Kulturvärden

Harpsund

En bekant entré. På trappan in till huvudingången till Harpsund samlas regeringen traditionsenligt i slutet av augusti varje år för att möta pressen. Foto: Melker Dahlstrand

Hemliga Harpsund

- I snart sju decennier har en sörmländsk herrgård varit en av de mest centrala platserna i den svenska politiska historien. De flesta känner till Harpsund – men få vet hur det ser ut bakom grindarna. Följ med på en upptäcktsfärd.

”Det hela verkar sinnesförvirrat… Men det lär bli mycket svårt att låta bli att ta emot eländet.”
Tage Erlanders reaktion i sin dagbok i januari 1953 när korkmagnaten Carl August Wicanders testamente blev offentligt är ofta citerat. Wicander donerade Harpsund till staten med motkravet att fastigheten skulle användas av statsministern.

”Det hela verkar sinnesförvirrat… Men det lär bli mycket svårt att låta bli att ta emot eländet.”

Tage Erlander — dagbok januari 1953

”Här kan han njuta av välbehövlig rekreation och hava tillfälle att som gäster mottaga sina regeringskolleger och andra in- och utländska personer”, står det i testamentet.

Erlander lät sig övertalas – och därefter blev han snabbt omvänd och kom att älska den sörmländska herrgården och dess omgivningar, några mil utanför Flen i den gamla kyrkbyn Mellösa.

Kvinna vid brunnen - staty i Harpsunds park av Erik Alexander Hedlund

I en lummig del av parken runt Harpsund finns en samling vackra statyer. Som "Kvinna vid brunnen " av Erik Alexander Hedlund. Foto: Melker Dahlstrand

Sedan dess är Harpsund en mytomspunnen plats i den politiska historieskrivningen. Kanske mest förknippad med den ryske presidenten Chrusjtjovs roddtur med Tage Erlander i juni 1964.

Här på Harpsund samlade Olof Palme näringslivets toppar på 70-talet för att skapa viktiga politiska samförståndslösningar, Carl Bildt bjöd in George Bush (den äldre) som passade på att basta och här försökte Göran Persson och hans ministär hitta slutgiltiga lösningar i Palestinakonflikten vid millennieskiftet i hemliga förhandlingar.

Och så sent som i juli i år bjöd statsminister Stefan Löfven in Spaniens premiärminister Pedro Sánchez till Harpsund för att lösa några av knutarna i EU:s coronaförhandlingar.

Herrgården stod klar 1914 och var inspirerad av stormaktstidens säterier. Därefter byggdes fastigheten på i flera omgångar fram till 1940. Totalt består huvudbyggnaden av ett 30-tal rum med en yta på cirka 1 300 kvadratmeter.

Det är oftast denna byggnad som syns i mediernas rapportering, men Harpsunds trädgård och park är en gömd pärla. Att ströva omkring här under popplarnas sus och blicka ut mot sjön ger ro i själen.

Det är inte svårt att förstå att Erlander snabbt ändrade uppfattning om godset. Parken är minutiöst skött, ner i minsta detalj. Och den är stor: 3,4 hektar med 16 byggnader – från annex och växthus till kallbadhus och ladugårdar.

Sra Gisslén, trädgårdsmästare på Harpsund

Trädgårdsmästare Sara Gisslén binder upp Harpsunds bondpioner med hjälp av det naturen erbjuder. Först sticker hon ner pinnar av ask med jämna mellanrum runt pionerna. Därefter flätar hon sälgvidjor mellan pinnarna till ett vackert stöd. . Foto: Melker Dahlstrand

– Det är en stor variation i arbetsuppgifterna här, olika saker att ta tag i varje dag. Det är ju ett härligt jobb jag har, säger Thomas Lundin, trädgårdsmästare på Statens fastighetsverk som nu går in på sitt 31:a år i Harpsunds tjänst.

Thomas har sett fem statsministrar komma och gå under sin tid. Han vill inte recensera dem, men konstaterar att Stefan Löfven och hans fru uppskattar trädgården och ofta är ute
och pratar om skötseln.

Thomas familj har en lång historik här på Harpsund: både hans farfar, farmor, morfar och mormor jobbade på Harpsund. Och därtill är han gift med Harpsunds husfru som sköter arbetet inne i byggnaden inför alla besök som sker.

Till sin hjälp har han kollegan Anton Gråfors, som ansvarar för driften av Harpsunds ventilation, värme, avlopp och pumpar samt även annan utrustning, som till exempel att underhålla de gamla ekorna. På sommaren rycker han in och hjälper Thomas i trädgården. Men på vintern är det ombytta roller: då hjälper Thomas till med det tekniska när trädgården ligger i vinterdvala. Ett slags effektivt växelbruk som båda uppskattar och drar nytta av.

Denna varma junidag råder det dock ingen dvala i trädgården. Den spritter av liv och knoppar som snart ska blomma. Nedanför terrassen mot sjön ligger den perfekt klippta paradgräsmattan med annexen på var sin sida, som har anor från 1600-talet. Därefter kommer sjöpaviljongerna innan man når bryggan och de omtalade roddbåtarna som fraktat mången statschef, inte bara Chrusjtjov.

– Men det här är nyare ekor, från 1980-talet, konstaterar Anton Gråfors, som ser till att båtarna hålls i skick.

