Kronans gårdar
Kungsgårdar, militära boställen och kungliga slott. Statens fastighetsverk förvaltar ett trettiotal jordbruksegendomar i södra och mellersta Sverige – en total yta om cirka 24 000 hektar nationellt kulturarv.
De spår i landskapet som jordbrukets långa kontinuitet har skapat berättar, tillsammans med gårdarnas olika byggnader, hur marken har brukats och förändrats genom tiderna. Statens jordbruksegendomar innefattar allt från slott och ståtliga herrgårdsmiljöer till torp och uthus, som ofta samsas med fiskevatten och stora arealer jord och skog. Samspelet mellan byggnader och mark ger en helhetsmiljö, en skymt av dåtidens sociala och ekonomiska förhållanden.
Historiens vingslag
Genom åren har svenska kronans jordinnehav varit förhållandevis omfattande men i dag återstår endast en bråkdel av dessa egendomar i statlig ägo. Gemensamt för gårdarna är att de alla tillhör det nationella kulturarvet, som vårdas och bevaras för kommande generationer. Gårdarna kan ha haft en central roll i Sveriges historia, så som att visa på statens militära organisation eller att representera något som förr var vanligt inom statens administration, till exempel kungsgårdar. De kan också ha en historia som kyrkogods eller klostergods.
Gårdarna har genom tiderna haft olika inriktning; somliga med spannmålsproduktion som huvudfokus, andra med animalieproduktion som främsta syfte. Det är av yttersta vikt att det fortsätter att bedrivas jordbruk på dessa marker, dels för att hålla markerna öppna, dels för att bevara det historiska försörjningssättet.
Många av statens gårdar omges av större parker och trädgårdar och inte sällan en allé som leder fram till huvudbyggnaden, som här vid Roma kungsgård på Gotland. Foto: Jenny Kjellgren Schönning
Jordbrukens arbetskraft
På de större gårdarna och kungsgårdarna fanns ofta underlydande bondgårdar som arrenderades ut till bönder mot dagsverken, pengar och varor. Men det behövdes stor arbetskraft på gårdarna och även torpare kom att utgöra en viktig del av arbetskraften, framför allt under 1700- och 1800-talet. Precis som bönderna som arrenderade fick torparna göra dagsverken på huvudgården som ersättning för den stuga och mark som de nyttjade, ofta några åkerlappar som de fick bruka för egen försörjning.
I samband med 1800-talets jordbruksreformer minskade antalet torp. Många torpare blev därefter dagavlönade jordbruksarbetare eller statare. Statarna var anställda årsvis och avlönades in natura. Ofta bodde de i så kallade statarlängor, vilket var flerfamiljshus med vanligen ett rum och kök per familj.
Under 1900-talets början anställdes jordbruksarbetare som fick lön i pengar, ofta gavs de möjlighet att hyra en bostad på gården.
Flera av kronans gårdar har eller har haft inriktning på spannmålsproduktion. Foto: SFV/Elisabet Lorenz Werner
Övriga kronoegendomar
Många av de gårdar som Statens fastighetsverk förvaltar i dag har hört till kronan i flera hundra år. Vissa fastigheter har däremot tidigare tillhört privatpersoner – fram till 1900-talet, då de blev statligt ägda genom köp, tvångsinlösen eller donation. Exempel på sådana ”övriga kronoegendomar” som staten äger är Bogesunds slott och Huseby bruk med tillhörande marker.
Öppna för allmänheten
Totalt förvaltar Statens fastighetsverk en yta på cirka 24 000 hektar jord- och skogsbruksmark med tillhörande kulturbyggnader. Det motsvarar 240 kvadratkilometer, en yta lika stor som den danska ön Møn. Egendomarna ligger i södra och mellersta Sverige och av de 31 jordbruksegendomarna är 20 kungsgårdar.
Som privatperson kan du besöka gårdarna då allemansrätten gäller. Däremot kan många av byggnaderna inte besökas då de arrenderas ut till privatpersoner.