Botaniska trädgården, Uppsala

Mot slutet av 1600-talet fanns mer än 1800 växtarter i trädgården och många växter odlades här för första gången i Sverige.

Olof Rudbecks botaniska trädgård skadades svårt under den stora stadsbranden i Uppsala 1702. Eftersom universitetet saknade medel att återställa trädgården hamnade den i vanvård. Trädgården drabbades av ständiga översvämningar och 1787 donerade därför Gustav III slottsträdgården till universitetet att användas som ny botanisk trädgård.

Det var arkitekten Carl Hårleman som gav trädgården den stränga barockformen. Originalritningen finns fortfarande bevarad i universitetets samlingar. Alla växter flyttades över från den gamla botaniska trädgården och kungen donerade pengar till att uppföra Botaniska trädgårdens orangeri Linneanum.

Orangeriet Linneanum, lagrar och kaktusar

Orangerierna hade sin storhetstid i Sverige från sent 1600-tal till början av 1800-talet. Därefter ersattes de av helglasade växthus. Botaniska trädgårdens 200-åriga orangeri, Linneanum, är ett av de få i Sverige som fortfarande används till sitt ursprungliga ändamål.

Ett levande växtmuseum

Under 1800- och 1900-talen har Botaniska trädgården utvidgats i flera omgångar. Trädgårdens främsta uppgift är fortfarande att ge service till forskning och undervisning men med tiden har den dessutom öppnats allt mer för allmänheten. En av trädgårdens förnyade uppgifter är att verka för bevarandet av den biologiska mångfalden. Trädgården fungerar idag också som ett levande växtmuseum och har mer än 100 000 besökare om året.

Statligt byggnadsminne

Barockträdgården är sedan 1935 ett byggnadsminne. Det innebär att den ska bevaras i sitt ursprungliga skick. Detta regleras även enligt Gustav III:s donationsbrev från 1787. En omfattande restaurering skedde 1974 då trädgården återställdes efter Hårlemans ursprungsplan.

Idag är Uppsala Universitet hyresgäst.

Bilder

Se alla bilder