På Tynnelsö i Mälaren ligger ett märkligt slott i törnrosasömn. Det sticker upp som ett rosa höghus och har ägts av både biskopar och kungligheter. Platsen rymmer tusentals människoöden - här har omvälvande händelser blandats med idogt vardagsliv.
Vissa har förlorat livet här, andra fötts. Vattenvägen har varit en sammanhållande länk och under tidig medeltid byggdes kloster, borgar och gårdar i Mälardalen som blev ett av kärnområdena för kungamakten.
Biskoparnas borg – försvar och förvar
Ett stenhus började troligen uppföras redan i slutet av 1200-talet ute på Tynnelsön. 1304 var Kung Birger gäst hos Strängnäs biskop Isarus på Tynnelsö. Den lilla borgen i tegel omgavs antagligen av diverse träbyggnader.
Under medeltiden var Tynnelsö centralt belägen och härifrån kunde biskopen resa med båt eller släde till Mälarens viktigaste orter, Strängnäs, Stockholm, Västerås, Engsö, Alsnö, Sigtuna, Skokloster och Uppsala. Centralorten Strängnäs var den representativa basen för biskopen.
Vid Tynnelsö fanns en ekonomisk bas och en militär garnison. Kort Rogge, biskop i Strängnäs 1479 – 1501, var en av de mäktigaste och mest bildade i landet. Han genomförde under sent 1400-tal en stor ombyggnad av Tynnelsö och har därför blivit en central figur i historien.
Gustav Vasas maktkamp
Biskop Rogges efterträdare, Mats Gregersson Lillie, var den första som förlorade huvudet på Stortorget i november 1520 vid Stockholms blodbad. Efter den danske kung Kristian II:s maktövertagande tillföll Tynnelsö en dansk biskop och på ön inrättades en dansk garnison. Under Gustav Vasas uppror slog en bondehär hösten 1521 läger inte långt från Tynnelsö. Efter artillerield mot Tynnelsö kapitulerade slutligen den danska besättningen sommaren 1522.
Till Tynnelsö fördes som Gustav Vasas fånge så småningom en man vid namn Gorius Holste. Möjligen var detta samma man som agerat i samband med Stockholms blodbad som danske kung Kristians handplockade borgmästare i Stockholm. Han tillfångatogs efter en påstådd konspiration 1536 mot kung Gustav Vasa och rapporteras suttit fången till sin död på Tynnelsö 1547.
”…Sammelunde är wår begären, att tu wilt lathe tilseije then Joen Frijss på Tynnelsö, att han will lathe haffue nöge acht och tillsyn medt Gorius Holste ther sitter, så att han icke motte få tillfälle, att bruke någett förrädere stycke…”
Ett kungligt skafferi och ”en lustig platz”
Biskopsgårdar och senare kungsgårdar har varit en historiskt sett mycket viktig försörjningsbas för makten, vare sig den varit kyrklig eller kunglig. Tynnelsö gård dras in från kyrkan 1527 och blir en kungsgård. Fruktodlingar förekom och på Tynnelsö saltades fisk in och sändes vidare i tunnor. Av bevarade brev att döma vistades Gustav Vasa själv på Tynnelsö en eller två gånger per år. Ett brev daterat i mars eller april 1540 handlar om de kungliga barnens förflyttning och ger en bild av Tynnelsö som en angenäm vistelseort under sommaren.
”...ath barnen motte kome tiil Tynnilszöö, Ther wore wij och tiil frijdz medt, effter ther är en lustig platz.”
Gården var dessutom en välbelägen plats för mellanlandning under färder på Mälarens isar och vatten. I augusti 1551 blir Gustav Vasas andra hustru, drottning Margareta, sjuk vid ett besök utanför Enköping och hon förs med båt till Tynnelsö där hon sedan blir liggande sjuk. Mellan klockan två och tre på eftermiddagen den 26 augusti 1551 dog drottningen på Tynnelsö slott, endast 35 år gammal.
Karl IX räknar och bygger
Efter Gustav Vasas död 1560 hörde Tynnelsö till hans änkedrottning Katarina Stenbocks livgeding och efter hennes död blev hertig Karl, som mellan 1604-1611 regerade som kung Karl IX, slottets herre. 1578 lämnade han det som morgongåva till sin hustru Maria af Pfalz och 1592 blev det morgongåva till hans andra hustru Kristina av Holstein Gottorp.
Under den långa tid då Karl var hertig utgjorde Strängnäs hans kyrkliga och politiska bas. Kungsgårdarna inom hans hertigdöme ingick i försörjningen. Dessa var ett kontrollsamhälle där allt måste räknas, vägas eller mätas. Från denna tid finns därför utförliga räkenskaper från Tynnelsö bevarade i Riksarkivet som låter oss stifta bekantskap med gårdens myllrande folkliv, djurbestånd, matvanor och byggprojekt.
