Militära boställen

Under århundraden förlänade kronan gods till adeln som belöning för förtjänstfullt arbete. Förläningarna kunde vara antingen på heltid eller så länge kungen behagade, oavsett så betraktades godsen som statens egendom.

Under drottning Kristinas styre på 1600-talet donerades däremot godsen till adeln och gick i arv från generation till generation. Därmed blev statens jordinnehav allt mindre med åren. Det var en förändring som däremot inte höll i sig alltför länge. Redan på 1680-talet, då den karolinska reduktionen genomfördes, återtog kronan en stor del av adelns gods, i syfte att förbättra rikets ekonomi.

Godsen tilldelades militären

För att tillgodose den militära rekryteringen under stormaktstiden infördes ett nytt avlöningssystem för civila och militära tjänstemän, det så kallade indelningsverket, vilket genomfördes av Karl XI. Systemet innebar att befälen istället för lön fick ett boställe med tillhörande jord att bruka. De fick även skatteinkomster eller räntor från ett antal gårdar som indelats under bostället. De militära boställena stod i proportion till befälens grad, därav kommer namn så som soldattorp, ryttmästarbostad och kaptenshus.

Flera av boställena inkluderade sedan tidigare en ståndsmässig huvudbyggnad, andra krävde nya mangårdsbyggnader. Redan 1687 gjorde generalkvartermästare Erik Dahlberg de första typritningarna för huvudbyggnader så som kaptens- och ryttarmästarboställen; dessa ritningar kom att revideras flera gånger. Byggnationen av huvudbyggnaden bekostade staten medan innehavaren av bostället fick stå för underhåll och skötsel.

Kontantlön infördes

Många boställen kom i praktiken att brukas och bebos av andra än sina innehavare, kanske för att de redan hade boende på annat håll eller för att de ägnade sig åt andra inkomstbringande uppgifter, exempelvis handel. Gårdarna kunde då arrenderas ut till bönder eller lägre militärer. Det var heller inte ovanligt att gårdarna drevs i ett så kallat hälftenbruk, vilket innebar att innehavaren stod för marken och bonden för arbetsinsatsen och att vinsten delades, ett system som skulle kunna betraktas som föregångare till dagens ”sharefarming”.

Under 1830-talet fick allt fler grupper inom militären kontantlön och därmed minskade antalet boställen kraftigt, för att 1878 avskaffas helt. Därefter arrenderades gårdarna ut. Själva indelningsverket som militär organisation fortlevde dock till 1901 då den allmänna värnplikten infördes.