Klockan två på eftermiddagen den 7 maj 1697 steg röken upp från vinden ovanför rikssalen i Tre Kronor, Stockholms gamla slott.

De ansvariga brandknektarna Anders Andersson och Mattias Hansson hade avvikit från sina poster: Anders hade blivit ivägskickad på ett ärende och Mattias hade smitit ner i köket för att få i sig en bit mat. Några timmar senare hade större delen av slottet brunnit ner. Slottet var byggt i sten, men via koppartaket hade bjälklaget tänts på med snabb spridning som följd.

Genom branden hade runt 70 procent av alla böcker, manuskript och brev i slottets bibliotek gått upp i rök. Som tur var hade den nybyggda norra slottsväggen stått pall. Slottet var under ombyggnad och nu kunde slottsarkitekten Nicodemus Tessin d.y. sätta fart med sina planer för det kommande slottet.

– Det var allmänt känt att Tre Kronor var en brandfarlig plats och man hade haft ett antal mindre bränder på slottet. Det berodde bland annat på dåliga murstockar, men efter denna brand blev det standard med brandväggar och brandbotten, säger Johan Hanberger, brandskyddsspecialist på Statens fastighetsverk.

Vi befinner oss på innergården på Stockholms slott där han tillsammans med kollegan Christer Edholm, teknikansvarig på Stockholms slott och även för det systematiska brandskydds­arbetet på slottet, berättar om de så kallade Tessinväggarna. Det är 17 stycken rejäla stenväggar som löper från golv upp till en bit ovan taket – ett slags avskiljare som ska stoppa brandens framfart. Brandväggarna är tydligt markerade på slottsfasaden med en brandsymbol (två facklor) och ett nummer.

Efter drygt 25 års arbete känner Christer Edholm till varje skrymsle på slottet och han guidar oss runt i ett 30-tal av de 600 rummen för att visa olika brandskyddsdetaljer.

– En viktig del för att motverka spridning är att avskilja med branddörrar. Vi har automatiserat dem så att de stängs själva vid larm. På de flesta har vi också målat dit brandskyddsfärg. Det gör skillnad: med tre lager brandfärg så håller sig dörren en timme extra.

Larmsystemet bygger delvis på små luftslangar som dragits till alla större rum och som suger in luft till detektorer som finns på vinden. De små slangarna är knappt märkbara även om man vet var de finns.

– Systemet registrerar brandpartiklar i luften och larmar om det blir minsta indikation på brandrök. Det är väldigt effektivt, men det gäller att rengöra slangarna med jämna mellanrum, förklarar Christer Edholm.

Lösningarna på Stockholms slott är skräddarsydda utifrån fastighetens unika förutsättningar. Det finns ingen given mall för hur brandskyddet i kulturbyggnader ska utformas.

– SFV har fler än 4 000 byggnader att förvalta, varav en stor del har hundratals år på nacken. Varje byggnad har sina unika förutsättningar. Det finns inga standardlösningar, konstaterar Johan Hanberger, som har det övergripande samordningsansvaret för brandskyddet i SFV:s bestånd sedan två år tillbaka.

Nu har han påbörjat ett arbete för att skapa en övergripande brandsäkerhetskultur i myndigheten.

– Jag sätter en ram för hur SFV ska jobba med de här frågorna – vad är målet med brandskyddet? Å ena sidan ska byggnadens kulturmiljö bevaras, å andra sidan ska byggnaden finnas kvar i framtiden. Det gäller att hitta rätt balans mellan dessa mål, säger Johan Hanberger.

– Hur värderar vi brandskyddet så att det håller en rimlig nivå och vad får det kosta? Vilka ingrepp kan vi göra? Samma nivå passar inte alla byggnader, men vi måste göra en bedömning av hela vårt bestånd – från utedass till kungliga slott.

Det är knepiga avvägningar som så ofta i kulturarvsvärlden.

En viktig del i Johan Hanbergers vardag är att åka runt och föreläsa om brandskydd. Mycket av skyddet handlar om att ha en grundläggande struktur, ordning och tydliga rutiner.

– Jag åker runt och informerar vår förvaltning och även våra hyresgäster
om hur de ska kontrollera och ha uppsyn över lokalerna. Mitt jobb är att vara ett stöd åt alla kollegor.

Det kan tyckas som en administrativ långbänk att sitta med dessa strukturfrågor. Men för Johan Hanberger är det ett drömjobb. Som brandingenjör har han lång erfarenhet från myndigheter, kommuner och som konsult. Men hans mål var att få jobba med det statliga kulturarvet.

– Jag köpte ett gammalt hus för 12 år sedan och blev väldigt intresserad av byggnadsvård. Så när det här jobbet utlystes var jag tvungen att söka – det är ju ett unikt jobb utan motsvarighet i Sverige, säger Johan Hanberger.

Antalet storskaliga bränder inom SFV är lyckligtvis ganska få. Ett aktuellt exempel är Kasern II på Skeppsholmen som brann 2016 (se sid 28). Men Stockholms slott har varit förskonat från större bränder sedan branden 1697. Här har brandsäkerhetsarbetet byggts på forlöpande.

Ett exempel är de förstärkningar som gjordes under Oskar II:s tid på 1800-talet – till exempel de plåtförstärkningar som gjordes på dörrarna mellan de stora salarna för att hindra spridningen av en brand.

– Det är rejäla grejor som håller fortfarande. Det har funnits ett brandtänk under många hundra år som har finslipats allt mer med tiden. Nu jobbar vi successivt för att göra fastigheterna mer robusta, det är ett evighetsarbete, säger Johan Hanberger.