Kvarteret Loen

Tre årsringar som var och en är mycket tydliga uttryck för sin tid. Kvarterets äldsta del berättar om tiden när Norrmalm blev Stockholms nya centrum. Där handeln och människorna var ville också bankerna vara och flera banker uppförde nya kontor på eller i närheten av Drottninggatan. De båda bankhusen i kvarteret Loen stod klara 1908.

Nästa årsring lades till kvarteret i slutet av 1960-talet. Regeringens alla departement skulle flytta till Södra Klara, bland annat till Loen, och 1968 började man uppföra den monumentala departementsbyggnaden med karaktäristiska rundbågade fönster. Vid en omfattande in- och utvändig renovering som var klar 2012 lade Statens fastighetsverk med en påbyggnad en tredje årsring på kvarteret och öppnat husens gatuplan för Dansmuseet.

Departement i kvarteret Loen

Sverige blomstrade på 1950- och 60-talet och Stockholm växte. Det city som bildats på Norrmalm under senare hälften av 1800-talet ansågs otidsenligt. Och illa lämpat för tidens främsta transportmedel – bilen. Man rev och byggde nytt. Norrmalms gamla blandade bebyggelse, med bostäder, tidningsredaktioner, ateljéer, kontor och butiker i hus från 1600-talet och framåt, ersattes av skinande nya kontor och stora affärslokaler. Efter kontorstid var där öde.

Mot slutet av 1960-talet nådde kontoriseringen Södra Klara. På förslag av Byggnadsstyrelsen skulle regeringens alla departement samlas där och några år tidigare hade staten börjat förvärva fastigheter för kontorsändamål i området.

Bland annat låg Svenska Dagbladets hus i kvarteret Loens västra del. Tidens ideal var storskalighet och effektivitet och avsikten var att slå samman Loen och det intilliggande Björnen till ett enda jättekvarter. Sammanslagningen förverkligades men den smala Karduansmakargatan mellan kvarteren Loen och Björnen, med Adelcrantzka palatset, och 1630-talets kvartersstruktur bevarades.

Klassisk arkitektur på 1960-talsvis

Arkitekt Nils Tesch fick 1968 uppdraget att passa in en monumental departementsbyggnad i den småskaliga, historiskt värdefulla miljön. Med fasad av prefabricerade betongelement, ett krav från Byggnadsstyrelsen, ritade Tesch en byggnad som både bejakade sin tid och det förflutna. De karaktäristiskt rundbågade fönstren, första våningens piano nobile och fasadens rosa nyans kan ses som referenser till klassisk arkitektur, men enligt Nils Tesch var det "inte 1800-tal – bara lite vänlighet".

Departementsbyggnaden är både tidstypisk och unik, ett av få exempel på betongelement med rundade former. Den är omstridd. Utskälld och omtyckt. Stockholms stadsmuseum nyinventerade kvarteret Loen 2007 och bedömde då inte bara Sundsvalls handelsbank utan även Departementsbyggnaden vara av byggnadsminnesklass och värda att vårda och bevara. Det angränsande Riksgäldskontoret av arkitekt Åke Wallgård, klart 1981, och Tjenstemannabanken bedömdes vara av visst respektive stort värde för stadsbilden.

Omfattande renovering

2009–2012 renoverades kvarteret Loen genomgripande och byggdes på med några våningar.Statens fastighetsverks ambition var att utifrån de tidstypiska dragen i byggnadens interiör och exteriör skapa ändamålsenliga lokaler för Regeringskansliet enligt nutida miljökrav. Hela kvarteret motsvarar EU-standard och är miljöcertifierat som Green Building.

Ovanpå kvarteret har Statens fastighetsverk gjort en påbyggnad, utformad i samarbete med Byrån för Arkitektur och Urbanism, BAU, och ritad av Reflex arkitekter. Påbyggnaden med volymer av olika djup och höjd, och i avvikande material, ger mer yta till kvarterets byggnader och lägger en ny årsring, vår tids tillägg, till en historisk miljö.

Loen klassad som miljöbyggnad silver

I september 2017 klassades kvarteret Loen som miljöbyggnad i klass silver. Av de 14 parametrar som granskats blev det fyra guld, sju silver och tre brons. I Sverige finns cirka 1000 byggnader med den certifieringen.

I dag är Regeringskansliet hyresgäst.