Det började som ett standardprojekt för Statens fastighetsverk våren 2019. Ett fordonshinder skulle installeras mellan Stockholms slott och Storkyrkan mot Slottsbacken. Men när grävmaskinisten satte skopan i marken fick han avbryta ganska omgående. Bara en halvmeter ner – under utfyllnadsmassorna – stötte man på de första skelettdelarna under gatubeläggningen.

   – Vi visste att det fanns en kyrkogård på denna plats och att vi skulle kunna hitta skelett här. Men att det skulle vara så här många hade vi ingen aning om, säger Agneta Flood, arkeolog på företaget Arkeologikonsult som ansvarar för utgrävningen och som övervakat schaktningen från första skoptaget.

Efter flera månaders noggrann utgrävning – för hand – kunde arkeologerna räkna in 230 skelett på en cirka 50 kvadratmeter stor yta, en liten del av den forna kyrkogården. Skeletten har legat i 14 lager och är från olika tidsskeden. Kanske är detta Stockholms äldsta begravningsplats. Ett myntfynd från kung Magnus Erikssons tid långt ner i de understa lagren indikerar att de äldsta skeletten kan vara ända från 1350-talet, medan de yngsta högst upp troligen härrör från 1550-talet. Skeletten är fint placerade, gruppvis, och många har varit insvepta i tyg. Runt de yngre fanns rester av kistor.

   – Det är övervägande unga kvinnor och barn som begravdes här mot norr, vilket var brukligt. I folkmun kallades under medeltiden denna kyrkogård för helvetet, vilket visar att det inte var så attraktivt att ligga här. De flesta män fick de finare placeringarna i söder, säger Agneta Flood.

Kyrkan på denna plats nämns första gången på 1200-talet, men den eldhärjades och ersattes av en stenkyrka som utgör grunden till Storkyrkan idag. Utgrävningarna har spridit ny kunskap om kyrkan och dess placering.
   – Nu kan vi se att kyrkogården har sträckt sig åtminstone tio meter ut från kyrkan. Vi har också grävt fram en kyrkogårdsmur som vi inte kände till innan, och en del begravdes även utanför muren.

Nu ligger alla 230 skelett prydligt nedpackade i var sin låda i väntan på att analyseras av Agneta Flood och hennes kolleger. Del för del gås igenom grundligt: kranium, bäcken, armar, ben och tänder. På så sätt kan de få en mer utförlig bild av medeltidsmänniskornas hälsostatus, sjukdomar och livsbetingelser i stort. Klart redan nu är att många av personerna haft ett strapatsrikt liv, kantat av skador.

Vad som ska hända härnäst med skeletten är inte klart än. Beslutet ligger på länsstyrelsens bord. I skrivande stund – i mitten av maj – pågår ytterligare utgrävningar på norra sidan av kyrkan.
   – Vi gräver inte lika djupt här, men nu har vi hittat cirka 45 skelett till och det kan nog bli ytterligare ett 30-tal. Det här är ett väldigt unikt projekt. Jag kommer aldrig att få gräva något liknande i Sverige.