Av gammal hävd kröntes Sveriges kungar i Uppsala – men Gustav II Adolfs dotter Kristina är annorlunda. Hon är den sista egentliga Vasaregenten, men till skillnad från sina föregångare tillträder hon en europeisk stormakt. Stockholm är helt enkelt en bättre scen för utländska furstar.

Jakob de la Gardies och Ebba Brahes nya lantslott Jakobsdal – numera Ulriksdal – är den perfekta starten för kröningsfestligheterna. Kristina känner sig hemma här och har ett särskilt gott öga till äldsta sonen Magnus.

På bilden från 1670-talet ser du hur slottet och dess lustgård tog sig ut. Paviljongen till vänster i bilden innehåller en grotta fylld av snäckor och porlande vatten. På andra våningen ligger en festsal med påkostad inredning och uppe på kullen, i mitten av bilden, en festplats där drottningen själv ibland spelar jaktens gudinna, Diana.

Maskerader var vanliga men för Kristina är identitetsbyten inte bara en lek. Hon överskrider gränser mellan kvinnligt–manligt, regent–undersåte, protestant–katolik, nationellt–internationellt. Som enda barnet uppfostrades hon som regent – inte som kvinna.
Den 17 oktober 1650 sätts den specialbeställda vagnen i rörelse från Jakobsdal, dragen av sex vita hästar. Kröningståget som sakta ringlar sig ända in till slottet Tre Kronor är fyllt av exotiska upptåg. Kröningen i Storkyrkan den 20 oktober har dock en ödesmättad epilog. Den 6 juni 1654 – 131 år efter att Gustav Vasa valdes till kung – avsade sig Kristina kronan i rikssalen på Uppsala slott. Kort därefter reste hon mot Rom.
På Ulriksdal finns en kopia av kröningsvagnen, men guldbroderierna är original. Paviljongen Grottan revs på 1840-talet men bakom det stora orangeriet kan du än idag ana Dianas kulle (idag Mons Marie).