En av ekorna vid Harpsund

Vy över Harpsund från bryggan där den berömda Harpsunds-ekan ligger. Foto: Melker Dahlstrand

En bit bortom detta ser vi kallbadhuset och tennisbanan. Och en gammal ladugård med en liten museiuppsättning av vagnar från olika tidsepoker.

– På det här taket ska vi sätta upp en solcellsanläggning. Det är hela tiden en balansgång mellan att bevara och förvalta här på Harpsund, säger Malin Hurtig, fastighetschef på SFV.

Bredvid köksträdgården ligger växthuset. Här finns tomater, gurkor och fylliga, men fortfarande omogna, druvklasar.

– Det är samma druvstammar sedan 1920-talet. När det kommer gäster brukar
vi lägga upp en klase i rummen, säger Thomas Lundin.

Harpsunds orangeri

En glimt av Sörmland. Inne i växthusets entré har man en fifin vy över den lummiga parken och de stora jordbruksägorna som omgärdar godset. Foto: Melker Dahlstrand

För att späda på medelhavskänslan ytterligare står ett persikoträd utanför växthuset.

Thomas arbetsdag handlar dock inte så mycket om att sköta druvor och persikor. Snarare är det ett ständigt arbete att hålla efter allt: rensa gångar, klippa gräs, vattna, plocka, sätta och så. Och en gång per år klippa ner den mäktiga granhäcken, som nu når upp till tre meters höjd. Ett precisionsjobb.

Trägårdsmästare Thomas Lundin tittar till vinrankorna i orangeriet.

– Det är olika saker att ta tag i varje dag, säger Thomas Lundin, som har sett fem statsministrar komma och gå under sina 30 tjänsteår på Harpsund. Här undersöker han druvklasarna i växthuset. Foto: Melker Dahlstrand

Det senaste nytillskottet i parken står en bra bit bortom huvudhuset och genljuder av surr, närmare bestämt av 70 000 bin. Det är en biodling som Anton Gråfors satt dit:

– De hjälper till i trädgården och gör att träd och växter mår bra. Vi brukar ta fram lite honung till regeringens kräftskiva, säger han.

Anton Gråfors vittjar bikupan på Harpsund

Anton Gråfors visar upp det senaste tillskottet i parken: biodlingen. De 70 000 bina ser till att hålla trädgården i god form. Foto: Melker Dahlstrand

Sidentapet i Harpsunds matsal

Vacker sidentapet i Harpsunds matsal. Foto: Melker Dahlstrand

Vi avslutar med en närmare titt inne i huvudbyggnaden. Wicanders vilja var att allt skulle stå orört som det såg ut 1953. Han var en konstnärlig samlare på hög nivå, vilket syns i valet av konst, möbler och porslin. Det är elegant och stilrent.

Det enda moderna inslaget som finns i det salongsliknande vardagsrummet är en datorskärm på mahognybordet framför de glastäckta bokhyllorna.

Här i hyllan står bland annat Ernst Wigforss Minnessvit i tre band – liksom givetvis Tage Erlanders många dagboksvolymer.

I musikrummet, nedre salongen, står en flygel bland de olika soffgrupperna.

Harpsunds vardagsrum

Tidstypiskt och elegant. I vardagsrummet finns gott om plats för samtal efter middagen. Foto: Melker Dahlstrand

Harpsund sovrum

I huset finns många gästrum, samtliga med en personlig och varm inredning. Foto: Melker Dahlstrand

En trappa upp finns de små gästrummen, personliga och gammaldags inredda, med sjövy. Men inget överdåd, toaletterna ligger i korridoren och gästerna får samsas om dem.

Alla är inredda i lite olika stilar och går i olika färger. I det rum vi får se står en knallgul kakelugn.

– Det är en genuin svensk känsla här. Lite Carl Larssonaktigt, inget lyx. Harpsund är lite som ett museum. Det mesta är som det var även om husets standard moderniserats, konstaterar Malin Hurtig innan vi går ut på trappan där statsministern brukar ställa upp sin ministär i augusti varje år för det sedvanliga gruppfotot inför arbetet med höstpropositionen.

Harpsund matsal

Matsalen med finporslin på väggarna och kinesiska sidentapeter. Mattan är specialdesignad för att plocka upp upp rummets färger. I bakgrunden skymtar köket. Inte mycket har ändrats här sedan huset invigdes 1914. Foto: Melker Dahlstrand

Harpsundsharpan på väggen till huset.

Harpan på väggen till Harpsund. Foto: Melker Dahlstrand

På fasaden sitter gårdsvapnet som Hjalmar Wicander, Carl Augusts pappa, lät skapa: en harpa som näcken sträcker fram genom vattenytan.

Det var Hjalmar som lät döpa om bygden till Harpsund från det gamla Axelsberg. Hur ska då denna fastighet utvecklas på sikt, vad behöver göras?

– Vi har gjort en hel del under de senaste åren, till exempel renoverat taken på alla hus, utom på ett parti som återstår. Nästa steg blir att renovera fasader och fönster. Och på sikt
ska värmestammarna bytas. Det finns alltid saker att renovera här – det tar aldrig slut, konstaterar Malin Hurtig.

Ute i trädgården fortsätter Anton med gräsklipparen medan Thomas tar spaden och börjar kanthugga längs grusgångarna. Det förvaltande växelbruket sätter igång igen på det fridfulla godset – där historiens vingslag nästan kan kännas i luften.

Källa: ”Harpsund – Hus och händelser”, Sven Strömberg