Kulturvärden

André Strömqvist, trädgårdsantikvarie och författare

André Strömqvist, trädgårdsantikvarie och författare. Foto: Johannes Kitselis

Krönika Kan man gå in i samma trädgård två gånger?

För några dagar sedan åkte jag på en trädgårdsresa till Gotland. Hur fin en trädgård än är brukar de flesta trädgårdsägare ursäkta sig och säga något i stil med ”Du skulle ha kommit när våra rododendronbuskar blommar”...

...eller ”Det är så synd att du missade de gammaldags rosorna”. Den här gången var det den förfärliga torkan som gjort att många växter hade vissnat.

I en byggnad som vårdas men inte medvetet förändras kan vi komma nära ett visst historiskt utseende. Om inget drastiskt har hänt, som en brand, är byggnaden sig ganska lik varje gång man besöker den. Över tid kan såklart färger ha slitits och blekts, men rum, fönster och dörrar har samma storlek tills någon människa gör en medveten förändring. En trädgård förändras däremot hela tiden, genom mänsklig påverkan, men också av sig själv. En gammal trädgård är lika historisk som en gammal byggnad, men på ett lite annat sätt.

I en byggnad handlar bevarandet om att till varje pris skydda de olika byggnadsdelarna mot de fyra elementen samt mot olika djur, växter, svampar och andra levande organismer. I en trädgård handlar det i stället om att samarbeta med de olika levande organismerna, och de fyra elementen eld (sol), jord, vatten och luft är livsnödvändiga för alla levande delar i en trädgård.

En gammal trädgård är lika historisk som en gammal byggnad, men på ett lite annat sätt.

Vissa förändringar i en trädgård går i cykler: lövträden fäller sina löv varje höst och bildar nya till våren, vårlökarna skjuter upp blomknoppar och blad ur marken så snart snön har smält och vissnar ner under försommaren. Andra förändringar är linjära: lövträden blir allt högre och stammarna blir allt grövre medan vårlökarna sprider sig över en allt större yta.

Som besökare i en gammal trädgård befinner vi oss på samma plats som många tidigare besökare och upplever den delvis på samma sätt, men också på ett annat. I Lilla slottsträdgården på Läckö finns terrassmurarna kvar från 1600-talet, medan salladsplantorna byts ut med några veckors mellanrum. Den fyrahundraåriga parklinden i Svartsjö slottsträdgård hade bara en centimetertjock stam när trädet planterades. Idag är den böljande stammen tio meter i omkrets. Kolhuset i Lunds botaniska trädgård ser i stort sett likadant ut som när det uppfördes i mitten av 1800-talet, men klätterväxterna på fasaden förändras från dag till dag när rankorna växer till och blommor slår ut eller vissnar. De trädgårdar som vi besöker i SFV:s nya programserie ”Historiska trädgårdar” är fångade på bild vid en viss tid på året. Om du själv besöker trädgårdarna kommer du att känna igen dig från filmerna, men mycket kommer också att se annorlunda ut.

Sedan jag kom hem från Gotland har ön hunnit få några rejäla regnfall och trädgårdarna kommer snabbt att bli vackra och gröna igen. På de fem dagar som jag var borta från min egen trädgård har mycket hunnit förändras samtidigt som andra delar ser i stort sett likadana ut från år till år. Växthuset är sig likt, men tomatplantorna i det har vuxit ett par decimeter och äpplena som mognat på de gamla fruktträden smakar likadant som för hundra år sedan, men årsskotten har vuxit och förändrat trädets form. Det här gör att man egentligen aldrig kan gå in i samma trädgård två gånger. Att ta hand om en gammal trädgård handlar därför om att bevara det som går att bevara och att de oundvikliga förändringarna sker på ett sådant sätt att man även i framtiden kan förstå trädgårdens historia och uppleva berättelserna som den rymmer, även om trädgården aldrig ser likadan ut.

André Strömqvist
trädgårdsantikvarie och författare till boken "Handbok för en gammal trädgård"