Kulturvärden

Svenska residenset i London sedd från gatan.

Arkitekten Robert Adam planerade Portland Place som en storslagen gata kantad av mindre palats, men efter en konjunkturnedgång i samband med nordamerikanska frihetskriget bestämde man sig i stället för att bygga enklare huslängor, som stod färdiga 1780. Området förändrades under 1800-talets början av arkitekten John Nash. Foto: Rikard Österlund

London Calling!

- För 100 år sedan skapades ett stycke Sverige på brittisk mark. Allt sedan dess har Portland Place 27 varit en del av den svenska ambassaden i London och en viktig länk i förbindelsen mellan de två länderna.

I slutet av juni 1921 flyttade den svenska beskickningen till en av Londons mest exklusiva adresser – Portland Place 27. Genom ett 999-årigt arrendekontrakt mellan den engelske ägaren baron Howard de Walden och den nytillträdde svenske envoyén, den tidigare svenske utrikesministern Erik Kule Palmstierna, kom Portland 27 i svensk besittning.

Huset hade renoverats under arkitekten Torben Grut och i veckor hade svenska Nationalmuseum fyllt lokalerna med ”det bästa vi äga av svensk uppfattning och smak”. Exteriören längs Portland Place är där­emot omisskännligt brittisk med en lång rad av stora radhus.

Fastigheten byggdes 1776–1780 av de berömda arkitektbröderna Adam som en del i en större stadsomvandling. Residenset har ett stort värde med sina exklusiva representationsrum och sällsynt välbevarade 1700-talsinteriörer. Den relativt enkla fasaden gör att kontrasten mot de eleganta inredningarna i representationsdelen blir så mycket större.

Husen vid Portland Place var redan från början tänkta för ett fashionabelt sällskapsliv, och representation i hemmet har fortsatt att vara en viktig ingrediens i diplomatins värld. Ambassadör Gunnar Hägglöf minns i sina memoarer att det bästa sättet att komma in i engelskt politiskt liv under hans tid (1948–1967) var att gå på middag och luncher. Följaktligen innebar det också att hålla egna evenemang. Här har många minnesvärda middagar hållits under årens gång, till exempel för Winston Churchill och drottning Elisabeth.

I början av 1980-talet flyttades ambassadens kontor slutligen ut och sedan dess används Portland Place 27 enbart som residens. Vid en ombyggnad 1998–2000 skapades också flera nya personallägenheter i byggnaden inklusive annexet.

London Calling!

Sveriges residens i London - hallen.

Från den relativt enkla exteriören kliver man in i den stora magnifika entréhallen. Hallen binder samman husets viktigaste rum på bottenvåningen och sällskapsvåningen en trappa upp. De höga väggarna går i svalt så kallat wedgwoodgrönt och golvet är i vit marmor med svart rutmönster. Trappan reser sig i ett tre våningar högt rum med ett ovalt ljusinsläpp i taket. Foto: Rikard Österlund

Elegant väggstuckatur på svenska residenset i London.

Alla paradrum har kvar de eleganta stuckaturerna på väggar och tak. De är bland annat inspirerade av de väggmålningar som Robert Adam dokumenterade i utgrävningarna av de antika städerna Pompeji och Herculaneum när han som ung var ute på sin långa bildningsresa på kontinenten. Foto: Rikard Österlund

Stora galleriet i Svenska residenset i London.

Det stora galleriet är det främsta sällskapsrummet för fester och mottagningar. Inredningen präglas av stor detaljrikedom, till exempel den stora spisen och stucktaket med sina tre cirkelformade motiv. Rummet fick ny färgsättning i vitt och blått i samband med Torben Gruts besök 1921 och den tidigare förgyllningen i taket målades då över. Foto: Rikard Österlund

Vacker dekorationsdetalj på Sveriges residens i London.

Bröderna Adam utvecklade en personlig nyklassicistisk stil, den så kallade Adamstilen. Denna tog sig uttryck i en nydanande reliefinredning mot en botten av klara kulörer, som till exempel ärtgrön, himmelsblå eller citrongul. De flesta av motiven – festonger, vaser, sfinxer och annat – hade använts tidigare, men det var kombinationen som var banbrytande. Foto: Rikard Österlund

Den vackra öppna spisen på det svenska residenset i London

De fina originalspisarna i huset har en finskuren dekor i lågrelief, med inlägg av färgad marmor i kontrast mot resten av dekoren i vit marmor. 1921 fylldes huset med svenska möbler inlånade från bland annat Nationalmuseum. Foto: Rikard Österlund

inför kungamiddag på den svenska ambassaden i London den 29 juni 1954.

Den 29 juni 1954 höll det svenska kungaparet en middag för drottning Elisabeth. För att rymma de över 60 gästerna hade ambassadörsparet Gunnar och Anna Hägglöf varit tvungna att inreda en tillfällig matsal i grannfastigheten nr 29. Foto: Keystone press/Alamy stock photo

Foto på kungaparet i Sveriges residens i London.

Det svenska residenset har varit ett andra hem för flera svenska kungligheter. Och här finns också ett kungligt gästrum, som kan användas om dagens kungapar kommer på besök. Foto: Rikard Österlund

Blå dörr i Sveriges residens i London.

Såväl dörrbeslag som möbler ritades med stor detaljrikedom. På Portland Place 27 förefaller till exempel de intrikata dörrhandtagen i mässing vara i original. Deras eleganta klassicism spreds snart vidare i hela norra Europa samt Ryssland och USA. Under 1800- och 1900-talet har stilen även återuppstått som ”nystil” ett flertal gånger. Foto: Rikard Österlund

Svenska residenset i London - böcker

Gedigen boksamling i biblioteket i Sveriges residens i London. Foto: Rikard Österlund

Bokhylla från golv till tak i biblioteket på Sveriges residens i London.

Residensets ombonade bibliotek ligger på entréplan och vetter mot den breda gatan. Rummet användes ursprungligen som matsal när svenska ambassaden flyttade in 1921, men i samband med ambassadör Gunnar Hägglöfs tillträde efter kriget förvandlades rummet till bibliotek med träpaneler i klassiskt utförande. Foto: Rikard Österlund