Jag kommer inte ihåg vad jag svarade där och då, men när jag reflekterar över det i efterhand så kan jag konstatera att det stämmer. Det känns brutalt att avverka ett enda stort träd och att avverka många intill varandra känns ännu mer.

Man kan fråga sig varför vi avverkar träd över huvud taget? Ja, man kan faktiskt fråga sig flera saker med anledning av ovanstående lilla anekdot, till exempel: Varför gör vi kalhyggen och varför väcker skog så starka känslor? Och hur brukar egentligen SFV sin skog?

Vi börjar med varför vi avverkar träd.

Trä är ett fantastiskt material som alla mänskliga civilisationer genom alla tider har använt. Idag kan vi göra nästan vad som helst av trä: papper, plast, tyg, fiskmat, diesel och skyskrapor. Med lite skötsel förnyar träden sig själva, växer med hjälp av solljus och koldioxid i luften. Perfekt i en tid då världen skriker efter förnybar råvara!

Ok, men varför gör man kalhyggen?

Bakgrunden till det kan förklaras med en episod från 1947. Revirförvaltare Joel Wretlind står som värd för en exkursion anordnad av Norrlands skogsvårdsförbund. Efter nästan 100 år av plockhuggning i Norrlands skogar hade skogarna blivit glesa och tillväxten låg. Joel hade experimenterat med trakthyggen, fröträd och hyggesbränning. De fina ungskogarna imponerade på exkursionens deltagare och det blev startskottet på en ny era i skogsbruket.

Det Joel gjorde var att imitera den naturliga processen för föryngring av brandpräglad skog. Även om det känns brutalt så följer trakthyggesbrukets grundprincip skogbrandens naturliga ekologi. Jag ska dock villigt erkänna att inte alla hyggen är väl utformade och att det behövs en bredare palett av metoder för olika marker och situationer.

Hur brukar då SFV sin skog?

Vår vision är att skapa största möjliga samhällsnytta, vilket i skogsbruket innefattar många olika nyttigheter från skogen. Strategiskt innebär det att avverkningsnivån är anpassad för att vi ska kunna balansera olika värden, låta skogen bli äldre innan den avverkas, lämna god hänsyn vid avverkning, satsa på grön infrastruktur och hyggesfria metoder.

Oavsett hur skogsbruk bedrivs så väcker det känslor. SFV får ibland kritik både för att vi avverkar för mycket och att vi avverkar för lite.

Det pågår just nu en intensiv debatt om skogsbruket och ett politiskt spel på högsta nivå. Debatten skulle tjäna på mer ärlighet om vad som känns brutalt för oss människor och vad som de facto är skadligt för naturen. Båda faktorerna måste tas på allvar, men de hänger inte alltid ihop och lösningarna på problemen ser olika ut.

Ett steg i god riktning tror jag vore om fler skogsägare kan tillåta längre omloppstider och mer variation i skogsbruksmetoder. På sikt kan det ge bättre ekonomi och ökat förtroende även om det kortsiktigt blir svårare ekonomiskt.