Evelina Fahnehjelm

Fröken Fahnehjelm föds in i en adlig familj i Stockholm 1839. Hennes far, kammarrättsrådet Johan Vilhelm Fahnehjelm, dör när Evelina endast är fem år gammal. Hon växer därefter upp med sin mor Eva Beata Giös, sina fyra syskon – två bröder och två systrar – samt en piga.

Såsom i många adliga familjer på den här tiden får även Evelina och hennes syskon privat undervisning i hemmet. Evelina börjar drömma om en framtid som konstnär men på grund av en ögonsjukdom tvingas hon tänka om och börjar så sin yrkesverksamma bana som lärare med att ge enskild undervisning.

Engagemang för skolan

1872 utses hon till föreståndare för Wallinska skolan i Stockholm, vilken var en av de första högre flickskolorna i Sverige. Undervisningen bedrivs till en början i provisoriska lokaler i Gamla stan innan verksamheten 1881 flyttar till Stockholms gymnasiums gamla hus på Riddarholmen – som i dag förvaltas av Statens fastighetsverk. Ur egen ficka bekostar Evelina ommålning och reparationer av lärosalarna. Hennes studenter beskriver henne som en sträng men vänlig och rättvis lärare.

Belönas med kunglig medalj

Under hennes tid som föreståndare kommer undervisningens organisation att förändras drastiskt. Wallinska skolan, som 1870 får en gymnasieavdelning, får 1874 också dimissionsrätt för såväl latin- som reallinjen, vilket formellt gav möjligheter till vidare studier vid universiteten.

För sitt långvariga och framgångsrika arbete med utbildning för unga kvinnor tilldelas Evelina Fahnehjelm under sitt sista levnadsår den kungliga medaljen Illis quorum meruere labores, i guld av femte storleken.

Hon avlider i september 1898 och begravs på Norra begravningsplatsen i Solna.