Lövstabruk

Kronobruket var en egen värld, som på 1700-talet blev lika stor som en dåtida svensk stad. Det anlades 1596 vid ett vattensystem som från mossmarkerna norr om Dannemora med stora fallhöjder samlar sig i åar och sjöar på väg ut mot Östersjön.

Parken omkring bruket gjordes om i tysk stil 1870. Herrgårdsparken rekonstruerades sedan i barockstil av Walter Bauer 1970. I orangeriet drivs Lövstabrukspelargonen upp.

Släkten De Geer och vallonerna

När kronan (staten) 1641 sålde ut sina kronobruk köpte holländaren Louis De Geer upp Lövsta. Bruket ägdes sedan av släkten De Geer i flera generationer.

Med de invandrade ägarna inleddes en 200-årig storhetstid inom svensk järnhantering. Louis De Geer värvade smeder och masugnsbyggare från sin gamla hembygd, Vallonien, i nuvarande södra Belgien.

1700-talets rysshärjningar

1719 plundrades och brändes Lövstabruk av ryssarna och bara ett fåtal byggnader undgick förödelsen. Bruket byggdes dock upp igen med hjälp av stora lån. Stadsplanen förblev densamma med bostäderna längs bruksgatan. Mitt i byn restes den nya kyrkan och en ny herrgård i sten uppfördes där den gamla legat. Senare på 1700-talet gjordes herrgårdens interiörer om av Jean Eric Rehn som också ritade till de berömda biblioteks- och naturaliepaviljongerna.

Fyrahundra års järnhantering i graven

Efter att efterfrågan på järnmalm sjönk under en kort tid på 1800-talet upplevde bruket en kort ekonomisk blomstringstid vid sekelskiftet 1900. Arkitekt Isak Gustaf Clason fick då uppdraget att försköna byggnaderna längs bruksgatan. Magasin och värdshus hann förses med renässansgavlar innan konjunkturen vände. De står idag i skarp kontrast till 1700-talets smedsbostäder.

1917 köpte Gimo-Österby AB upp Lövstabruk. När de la ned driften 1926 blev det slutet för 400 års järnhantering.

Bilder

Se alla bilder