I slutet av 1600-talet planterades almar i barockparken i Lövsta bruk. Under senare år har almarna drabbats av almsjuka och behövde bytas ut. De sjuka almarna har ersatts med unga parklindar, vars skott är från träd som funnits på Lövsta sedan 1700-talet. Genom att plantera parklindarna ser vi till att bevara den gamla sorten av parklind. Totalt har 33 nya träd planterats i alléerna.
Skoklostermodellen
Den här metoden, att bland annat ta skott från träd som vuxit på samma plats, kallas Skoklostermodellen, eftersom det var där som metoden utarbetatdes. Anders Glassel, kulturarvsspecialist landskap och park på Statens fastighetsverk, var den som tog initiativet. Idén kom efter seminarium om lindalléerna på Skokloster, som då var i dåligt skick, det vill säga mekaniskt svaga. Arborister hade dock gjort bedömningen att lindarna var biologiskt vitala. Anders ville då arbeta för att behålla trädens kultur-och naturmiljövärden så länge som möjligt. Träd som vi var tvungna att ta bort eller som saknades i alléerna skulle ersättas med nya plantor som hämtades från de gamla träden och levande stubbar. Ett slutet kretslopp som är hållbart och dessutom billigare än att fälla och plantera nytt eller att ersätta med träd med annat ursprung.
Alternativet var att göra en nystart som innebar att de flesta av de gamla lindarna skulle ersättas av nya träd. Gamla hamlade träd blir med tiden ihåliga och klarar inte fri tillväxt utan måste kontinuerligt hamlas. Det innebär att kronan måste minskas i höjd och bredd. En del av lindarna hade till slut nästan bara ”skalet” kvar, men inne i håligheterna hade träden under årens lopp bildat rötter som hade ombildats till stabiliserande stammar, som en sorts armering.
Någon gång under senare delen av 1900-talet hade håligheterna i träden gjutits igen med betong. Det medförde att fukt stängdes in i stammarna och stängde ut trädlevande organismer som till exempel skalbaggar, fåglar och fladdermöss.
Låda för avläggare vid en av parklindarna som planterades på 1700-talet. Foto: SFV/Anders Glassel
Blandning av nya och gamla träd
Med Skoklostermodellen blir det istället en blandning av gamla och nya träd där höjd och beskärning speglar hur man skött träden under åren.
Runt några av de äldsta träden växer skott upp. De kan se ut som orensat sly, men de är avläggare, eller skott. De är framtidens alléträd som efter en tid flyttas till en inhägnad för att växa till sig. Här drivs de upp till lämplig storlek, cirka 3–4 meters höjd, innan det är dags att bli allélind i många hundra år.
Med den här metoden ser vi till att alla nya träd härstammar från de gamla. Det blir dessutom billigare än att köpa in träd från en plantskola. Modellen används vid flera fastigheter, till exempel Roma kloster och Linköpings slott.
Hållbarhetslöfte för Skokloster och Lövstabruk
2021 undertecknade SFV tillsammans med Länsstyrelsen i Uppland. ett hållbarhetslöfte för ekosystem och biologisk mångfald för Skoklosters slott och Lövstabruk. SFV tecknade hållbarhetslöftet för vårt arbete med att vårda och förnya alléerna vid Skoklosters slott och Lövstabruk. Vi bidrar därigenom till biologisk mångfald genom vårt pågående arbete med att bevara de gamla lindarna och succesivt återplantera nya från våra egna plantskolor inom fastigheterna.
Skoklostermodellen i korthet
- Ingen konflikt mellan natur- och kulturmiljövärden.
- Träden behålls så länge som möjligt.
- De hamlas vart femte år.
- Grenarnas som tas ner blir flis som läggs på marken för att bevara fukt och skapa attraktiv miljö för daggmask.
- Fordonstrafiken begränsas så att marken inte blir för kompakt.
- Avläggare från de äldsta träden rotas och planteras när de uppnått rätt ålder.
- Avläggarna planteras i en plantskola inom fastigheten.
- Acceptans för att träden har olika ålder och inte optimal tillväxt.