Nyköpingshus är en plats som stadsborna alltid visar upp för sina gäster. Folk i alla åldrar älskar att ha picknick på de gröna vallarna och Nyköpingsbor tröttnar aldrig på att under promenader längs ån ta bilder på Nyköpingshus i olika slags ljus. Slottet är stadens självklara stolthet.

I våras upptäcktes dock att en spricka i en av de gamla tjocka murarna vuxit dramatiskt, i ett kanontorn som kallas Vasa­rondellen.

– Det var så pass illa att vi genast stängde av promenad­vägen som går mellan slottet och ån, säger Ulrika Gräns, som är ­Statens fastighetsverks tekniska förvaltare för Nyköpingshus.

Folket i Nyköping hade inledningsvis svårt att acceptera att deras älskade åpromenad var avstängd.

– Det spelade nästan ingen roll vilka stängsel eller skyltar vi satte upp – människor tog sig förbi i alla fall, säger slottsarkitekt Ola Forsby.

Krister Berggren, konsult med stor erfarenhet av historiska murar, kallades in för att leda reparationsprojektet och arbetena kom snabbt i gång. Men när man började montera ner själva skalet, murens yttersta del, så rasade en ganska stor del av den fem meter tjocka murens innandöme ut.

– Det var lite dramatiskt och innebar att vi fick ett riskabelt överhäng. Under fortsättningen av arbetet har vi varit ännu mer försiktiga och personalens säkerhet är förstås första prioritet, säger Krister Berggren.

Under sommaren har cirka 100 stora stenar på omkring ett ton styck lyfts ut ur muren och lagts på marken, numrerade och dokumenterade så att de ska kunna sättas tillbaka som de satt.

– Murens kärna var i väldigt dåligt skick. Så nu i höst ska den stabiliseras provisoriskt med så kallad EPS-cement, så att inga ytterligare ras kan ske under vintern eller återuppmurningen nästa år.

Det är verkligen en historisk kärna med flera lager som Statens fastighetsverk nu restaurerar.

Få svenska städer är så nära förknippade med historien som Nyköping. Men det har inte alltid varit så. Under 1800- och även in på 1900-talet ansågs Nyköpingshus bara som en ruin på baksidan av Sörmlands residensstad. Ändå kom redan då historiefantaster från hela Sverige för att se lämningarna av det en gång så stolta slottet. Lockade av historierna om det mytomspunna Nyköpings gästabud möttes besökarna av både ett materiellt och mänskligt förfall. En katastrofal brand 1665 hade förstört det mäktiga slottet. De murar som stod kvar hade i början av 1700-talet till stor del raserats för att användas som material i det nya Stockholms slott. Och ruinområdet var på 1800-talet hemvist för de mest utsatta i samhället, fattighjonen, då Nyköpingshus var en arbetsinrättning.

I historieromantikens Sverige började dock en medveten­het växa fram om att platser som Nyköpingshus nog borde tas till vara bättre. Men först efter att de sista hjonen lämnat Nyköpingshus 1907 blev det möjligt att börja bevara det som fanns kvar av den historiska borgen.

Historien börjar på 1100-talet när ett försvarstorn, en kastal, byggdes vid Nyköpingsåns mynning. Omkring år 1250 tillkom själva borgen där kastalen blev dess kärntorn. Det var troligen Stockholms grundare Birger Jarl som lät bygga Nyköpingshus. Under medeltiden fungerade Nyköping periodvis som huvudstad då Sveriges tidiga kungar bodde där långa tider.

En av dessa var Birger Jarls sonson Birger Magnusson, som 1317 bjöd in sina bröder Erik och Valdemar till det berömda gästabudet, som slutade med att hertigarna kastades i fängelsehålan där de avled. En annan stor händelse på Nyköpingshus var mötet den 20 september 1396 under ledning av drottning Margareta av Danmark. Då utarbetades Kalmarunionen som resulterade i att Sverige, Norge och Danmark i över 100 år var förenade under en regent.

Under Vasatiden på 1500-talet förvandlades Nyköpingshus från en rätt illa medfaren medeltidsborg till ett storslaget renässansslott. Det var Gustav Vasas yngste son, hertig Karl, senare kung Karl IX, som fick Nyköpingshus och som gjorde borgen till slott och staden till sin egen lilla huvudstad – Karls hertigdöme sträckte sig från Östersjön till norska gränsen. Karls 43 år som härskare på slottet var Nyköpingshus främsta glansperiod.

Karl IX avled i Nyköping 1611. Hans son blev då ny kung under namnet Gustav II Adolf – grundaren av det svenska stormaktsväldet. Gustav Adolf hade vuxit upp på Nyköpingshus och efter att han stupat i Lützen den 6 november 1632 fördes stoftet just till Nyköping. I över ett år stod Gustav II Adolfs lik på slottet innan han slutligen fördes till Stockholm för att begravas.

Men storhetstiden för Nyköpingshus fick ett abrupt slut den 1 juli 1665, då i princip hela slottet och staden brann ner. Av Karl IX:s storslagna renässansslott återstod bara det så kallade Kungstornet samt Porthuset.

Det fanns först planer på att återuppbygga det stolta palatset i Nyköping men det blev till slut bara ett nytt länsresidens på de gamla medeltida murresterna. Kungstornet inreddes till ett statligt magasin för spannmål och hö medan Porthuset blev fängelse.

I slutet på 1700-talet lokaliserades också Nyköpings gäldstuga till Nyköpingshus och området sjönk allt mer i anseende. Varken landshövding eller länsstyrelse ville då vara kvar utan de flyttade in till staden och residenset blev korrektionsanstalt – ett slags fängelse för lindrigare förbrytare. Så småningom avvecklades korrektionsanstalten och residenset omvandlades i mitten av 1800-talet till arbetshus för fattiga.

I början på 1900-talet var alltså Nyköpingshus inte längre en ruin dit samhällets baksida förlagts utan en historisk sevärdhet, på väg att på nytt bli stadens stolthet. 1918 öppnade Sörmlands museum i den 200-åriga residensbyggnaden.

Kungstornet – själva symbolen för hela Nyköpingshus – restaurerades 1930 och blev sedan en del av Sörmlands museum, vilket det än i dag är. Allt eftersom Nyköpingshus rustades upp blev hela området allt mer omtyckt av Nyköpingsborna. De ­historiska slottsvallarna blev från 1900-talets mitt den självklara platsen för stadens skol­avslutningar och midsommarfirande.

Därför är det extra viktigt att slottets murar hålls i bra skick. Till våren ska cementen tas bort och kärnan säkras med kalkbruk. Sedan ska alla skalstenarna sättas tillbaka som de satt och sammanfogas med kalkbruk. Nästa sommar ska muren se ut som den gjorde på 1500-talet.

– Vi bygger bara in traditionella material, men i de temporära konstruktionerna använder vi både cement och plast, förklarar Krister Berggren.

Räddningen av kanonrondellen på Nyköpingshus är en avancerad aktion som kräver både stort kunnande och risk­medvetenhet i alla led.

– Det är viktigt att det är god stämning i arbetslaget när det hela tiden dyker upp nya överraskningar. Det här är ett väldigt intressant projekt men samtidigt lite onödigt spännande, säger Krister Berggren och sneglar på Livsfara-skylten vid åpromenaden.

Bilder

Se alla bilder