Tullgarns slott

Vid 1500-talets slut uppförde släkten Sture en borg på Tullgarn. Av lagmannen Carl Stures byggnad återstår idag bara källarmurar och en reliefsten med Stureättens vapen. Drygt hundra år senare kom rikskanslern Axel Oxenstiernas son Johan till Tullgarn med ambitionen att bygga ut slottet med flyglar och ett porttorn.

Genom Oxenstierna hamnade Tullgarn i hovdamen Ebba Brahes och riksmarskalken Jakob De la Gardies ägo. Det var först när hans son, riksrådet Magnus Julius De la Gardie, tog över slottet i början av 1700-talet som det började hända stora saker på Tullgarn.

Europeiska förebilder till slottets ombyggnad

Med hjälp av den i Frankrike skolade Joseph Gabriel Destain förvandlade De la Gardie på 1720-talet slottet i så stor omfattning att man närmast kan tala om en helt ny skapelse, ett slott i fyra våningar med högt mittparti och resliga franska fönster i hela huvudvåningen.

Den västliga flygeln byggdes för kök och tjänstefolk, medan det slottskapell som planerats för den östra flygeln aldrig blev realiserat. Det omfattande byggprojektet följdes av en ambitiös satsning på slottets trädgård. Arkitekten Carl Hårleman, som något år tidigare kallats hem från studier i Paris och Rom för att arbeta med slottsbygget i Stockholm, engagerades nu för planeringen av Tullgarns trädgård.

Lägre huvudbyggnad högre flyglar

År 1741 gick Magnus Julius De la Gardie bort och tre decennier senare tvingades sonen Ulrik Gustaf De la Gardie sälja godset på offentlig auktion. År 1772 köpte kronan, staten, Tullgarn och lät hertig Fredrik Adolf, Gustav III:s yngste bror, få tillgång till slottet. Hertigen gav sig genast i kast med stora ombyggnadsprojekt i klassicistisk anda. Huvudbyggnaden gjordes lägre medan flyglarna byggdes på och det på sin tid så moderna taket med brutet fall, ersattes nu av ett platt tak efter italiensk förebild.

Med hjälp av alla de framstående konstnärer som arbetade med interiören gjordes Tullgarn till ett kungligt slott av rang. För utformningen svarade bl a bröderna Masreliez, Per Ljung och Ernst Philip Thoman. Borggården som är öppen mot havet, fick sin nuvarande utformning på 1820-talet. Förebilden var Logården på Kungliga Slottet i Stockholm.

Kungligt sommarslott

Kronprins Oskar bosatte sig på Tullgarn 1829 och 1881 blev slottet sommarbostad för den blivande Gustav V och hans gemål Victoria av Baden. Paret var konstnärligt intresserat och satte snart sin prägel på slottet. Mycket av inredningen från den här tiden finns kvar än idag. Bland annat vestibulen, vars väggar är klädda med handmålat holländskt kakel. Frukostrummet är inrett som en sydtysk Bierstube. Möjligen för att drottning Viktoria kom från Baden i Tyskland.

Varmvitt och engelskt rött

Statens fastighetsverk (SFV) har genomfört flera stora renoveringar på Tullgarns slott, bland annat en omfattande fasadrestaurering 2009-2012. Tullgarns slott har genom åren haft olika färgsättningar. Eftersom det inte gick att hitta något entydigt arkivmaterial, och då all puts togs ned på 1950-talet, förde Statens fastighetsverk inför restaureringen diskussioner med Riksantikvarieämbetet för att enas om rätt färgsättning.

Valet föll till sist på det utseende som slottet hade före renoveringen på 1950-talet, en äkta kalkfärg i varmvitt med taklist, fönsteromfattningar och hörnkedjor i engelskt rött. Tullgarns slott är nu därför åter ett ljust slott så som det såg ut på Gustav V och Viktorias tid i slutet av 1800-talet.

Holländska våningen och Blå salongen har också restaurerats, genom ett skickligt hantverksarbete i måleri, tapet och golvrestaurering och den Blå salongen är åter Berlinerblå. 

2014 återuppbyggde SFV Tullgarns båt- och badbrygga nu kan större båtar lägga till strax intill slottet, samtidigt restaurerades också det anrika badhuset.

Tullgarns slott är ett kungligt slott och disponeras sedan 1975 av kung Carl XVI Gustaf. Slottet är öppet för allmänheten under sommartid. Den engelska parken kan man besöka när som helst.