att kunna sätta ord på arkitektoniska värden är en förutsättning för att kunna prata om det. Då kan vi också beskriva hur miljöerna påverkar oss – både de mer storslagna miljöerna och de mer lågmälda, rent funktionella, säger Karin Svenonius.

Ytterligare åtgärder i detta arbete handlar om att stärka samarbetet med andra myndigheter och aktörer. Bland annat ska SFV utveckla samverkan med Statens konstråd kring konstnärlig gestaltning.

Sedan finns de sedvanliga målkonflikterna, som ökat under senare år i takt med större klimatutmaningar, nya säkerhetskrav och en allt snabbare teknisk utveckling. Hur ska man till exempel väga god tillgänglighet mot estetiska värden? Eller vikten av att bevara och vårda kulturarvet mot säkerhetsaspekter?

– Vår roll blir att göra avvägningar och skapa en helhetslösning med arkitektoniska kvaliteter utifrån de krav som vi har på oss. Det ingår i gestaltningsuppdraget. Gemensamt för alla våra projekt är att de ska hålla över tid. De lösningar som vi lägger till idag blir ju morgondagens kulturarv, säger Karin Svenonius.