Hertig Karl låter genomföra stora ombyggnadsarbeten med dyrbar inredning som måleri, intarsiadörrar och kassettak. 1581 sätts timmermän, murmästare, kalkbrännare, klensmeder och målare i arbete. Vid sidan av det gamla stenhuset finns flera andra hus exempelvis "herrestallet" och "fogdestallet".
Elisabet Karlsdotter – den oäkta ”vasaprinsessan”
Elisabet Karlsdotter Gyllenhielm, född 1622, var oäkta dotter till prins Karl Filip. Hennes farfarsfar var Gustav Vasa. Elisabet var bland annat kammarjungfru hos sin kusin drottning Kristina och den 20 maj 1644 donerade Kristinas förmyndarregering Tynnelsö till Elisabet som visar sig vara en driftig ägare.
Av räkenskaperna framgår att slottet byggdes om och förbättrades. Huset moderniseras med nya spisar och skorstenar, en hög takresning med svängda gavlar och prydnader av konstsmide, delvis förgyllda. Många rum dekoreras med muralmålningar. Vid sin död 1682 testamenterade Elisabet Karlsdotter allt till sin man som i sin tur testamenterade det till änkedrottningen Hedvig Eleonora 1685.
Anna Woynarowska – Karl XII:s fodringsägare
En spännande och lite udda berättelse i slottets långa historia handlar om Anna Woynarowska.
Under sina krigståg lånade Karl XII stora summor i Turkiet, bland annat av den ukrainske kosackhövdingen Ivan Mazepa. Efter Mazepas död övertogs fordran på den svenska kungen av hans systerson, Ivan Woynarowski, som dock fängslades av den ryske tsaren. Å sin makes vägnar ingick Anna Woynarowska, känd som "den polska grevinnan", i en koloni av fordringsägare i Stockholm 1716–1720 som gjorde anspråk på större eller mindre delar av den gigantiska skulden.
Regleringen av skulden drog ut på tiden, men Anna Woynarowska stod på sig och ska därigenom förorsakat svenska riksrådet stora bekymmer. 1718 fick hon en revers på en halv miljon daler förnyad av regeringen. Under tiden fick hon ett årligt underhåll på 4.000 daler silvermynt. Hon begärde utresepass och papper på att svenska staten inte velat reglera skulden. Riksdagen ville undvika att hon överlät skulden på någon utländsk makthavare och gav henne därför år 1725 fyra tunnor guld, med avdrag för Tynnelsö gods och en fastighet i Stockholm.
Anna Woynarowska bosatte sig med sina två barn på Tynnelsö. Hon sålde egendomen 1742 och blev den sista som egentligen bodde på slottet. Därefter påbörjas en nedgångsperiod.
Hebbes gröna medeltidsdröm
Godset avyttrades till kung Fredrik I som skänkte det till grevarna von Hessenstein, hans söner med Hedvig Taube. Godset såldes vidare 1779 till kommerserådet Simon Bernhard Hebbe som inrättade det som ett fideikommiss 1800. Sonen Filip Bernhard Hebbe lät reparera Tynnelsö utvändigt 1826-1827. En utbyggnad revs och slottet försågs med nya trappor.
Byggnaden sågs nu mer eller mindre enbart som ett historiskt romantiskt minnesmärke. På gården där man haft frukt- och bärodling åtminstone sedan Gustav Vasas tid anlägger Filip Bernhard Hebbes son Johan Filip Hebbe en stor fruktträdgård med ca 900 träd. Arbetet krävde ett stort antal anställda.
I Stockholm bodde Johan Filip i det så kallade Hebbeska huset på Riddarholmen i Stockholm och på somrarna ägnade han sig åt sina pomologiska intressen på Tynnelsö.
Landshövdingen Boströms gåva till staten
Filip Boström, landshövding i Södermanlands län 1894–1906, ärvde Tynnelsö 1869. Det var då ett av de största godsen i länet och dess fruktträdgård en av de största i landet. Den huvudsakliga delen av åkerarealen låg på Selaön och Boström lät där 1876 uppföra en ny herrgårdsbyggnad (Tynnelsö gård). Men han hade också en ambition att rädda så mycket som möjligt på det förfallna slottet och lät därför utföra förslag till en restaurering i början av 1900-talet. Boström fann det till slut olämpligt och istället såldes och flyttades enskilda byggnadsdelar. Slottet stod öde och 1940 donerade Filip Boström det till Kungliga Vitterhet- och Antikvitets Akademien.
Från RAÄ till SFV
Idag är fruktträden sedan länge borta men strukturen med lindar runt anläggningen kan tydligt avläsas. Tynnelsö slott ingår i de fastigheter som Statens fastighetsverk tog över från Riksantikvarieämbetet 2015. I Boströms donation ingick endast ett litet frimärke av mark runt byggnaden vilket begränsar tillgängligheten och slottet är tyvärr inte tillgängligt för besökare.
I filmen ”Tynnelsö slott – makten och skulden” som ingår i Hemliga rum 2022 kan du se en del av slottets långa och spännande historia. Läs gärna mer i "Sagolika Tynnelsö" från tidningen Kulturvärden längre ned på sidan.