Människans historia är egentligen en parentes på Utklippan, de små skären mitt i havet utanför Sveriges sydostspets. I blott 132 år bodde människor permanent där. Dessförinnan och därefter har skären tillhört vågorna, fåglarna, sälarna – och paddorna som på dagarna gömmer sig i granitens sprickor men som i skymningen kan ses hoppa runt på hällarna.

Södraskär är den av Utklippans två huvudöar där den gamla fyrplatsen ligger. På den andra huvudön, Norraskär, finns en nödhamn för fiskebåtar som idag är ett populärt mål för de många fritidsseglare som söker sig till denna utpost i sydost – för många utländska båtturister den första och/eller den sista hamnen i Sverige.

Över det smala sundet mellan öarna kan besökare ro med lånade båtar.

Karakteristiskt för Södraskär är de kurviga granithällarna med sina eggande jättegrytor och smala sprickor medan Norraskär har en delvis annorlunda natur med bland annat klapperstensfält. Utifrån de små skären utanför huvudöarna hörs ibland gråsälarnas ylande sång och lite närmare ljudet av ejdrar.

Lite som en främmande fågel i det öppna karga landskapet ligger den märkliga fyrfästningen. Den byggdes i slutet av 1830-talet som ett vaktfort ytterst i havsbandet och hade redan från början ett fyrtorn placerat på ett av de runda hörntornen. Marinsoldater bemannade den lilla fästningen och några civila fyrvaktare skötte fyren.

Sitt nuvarande utseende fick Utklippans fyr på 1870-talet då den ursprungliga låga fyren ersattes med den rödmålade fackverksfyr som än idag står på fästningen – en fyr signerad Gustaf von Heidenstam, Sveriges kanske mest kände fyrbyggare.

Många skeppsbrott och strandningar har inträffat vid och kring Utklippan både innan och efter att klippan fick fyr. Den mest namnkunnige ofrivillige besökaren på ”Klippan” var prins Albert I av Monaco. Hans fartyg, Hirondelle, rände en dimmig sommardag 1884 med full fart upp på Utklippan.

På Utklippan blev prinsen inkvarterad av fyrmästaren Carl Johan Steinbach med familj. Man undrar vad de två hade att tala om under dygnet som prinsen – oceanograf och forskningsresande – var gäst i fyrmästarens hem. Kanske berättade Steinbach om när han 38 år tidigare lyckades överleva den svenska korvetten Carlskronas förlisning nära Kuba. Steinbach och några få till klarade sig från att bli hajföda, vilket 114 av fyrmästarens kamrater blev.

Fyrmästare Steinbach hade anställt en av sina söner, Johan Isidor, som fyrbiträde på Utklippan. En vinterdag 1881 var Johan Isidor och ett annat fyrbiträde på väg hem till ”Klippan” efter att ha uträttat ärenden i Karlskrona. Men de kom inte fram som planerat.

Det visade sig senare att båten med de två fyrmännen drivit iväg med is och vind till Bornholm, där danska livräddare tre dygn senare kunde ta hand om de medtagna och utsvultna svenskarna genom att från land lägga ut brädor över och mellan isflaken och krypa fram till båten. Några dagar senare var de båda hemma på Utklippan igen.

Fiskare har i alla tider sökt sig till de grunda vattnen sydost om Utklippan. En tragedi inträffade i september 1924 när hela sju blekingefiskare omkom vid öarna efter att de överraskats av en storm. Den händelsen ledde dels till att nödhamnen – den stora rektangulära hamnbassängen på Norraskär – byggdes, dels till att fiskarna fick bidrag för att köpa radioapparater så att de kunde lyssna på väderleksrapporterna.

I slutet av andra världskriget trakasserades de svenska fiskebåtarna i vattnen sydost om Utklippan av nazityska ubåtar. Tredje riket var inne på sin sista månad och desperata ubåtsbesättningar tvingade till sig lådor med nyfångad torsk av fiskarna. En gång fick fiskarna en flaska sprit i utbyte men oftast var det fråga om rent sjöröveri.

Det var först efter att fiskebåten ”Ramona” av Fisketången sänkts av en okänd ubåt utanför Utklippan den 11 april 1945 som fiskarna fick skydd av militären. En man omkom medan fyra på Ramona räddades av en annan fiskebåt.

Efter världskriget följde det kalla kriget och militären hade på nytt viss verksamhet på Utklippan. Men 1972 automatiserades fyren och fyrvaktarna flyttade i land. När den sovjetiska ubåten U-137 gled förbi en oktoberdag 1981 var det ingen, kanske möjligen med undantag av Utklippans sälar, som märkte något innan den stora ubåten gick på grund i Gåsefjärden, långt in i skärgården.

På 1990-talet slopades skyddsområdena som länge gjorde att Karlskrona skärgård var stängd för utländska besökare. Att även tyska och danska båtturister kunde börja anlöpa Utklippan ökade antalet gäster i den fina hamnen betydligt.

Och under 2000-talet har SFV sett till att utöka verksamheten på Utklippan, då café och vandrarhem tidvis har funnits i fyrplatsens gamla byggnader, dock inte denna sommar. Här finns också en fågelstation och lokaler för Svenska Kryssarklubben.

Men den stora behållningen på Utklippan är kanske ändå att ströva bort från fyrplatsen eller hamnen – och ut på hällarna och stenfälten. Låta sig sugas upp av ljuset, doften, luften och ljuden – allt som gör en sann utpost!