Längs en slingrig småländsk grusväg, halvt dolt bakom övervuxna träd och midjehögt gräs, står ett torp med fönsterlösa ögonhålor, trasigt tak och gistna dörrar. Framför ett fönster på ena kortsidan står en man som valt bort hängmattan i sommar för att i stället rädda en kulturfastighet till ett nytt liv.

– Jag ska skrapa rent runt fönsterkarmen så att vi kan börja måla. Men först måste jag få stegen att stå stabilt, säger Anders Ahlqvist.

Han är pensionär och husägare och har genom åren renoverat efter eget huvud med varierande resultat. Nu vill han lära sig de rätta handgreppen och materialen för att kunna ställa till rätta.

Torpet som ska renoveras heter Hökaryd och förvaltas av Statens fastighetsverk. Men den här renoveringen är lite speciell.

I stället för att hyra in hantverkare genomförs den som ett byggnadsvårdsläger i samarbete med Byggnadsvårdsföreningen, som är en ideell förening som arbetar för att skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer.

Under två veckor ska Anders Ahlqvist och ytterligare ett tiotal deltagare - män och kvinnor i alla åldrar och med varierande bakgrund renovera torpets fasad och fönster, byta ut trasigt trä och lägga nytt köksgolv.

– Avsikten med lägren är att svenska folket ska lära sig att ta vara på sitt byggda kulturarv och lära sig tekniker för att kunna reparera husen utan att förstöra.

Deltagarna får lära sig hur det går till, får känna på själv och hinner se resultatet, säger Christer Erlandson.

Han har lång erfarenhet som lägerledare för Svenska byggnadsvårdsföreningen och leder arbetet tillsammans med Mathias Stenström från Statens fastighetsverk och ett par skickliga hantverkare som delar med sig av sin kunskap.

Hökaryd tillhör Huseby bruk som ligger två mil söder om Växjö. Det byggdes omkring sekelskiftet 1900, har stengrund och är ganska stort, snarare en mindre gård än ett torp.

– Torpen kring Huseby bruk har en väldigt stor del i historien kring brukets framgång.

Det känns betydelsefullt att kunna bevara hus som visar på den ”lilla” människans betydelse i historien, att få prioritera linoljefärg framför bladguld för en gångs skull, säger Mathias Stenström, teknisk förvaltare vid Statens fastighetsverk och ansvarig för renoveringen.

Det här är en av de sommarveckor då luften dallrar av värme och en smula regn känns efterlängtat. Bortsett från att luften genomkorsas av frågor, instruktioner och glada tillrop så är det ovanligt tyst för att vara en byggarbetsplats.

Inga borrmaskiner, inga kompressorer eller varmluftspistoler. Jo, någon fuskar och använder laddningsbar skruvdragare.

– Här finns varken el eller indraget vatten och brunnen har vi inte hittat ännu. Det är huvudsakligen gammeldags metoder som gäller, berättar Mathias Stenström.

Bredvid huset ligger verktygen utspridda på rad och ett militärtält är uppspänt för den händelse det skulle regna.

Maten lagas i stora fyrfat med gasolbrännare och på ett gammalt spritkök står en kaffepanna och kokar tillsammans med en kastrull som luktar olja? Eller terpentin? Eller såpa?

– Bra gissat! Det är linoljesåpa. Vi kokar fönsterbeslag. Genom att koka dem i någon timme och sedan låta dem stå ett dygn så är det mycket lättare att borsta av färgen, säger Mathias och bjuder på en kopp kokkaffe.

Och nog borstas det alltid. Både beslag och fasad. Det här är den fjärde lägerdagen och fönstren beräknas vara klara om ett par dagar. Fönsterbågarna skrapas, oljas och målas. Nya fönsterglas läggs i, nubbas fast och kittas och så är det dags att måla igen.

– Vi koncentrerar oss på husets ”överrock” i år. Får vi bara huset tätt, så kan vi fortsätta med insidan senare, säger Mathias och förklarar att taket tar Statens fastighetsverk hand om när lägret är klart.

Det märks att han gillar sitt jobb och hans entusiasm smittar av sig på deltagarna som får hjälp och goda råd.

– Det är så himla roligt och det är ett härligt gäng vi har här. Just nu vet jag inte om det känns som jobb eller som semesterhobby, säger Mathias Stenström.

Man kunde tro att ett gammalt torp skulle lukta unket, men alla fönster har varit trasiga under en längre tid och alla dörrar är borttagna så det doftar mer skog och frisk luft.

På baksidan finns en gisten farstu som leder in i köket. Den ska riktas och rättas till. Köksgolvet är borta eftersom det fanns murkna partier och Mathias Stenström balanserar på golvbjälkar över till nästa rum. En stor tankbil suger bort skräp under golvet. Teamet stöter på en och annan överraskning.

– Det gör man alltid när man renoverar gamla hus. Vi tror att vi har hittat orsaken till rötan. Den gula kanten runtomkring skvallrar om ett svampangrepp som förmodligen ligger bakom dörrfodret här, säger Mathias och pekar på en rötskada omgiven av en gul kant.

I husets stora rum är det fönsterrenoveringsverkstad och tre personer jobbar med varsitt fönster. Det gäller att utnyttja dagsljuset eftersom det inte finns någon el. Ylwa Wallin, som just grundmålar ett nykittat fönster pustar lite i värmen.

– Jag har målat två fönster på tre dagar. När det här första lagret är klart ska det torka i ett dygn och sen ska det målas två gånger till. Det är nu man märker hur många sidor ett fönster verkligen har, säger Ylwa Wallin.

Färgen till fönster blandar de själva och till fasaden kokar de sin egen falu rödfärg och även om kittet köps färdigt så får deltagarna lära hur de kan göra det själva. Till sin hjälp och som lärare har de en målarmästare, Marcus Bilker.

– Ja, vi varvar praktik och teori. Ska de renovera gamla hus är det klart de måste lära sig att koka egen färg. Vi gör linoljefärg till fönstren, slamfärg till fasaden och limfärg till de vävspända papptaken. Och så ska vi bryta en blå färg till dörren utifrån de färgprover vi har, säger Marcus Bilker.

På framsidans förstukvist skarvas dörrfoder och lister. Det doftar tjära, lim och nysågat trä. Annika Åberg har sågat till en skarvbit och tjärar den på insidan innan hon trycker fast den med lim och skruvar.

Det närmar sig lunch och börjar dofta mat. Christer Erlandson brassar stekt potatis och falukorv.

– Ja, med så många skickliga hantverkare omkring mig och Mathias som ser till att det blir ett bra resultat så blir min uppgift som lägerledare att se till att allt flyter på och att alla får mat och mår bra.

Flyter på gör det, efter två lägerveckor har deltagarna lärt sig renovera fasad och måla fönster, att tillverka sin egen färg. De har stött på patrull och lärt sig att komma vidare. De vet nu vilka verktyg, tips och knep som underlättar för hobbytorpare och proffshantverkare. Och torpet som såg så fallfärdigt ut har en nysnickrad dörr, fina fönster och en delvis färdig fasad. Snart har Hökaryd fått sin nya ”överrock” och kommer att stå stadigt i minst hundra år till. Det är åter en värdig representant för torpen som tillhör Huseby bruk.