På alla öar i bräckt eller salt vatten är vattenförsörjningen besvärlig. I äldre tider var Skeppsholmen inget undantag. Här fanns först bara en brunn - den så kallade Caisa Rultas källa - tills man 1872 byggde ett vattentorn som försörjde hela holmen med vatten.
Kommunalt vatten till holmen
Vattentornet uppfördes 1872 som "Watten-reservoar" i samband med att Skeppsholmen anslöts till det kommunala vattenledningsnätet. På detta sätt löstes det långvariga problemet med holmens vattenförsörjning. De boende hade tidigare varit beroende av öns enda brunn, Caisa Rultas källa, kompletterat med vatten från brunnar i Gamla Stan. Inuti Vattentornet fanns en vattenbehållare av gjutjärn som rymde 120 kubikmeter. Rummet mellan yttermuren och behållaren var fyllt med kolstybb och kork.
Eftersom vattenledningen från staden till ön var fritt upphängd under Skeppsholmsbron utan isolering måste den avtappas vintertid för att inte frysa. Holmens vattenförsörjning klarades då genom att reservoaren fylldes med vatten en gång om dygnet, varefter ledningen under bron tömdes på nytt.
Man är inte helt säker på när vattentornet slutades användas. 1954 hade ön fått ett vattenledningssystem med anslutning till Djurgården och Blasieholmen och då var inte tornet anslutet utan var taget ur bruk.