Under 1800-talet präglades samhället av ett starkare intresse för historia. Samtidigt som kungamakten egentligen minskade, hyllades de historiska kungarna genom monumentresningar. Kvidingemonumentet är ett exempel från den tiden.
För att säkra tronföljden adopterades 1809 den danske prinsen Kristian August av barnlöse kung Karl XIII. Prinsen bytte samtidigt namn till det mer svenskklingande Karl August.
Men ödet ville annorlunda. Under en ridtur på Kvidingehed den 28 maj 1810 drabbades Karl August troligtvis av ett slaganfall och förlorade därmed kontrollen över sin häst som satte av i sken och slutligen kastade av sin ryttare. Karl August föll medvetslös till marken och dog kort därefter utan att ha återfått medvetandet.
Några månader senare kontaktades den franske marskalken Bernadotte och snart skrevs en ny ätt in i den svenska kungahistorien.
Foto: Melker Dahlstrand
Monument av marmor
På platsen där kronprinsen föll av hästen började förbipasserande allmoge genast att kasta en sten eller pinne, vilket var vanligt på en plats där någon dött.
När kronprins Karl Johan sju år senare fick veta att platsen där prins Karl August slutat sina dagar var utmärkt med en hög av kvistar, föreslog han istället ett ordentligt minnesmonument.
Arkitekten Carl Christoffer Gjörwell fick i uppdrag utforma minnesmärket, en 13 alnar hög dorisk kolonn flankerad av två gjutna lejon. De båda lejonen gjöts vid Finspångs bruk och marmorn är så kallad kolmårdsmarmor. 16 år efter dödsfallet på Kvidingehed invigdes Kvidingemonumentet "till waraktig hugkomst af Swea Rikes lika älskade som hastigt utur tiden förswudne Kronprins Carl August".
Kvidingemonumentet är ett monument av modernare tid. Det förvaltas av Statens fastighetsverk och är en del av vårt gemensamma kulturarv.